2005/12/08
Ärans och hjältarnas språk
Några reflektioner över några av senare års förändringar i benämningar inom svenskt språkbruk. Och lite därtill till ämnet hörande.
"Upprustning" eller "mobilisering" har ersatts med ordet "återtagning".
"Militärområden" har ersatts med "Militärdistrikt" i avvaktan på deras slutliga nedläggning. Precis som då Postverket blev Svensk Kassaservice.
"Försvarsområden" blev "Militärdistriktsgrupper", för att visa att man genom omorganisation uträttat något kreativt.
"Minor" (det fattiga landets artilleri) har, förutom att ha blivit förbjudna, bytt namn till "försvarsladdningar".
"Frivillig Befälsutbildning, FBU", har bytt namn till
"Försvarsutbildarna".
FN-yxornas kamratorganisation "Bataljonen" har bytt namn till "Fredsbaskrarna". Hjälmen som symbol har bytts ut mot den lite gulligulligare baskern. Så gott som varje gång jag berättat om deras nya namn har åhörarna hånflabbat högt.
"Generalstaben", "Försvarsstaben", "Armé- Marin- och Flygstaberna" har ersatts med "Högkvarteret", HKV. Varför inte bara "Kvarteret"? För det finns väl inget "Lågkvarter"? Än så länge. I HKV häckar f.n. cirka 1 000 överstelöjtnanter, förutom generals/amiralspersonerna. När vi nu inte längre får ha ett försvar, värt namnet, med vad täcker man skrivbordsskivorna, för att uppfylla bilden av febrilt arbete? Korsord och Sudoku kanske? När vi saknar enheter att öva med, och pengarna till nya dataspel är slut kan man kanske återgå till det gamla beprövade spelet på rutade papper "Sänka skepp"?
"OPIL", Operativa Insatsledningen, har nu i den heliga, ständigt fortlöpande omorganisationens namn blivit "OP E", Operativa Enheten. Som om någon skulle förledas tro att det skulle innebära skillnad...
De tre Haubits 77-pjäserna Miljöpartiet låter Sverige fä ha kvar från 2008... Huru grupperar man, för bästa täckning? Kanske "Pjäs Norr" vid Treriksröset, "Pjäs Mitt" vid Sveriges geografiska mittpunkt, Östersund och "Pjäs Syd" i Smygehuk. Eldledning, givetvis genom det högteknologiska "Nätpjäs Baserade Försvaret". Kompletterat med ett par inrikesjaktplan 39 Gripen. Förutsatt att detta kan kommunicera med mannarna på markplanet.
Allt detta velourförpackande av vår forna Krigsmakt kanske har ett syfte - att inte irritera Storebror (eller Lillefar) i öst. På samma sätt som vårt inrikesjaktplan 39 Gripen inte fick göras så kraftfullt att det skulle kunna operera utanför landets gränser. 55 minuter, från start till landning för ny klargöring, har jag hört. Utan extratankar, med sådana minskar vapenlasten, eftersom summan av alla laster ju är konstant. Nu puffa man för att planen numera kan genomföra lufttankning. Det är bara så att Sverige inte har några flygande bensin (eller fotogen) mackar...
När "Pirre" Wallenberg skällde ut Finlands försvarsminister Elisabeth Rehn för att hon inte köpte detta inrikesflygplan stod hon på sig (hon tog inte ens order av själve Wallenberg!) och köpte F-18 Hornet, som kan gå Moskva tur och retur, om så skulle krävas. Men i Finland vet man vem man har till granne, och vi får vara tacksamma över att finnarna även i fortsättningen sköter vårt försvar.
Regeringen har inte anslagit pengar till utställning på Flygvapenmuseet av den av Sovjet nedskjutna DC-3:an. Man vågar väl inte, av hänsyn till Ryssland??? I vår flathet törs vi väl inte göra något som kan uppfattas som provokation. Vi glömmer att det är ett slaviskt särdrag att förakta eftergivna motståndare. Se bara vilken respekt Finland åtnjuter.
Sverige tycks vinnlägga sig om att till försvarsministrar utse personer som inte gjort lumpen, förutsatt att det inte finns lämpliga malajer att tillgå. Sådant stärker bilden av velourförsvaret. Och - säga vad man vill om ÖB, men det gör man bara inte.
"Mandom, mod och morske män,
fast det var ganska länge se'n..."
PerS
2005/07/30
Tankar om framtiden
Det är något jag oroar mig för:
1 Sverige har inte längre något försvar, värt namnet. Vi förutsätts utbilda soldater till utländska stridsgrupper eller fredsbevarande missioner utomlands Att vårt eget land skulle kunna vara i behov av försvar faller inte mp, v och s det minsta in. Försvarsminsiter Lenin blev pressad i frågan om Sveriges försvarsförmåga och om vi "trots allt" ändå skulle bli anfallna. Hennes svar blev att "då får vi vända oss till FN med begäran om hjälp".
Vi har ju sett hur tandlösa FN uppträdde i Ruanda-Urundi, där man tillät folkmord på 600 000 människor, hur veligheten inom säkerhetsrådet gav serberna tillfälle till ytterligare några månaders folkmördande, våldtäkter och övergrepp innan flygbombningar äntligen kunde sättas in (via NATO) och bromsa eländet i Bosnien och Kosovo.
Sverige är nu så blottlagt att till och med "nedrustade" länder skulle kunna angripa oss med framgång. Ryssland har fortfarande luftlandsättningsförbanden i Pskov kvar, och Kaliningrad är inte i så dåligt skick som våra svenska politiker vill göra gällande.
För att få fram folk till de förband EU och FN vill att vi skall medverka i krävs bred militär utbildning (läs allmän värnplikt) med en från denna kommande rekryteringsbas. Förlitar vi oss till yrkessoldater får vi in fel folk. Vi har ju sett hur både amerikanska och brittiska yrkessoldater behandlat sina motståndare, ljusår från general Douglas MacArthur, när han ombord på slagskeppet Missouri den 2 september 1945 bad de japanska officerarna behålla sina samuraisvärd då de ville överlämna dessa till segerherrarna. Besegra är en sak, förnedra är en annan. Till yrkesarméerna söker sig tyvärr folk som är bra på båda dessa områden. Ett förnedrat folk tar lätt till vapen.
2 Anledningen till att Sverige avvecklat sitt försvar sägs ha sin grund i landets urusla ekonomi. Vi kan/får inte låna upp lika lätt som förr i tiden, då driftsbudgeten delvis drevs med lånade medel. Nu sätter EU stopp för sådana ekonomiska "räddningsplankor". Men när man avvecklar till och med kostnadseffektiva delar av försvaret (civilförsvar, driftvärn, frivilligorganisationer och hemvärn), då undrar jag vems ärenden man vill gå. I varje fall är det inte Sveriges. Konstellationen mp, v och s litar jag inte på. Ingen vet vad som diskuteras eller planeras i slutna rum under socialistinternationaler och andra kongresser.
Skulle det fördummade svenska folket känna otrygghet och kräva återupprustning av rikets försvar (en mycket hypotetisk fråga) lär vi aldrig hinna med och för övrigt inte ha råd. Dessutom skulle ryssarna beskylla oss för provokation, resulterande i att vår regering och dess stödpartiers medlemmar gjorde i byxorna av ren rädsla för att stöta sig med sina meningsfränder. Socialistiska diktaturer har ju våra politiker alltid haft förkärlek till.
3 Sverige saknar alltså militärt försvar. Vänstersinnade journlister (= tyckare, med möjlighet att få publicera sina tankar i pressen) som exempelvis Anders Ehnmark anser att försvar mot terrorism är en polisiär angelägenhet. Eftersom i den kampen behövs mer än pistol och batong borde antingen polisen utrustas med militär materiel eller militären tillåtas samarbeta med polisen! Det finns inte, och har heller aldrig funnits något stöd i lagen mot ett sådant samarbete. Om så vore fallet hade aldrig FAVO kunnat gälla under tolv års tid. FAVO = "Föreskrifter för militär trupps användning av vapen för upprätthållande av allmän ordning mm", fastställda "på nådigaste befallning" i konselj på Stockholms slott den 15 januari 1958. FAVO avvecklades efter häftiga politiska debatter år 1970, sedan vänstervågen dragit fram över Sverige. Jag har FAVO utskriven på fil i min dator, och mailar gärna filen till ev. intresserade.
De fanatiskt militanta förespråkarna för Islam använder religionen som slagträ för att nå sina syften. Islamskt världsherravälde som yttersta mål. Införande av Shariah-lagar, där demokrati och mänskliga rättigheter inte tillåts, står också på programmet. Eftersom terroristerna inte finns att hämta inom sammanslutning med offentligt tillkännagivna adresser mm kommer dessa löst sammansatta celler att kunna utöva våld inom den icke muslimska världen under åratal framöver. Vi kanske kommer att få leva med företeelsen på samma sätt som vi får inrikta oss på att epidemier och farsoter, skogsbränder, översvämningar och jordskalv mm kan skada oss utan förvarningar.
Med en religion som slagträ kan klentrogna människor lockas att bli medlöpare och andra att skrämmas till underkastelse. Systemet är känt under årtusenden och tillämpat inom flera religioner. Vad vill då de som ligger bakom terroraktionerna ha? Pengar och rikedom är nog av sekundär betydelse. Maktutövandet är det primära, det väsentliga, och mot sådan fanatism har ett demokratiskt samhälle få eller inga försvarsmedel.
Västvärlden finansierar indirekt den verksamhet som är inriktat mot dess undergång. Bankrån, trafficking och narkotikaförsäljning och annan organiserad brottlighet är terroristernas sätt att finansiera sina organisationer. Politikerna i länder där de kan ha baser och utbildningsläger mutas för att medge terroristerna utrymme för planering och utförande.
Att aningslösa, oskyddade Sverige med dess blåögda invånare skulle skonas, medan länder som England, USA och Spanien som aktiv deltagit i invasionen av Irak utsätts, det är en utopi. Hela den icke-islamska västvärlden utgör måltavlan på sikt. Som läget nu är ser jag inga möjligheter att varaktigt bekämpa denna världsterrorism. Enda möjligheten är att reducera förutsättningarna för dess verksamhet och etablering inom landet (inre och yttre spaning) samt att ha en snabb hjälporganisation som kan sättas in efter bombangrepp. Hjälp med sjukvårdspersonal, transporter, förplägnad, förläggning och samband. Här vore nog Civilförsvaret en bra tillgång, men den goda cigarren finns knappt ens på papperet längre. För att begränsa terroristernas verksamhetsutrymme måste vi nog tillåta övervakningskameror, telefonavlyssning mm samt sluta till det öppna samhället när och där så behövs. Fanatiker kan man dock aldrig skydda sig mot. Mot en dåre som öppnar eld med skjutvapen har man en teoretisk chans att gå ner i skydd och undkomma eldgivningen, men mot fanatiker med bomber är man chanslös om man råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.
Mitt mardrömsscenario är tunnlar, exempelvis den vid Öresundsbron, tunneln mellan Dover och Calais och trafikleder inom städer. Där uppnås högsta möjliga verkan i förening med försvårandet av räddningsaktioner.
Att kunna skapa skräck, osäkerhet och panik och på avstånd kunna studera verkningarna är också ett trumfkort de fanatiska terroristerna gärna spelar ut.
Att ge sig på muslimer, muslimska församlingar och annat utövande av Islam är meningslöst och korkat. För det första går man på fel mål och för det andra gagnar det de terrorister som krigar "i Islams namn". Man tillhandahåller argument. Man måste beakta att i grund och botten är Islam en fridsam och människovänlig förkunnelse.
Alltså: den fanatiska terrorismen har kommit för att stanna. Den kan försvinna och dyka upp igen, i icke förutsägbara intervaller. Man kan bara inrikta sig på att försvåra dess verksamhet och göra vad som göras kan för att lindra dess skadeverkningar. För detta behöver vi en effektiv Försvarsmakt, integrerad med det reguljära rättsväsendet. Det räcker inte med att tillsätta en och annan utredning. Det måste tas och genomföras beslut också. I tid!
Men innan vi kommer därhän hinner det rinna många liter vatten genom Dalälven. Det tog ju tio år för Regeringen att komma underfund med att servicegraden hos Centrala Studiestödsnämnden är under all kritik, så vi kan inte vänta oss några underverk. Velpottor till politiker är några av terroristernas bästa vänner.
Med sommarhälsningar
PerS
1 Sverige har inte längre något försvar, värt namnet. Vi förutsätts utbilda soldater till utländska stridsgrupper eller fredsbevarande missioner utomlands Att vårt eget land skulle kunna vara i behov av försvar faller inte mp, v och s det minsta in. Försvarsminsiter Lenin blev pressad i frågan om Sveriges försvarsförmåga och om vi "trots allt" ändå skulle bli anfallna. Hennes svar blev att "då får vi vända oss till FN med begäran om hjälp".
Vi har ju sett hur tandlösa FN uppträdde i Ruanda-Urundi, där man tillät folkmord på 600 000 människor, hur veligheten inom säkerhetsrådet gav serberna tillfälle till ytterligare några månaders folkmördande, våldtäkter och övergrepp innan flygbombningar äntligen kunde sättas in (via NATO) och bromsa eländet i Bosnien och Kosovo.
Sverige är nu så blottlagt att till och med "nedrustade" länder skulle kunna angripa oss med framgång. Ryssland har fortfarande luftlandsättningsförbanden i Pskov kvar, och Kaliningrad är inte i så dåligt skick som våra svenska politiker vill göra gällande.
För att få fram folk till de förband EU och FN vill att vi skall medverka i krävs bred militär utbildning (läs allmän värnplikt) med en från denna kommande rekryteringsbas. Förlitar vi oss till yrkessoldater får vi in fel folk. Vi har ju sett hur både amerikanska och brittiska yrkessoldater behandlat sina motståndare, ljusår från general Douglas MacArthur, när han ombord på slagskeppet Missouri den 2 september 1945 bad de japanska officerarna behålla sina samuraisvärd då de ville överlämna dessa till segerherrarna. Besegra är en sak, förnedra är en annan. Till yrkesarméerna söker sig tyvärr folk som är bra på båda dessa områden. Ett förnedrat folk tar lätt till vapen.
2 Anledningen till att Sverige avvecklat sitt försvar sägs ha sin grund i landets urusla ekonomi. Vi kan/får inte låna upp lika lätt som förr i tiden, då driftsbudgeten delvis drevs med lånade medel. Nu sätter EU stopp för sådana ekonomiska "räddningsplankor". Men när man avvecklar till och med kostnadseffektiva delar av försvaret (civilförsvar, driftvärn, frivilligorganisationer och hemvärn), då undrar jag vems ärenden man vill gå. I varje fall är det inte Sveriges. Konstellationen mp, v och s litar jag inte på. Ingen vet vad som diskuteras eller planeras i slutna rum under socialistinternationaler och andra kongresser.
Skulle det fördummade svenska folket känna otrygghet och kräva återupprustning av rikets försvar (en mycket hypotetisk fråga) lär vi aldrig hinna med och för övrigt inte ha råd. Dessutom skulle ryssarna beskylla oss för provokation, resulterande i att vår regering och dess stödpartiers medlemmar gjorde i byxorna av ren rädsla för att stöta sig med sina meningsfränder. Socialistiska diktaturer har ju våra politiker alltid haft förkärlek till.
3 Sverige saknar alltså militärt försvar. Vänstersinnade journlister (= tyckare, med möjlighet att få publicera sina tankar i pressen) som exempelvis Anders Ehnmark anser att försvar mot terrorism är en polisiär angelägenhet. Eftersom i den kampen behövs mer än pistol och batong borde antingen polisen utrustas med militär materiel eller militären tillåtas samarbeta med polisen! Det finns inte, och har heller aldrig funnits något stöd i lagen mot ett sådant samarbete. Om så vore fallet hade aldrig FAVO kunnat gälla under tolv års tid. FAVO = "Föreskrifter för militär trupps användning av vapen för upprätthållande av allmän ordning mm", fastställda "på nådigaste befallning" i konselj på Stockholms slott den 15 januari 1958. FAVO avvecklades efter häftiga politiska debatter år 1970, sedan vänstervågen dragit fram över Sverige. Jag har FAVO utskriven på fil i min dator, och mailar gärna filen till ev. intresserade.
De fanatiskt militanta förespråkarna för Islam använder religionen som slagträ för att nå sina syften. Islamskt världsherravälde som yttersta mål. Införande av Shariah-lagar, där demokrati och mänskliga rättigheter inte tillåts, står också på programmet. Eftersom terroristerna inte finns att hämta inom sammanslutning med offentligt tillkännagivna adresser mm kommer dessa löst sammansatta celler att kunna utöva våld inom den icke muslimska världen under åratal framöver. Vi kanske kommer att få leva med företeelsen på samma sätt som vi får inrikta oss på att epidemier och farsoter, skogsbränder, översvämningar och jordskalv mm kan skada oss utan förvarningar.
Med en religion som slagträ kan klentrogna människor lockas att bli medlöpare och andra att skrämmas till underkastelse. Systemet är känt under årtusenden och tillämpat inom flera religioner. Vad vill då de som ligger bakom terroraktionerna ha? Pengar och rikedom är nog av sekundär betydelse. Maktutövandet är det primära, det väsentliga, och mot sådan fanatism har ett demokratiskt samhälle få eller inga försvarsmedel.
Västvärlden finansierar indirekt den verksamhet som är inriktat mot dess undergång. Bankrån, trafficking och narkotikaförsäljning och annan organiserad brottlighet är terroristernas sätt att finansiera sina organisationer. Politikerna i länder där de kan ha baser och utbildningsläger mutas för att medge terroristerna utrymme för planering och utförande.
Att aningslösa, oskyddade Sverige med dess blåögda invånare skulle skonas, medan länder som England, USA och Spanien som aktiv deltagit i invasionen av Irak utsätts, det är en utopi. Hela den icke-islamska västvärlden utgör måltavlan på sikt. Som läget nu är ser jag inga möjligheter att varaktigt bekämpa denna världsterrorism. Enda möjligheten är att reducera förutsättningarna för dess verksamhet och etablering inom landet (inre och yttre spaning) samt att ha en snabb hjälporganisation som kan sättas in efter bombangrepp. Hjälp med sjukvårdspersonal, transporter, förplägnad, förläggning och samband. Här vore nog Civilförsvaret en bra tillgång, men den goda cigarren finns knappt ens på papperet längre. För att begränsa terroristernas verksamhetsutrymme måste vi nog tillåta övervakningskameror, telefonavlyssning mm samt sluta till det öppna samhället när och där så behövs. Fanatiker kan man dock aldrig skydda sig mot. Mot en dåre som öppnar eld med skjutvapen har man en teoretisk chans att gå ner i skydd och undkomma eldgivningen, men mot fanatiker med bomber är man chanslös om man råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.
Mitt mardrömsscenario är tunnlar, exempelvis den vid Öresundsbron, tunneln mellan Dover och Calais och trafikleder inom städer. Där uppnås högsta möjliga verkan i förening med försvårandet av räddningsaktioner.
Att kunna skapa skräck, osäkerhet och panik och på avstånd kunna studera verkningarna är också ett trumfkort de fanatiska terroristerna gärna spelar ut.
Att ge sig på muslimer, muslimska församlingar och annat utövande av Islam är meningslöst och korkat. För det första går man på fel mål och för det andra gagnar det de terrorister som krigar "i Islams namn". Man tillhandahåller argument. Man måste beakta att i grund och botten är Islam en fridsam och människovänlig förkunnelse.
Alltså: den fanatiska terrorismen har kommit för att stanna. Den kan försvinna och dyka upp igen, i icke förutsägbara intervaller. Man kan bara inrikta sig på att försvåra dess verksamhet och göra vad som göras kan för att lindra dess skadeverkningar. För detta behöver vi en effektiv Försvarsmakt, integrerad med det reguljära rättsväsendet. Det räcker inte med att tillsätta en och annan utredning. Det måste tas och genomföras beslut också. I tid!
Men innan vi kommer därhän hinner det rinna många liter vatten genom Dalälven. Det tog ju tio år för Regeringen att komma underfund med att servicegraden hos Centrala Studiestödsnämnden är under all kritik, så vi kan inte vänta oss några underverk. Velpottor till politiker är några av terroristernas bästa vänner.
Med sommarhälsningar
PerS
2005/07/21
Ett utmanat FN, inför behovet av genomgripande reformer.
FN med ansvar för världsfreden.
FN-Förenta Nationerna - står inför stora utmaningar. Organisationen lyckades inte upprätthålla världsfreden och inte heller skydda människor mot grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De brott mot folkrätten som följt i spåren av kampen mot terrorimen har ytterligare undergrävt förtroendet för FN. För att världssamfundet effektivt ska kunna verka för fred krävs genomgripande reformer.
Tiotusen människor i Darfur, västra Sudan, dör varje månad till följd av övergrepp och strider mellan folkgrupper. Den sudanesiska regeringen stödjer ena parten, janjawidmilisen, och striderna kan enligt FN ha en "folkmordsintention". Världssamfundet har ännu inte kunnat enas om några åtgärder som sätter stopp för dödandet, våldtäkterna och utplånandet av byar. Folkmordet i Rwanda för drygt tio år sedan ligger färskt i minnet. Ska det få hända igen? FN ansvarar för världsfreden, och framför dess ögon pågår ett krig som sliter sönder familjer, byar, hela samhällen. Varför stoppar FN inte slakten?
Kina och Zimbabwe slipper kritik från FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MR). I kommissionen välkomnas diktaturer - exempelvis var Libyen ordförande för kommissionen i början av 2000-talet. FN stoltserar med deklarationen om de mänskliga rättigheterna från 1948, men ännu år 2005 finns möjligheter att köpslå om det som skulle vara allas lika rätt. Varför tillåts detta ske?
Sverige skickade i slutet av 2001 tillbaka två asylsökande egyptier till Egypten mot mycket vaga garantier om att de båda männen inte skulle utsättas för tortyr i hemlandet. Sverige bemödade sig inte mycket om att sedan följa upp hur männen behandlades i egyptiskt fängelse. Men några år senare hinner verkligheten i kapp - männen utsattes enligt uppgift för misshandel och tortyr - och Sverige står inför en stor rättsskandal. Detta gäller Sverige, en av de mest skötsamma eleverna i världsklassen vad det gäller mänskliga rättigheter. Hur kunde detta hända?
Förenta Nationerna - världssamfund, världssamvete, garant för fred, konfliktlösare, konfliktförebyggare, människorättsförsvarare. Mycket skulle FN vilja titulera sig som, men mycket återstår att göra för att FN ska vara värt namnet - Förenta Nationerna.
Man kommer i år att uppmärksamma den åldersstigna 60-åringen FN, och lyfta fram behovet av en genomgripande reform av organisationen. Under jubileumsåret 2005 har FN:s generalsekreterare Kofi Annan lagt fram ett reformförslag som berör många av de mest springande punkterna i FN:s arbete. Bland annat vill han lägga ner MR-kommissionen och skapa ett råd med hårdare krav på att de mänskliga rättigheterna verkligen respekteras av rådets medlemmar. Han föreslår också ett nytt fredsbyggande organ inom FN, som ska upprätthålla freden i länder som nyligen lagt stridigheterna bakom sig.
Kofi Annans reformförslag är ett slags eldprov för FN. Om inte länderna lyckas enas om reformer denna gång - försök har gjorts tidigare - står världsorganisationen inför en värre förtroendekris än någonsin, menar många bedömare. Om reformerna blir verklighet kan FN förvandlas till ett mer handlingskraftigt och legitimt organ. Om förslagen däremot smulas sönder eller läggs i arkivet kan vi komma att bevittna ett FN mot undergång.
Hasse Z
FN-Förenta Nationerna - står inför stora utmaningar. Organisationen lyckades inte upprätthålla världsfreden och inte heller skydda människor mot grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. De brott mot folkrätten som följt i spåren av kampen mot terrorimen har ytterligare undergrävt förtroendet för FN. För att världssamfundet effektivt ska kunna verka för fred krävs genomgripande reformer.
Tiotusen människor i Darfur, västra Sudan, dör varje månad till följd av övergrepp och strider mellan folkgrupper. Den sudanesiska regeringen stödjer ena parten, janjawidmilisen, och striderna kan enligt FN ha en "folkmordsintention". Världssamfundet har ännu inte kunnat enas om några åtgärder som sätter stopp för dödandet, våldtäkterna och utplånandet av byar. Folkmordet i Rwanda för drygt tio år sedan ligger färskt i minnet. Ska det få hända igen? FN ansvarar för världsfreden, och framför dess ögon pågår ett krig som sliter sönder familjer, byar, hela samhällen. Varför stoppar FN inte slakten?
Kina och Zimbabwe slipper kritik från FN:s kommission för mänskliga rättigheter (MR). I kommissionen välkomnas diktaturer - exempelvis var Libyen ordförande för kommissionen i början av 2000-talet. FN stoltserar med deklarationen om de mänskliga rättigheterna från 1948, men ännu år 2005 finns möjligheter att köpslå om det som skulle vara allas lika rätt. Varför tillåts detta ske?
Sverige skickade i slutet av 2001 tillbaka två asylsökande egyptier till Egypten mot mycket vaga garantier om att de båda männen inte skulle utsättas för tortyr i hemlandet. Sverige bemödade sig inte mycket om att sedan följa upp hur männen behandlades i egyptiskt fängelse. Men några år senare hinner verkligheten i kapp - männen utsattes enligt uppgift för misshandel och tortyr - och Sverige står inför en stor rättsskandal. Detta gäller Sverige, en av de mest skötsamma eleverna i världsklassen vad det gäller mänskliga rättigheter. Hur kunde detta hända?
Förenta Nationerna - världssamfund, världssamvete, garant för fred, konfliktlösare, konfliktförebyggare, människorättsförsvarare. Mycket skulle FN vilja titulera sig som, men mycket återstår att göra för att FN ska vara värt namnet - Förenta Nationerna.
Man kommer i år att uppmärksamma den åldersstigna 60-åringen FN, och lyfta fram behovet av en genomgripande reform av organisationen. Under jubileumsåret 2005 har FN:s generalsekreterare Kofi Annan lagt fram ett reformförslag som berör många av de mest springande punkterna i FN:s arbete. Bland annat vill han lägga ner MR-kommissionen och skapa ett råd med hårdare krav på att de mänskliga rättigheterna verkligen respekteras av rådets medlemmar. Han föreslår också ett nytt fredsbyggande organ inom FN, som ska upprätthålla freden i länder som nyligen lagt stridigheterna bakom sig.
Kofi Annans reformförslag är ett slags eldprov för FN. Om inte länderna lyckas enas om reformer denna gång - försök har gjorts tidigare - står världsorganisationen inför en värre förtroendekris än någonsin, menar många bedömare. Om reformerna blir verklighet kan FN förvandlas till ett mer handlingskraftigt och legitimt organ. Om förslagen däremot smulas sönder eller läggs i arkivet kan vi komma att bevittna ett FN mot undergång.
Hasse Z
Militära interventioner i fredens tjänst
Får FN:s säkerhetsråd köras över för att folkmord ska kunna stoppas?
Under senare år har allt fler anslutit sig till synen att omvärlden får ingripa militärt i ett land där grova brott mot mänskliga rättigheter begås. De enskilda staterna har det främsta ansvaret att skydda sina egna medborgare, men när de brister i detta ansvar har omvärlden en skyldighet att ingripa, lyder argumentationen. Humanitära interventioner till försvar av de mänskliga rättigheterna är inte längre särskilt kontroversiella i de flesta kretsar, även om dess genomförande omgärdas av en rad svårigheter.
Men att hävda att dessa interventioner ska få ske utan stöd från FN:s säkerhetsråd är mer kontroversiellt, eftersom FN-stadgan kräver säkerhetsrådsmandat för våldsanvändning. Därför kan med viss förvåning konstateras att Sveriges regering verkar ha ändrat hållning i denna fråga. I 2005 års utrikesdeklaration öppnade regeringen dörren för humanitära interventioner utan stöd av säkerhetsrådet. Även försvarsminister Leni Björklund och utrikesminister Laila Freivalds har talat om behovet av att kunna agera militärt för att stoppa exempelvis folkmord i de fall då säkerhetsrådet inte har givit klartecken.
Vid ett seminarium den 15 januari 2005 om FN-reformer (A more secure world - our common responsibility) sade utrikesminister Laila Freivalds:
-Om vi får ett nytt Rwanda eller Bosnien och säkerhetsrådet är blockerat av veton? Då måste det internationella samfundet kunna intervenera ändå. Här har de regionala organisationerna en särskild roll. Man måste kunna ingripa för att stoppa massmord och skydda befolkningar.
Under senare år har allt fler anslutit sig till synen att omvärlden får ingripa militärt i ett land där grova brott mot mänskliga rättigheter begås. De enskilda staterna har det främsta ansvaret att skydda sina egna medborgare, men när de brister i detta ansvar har omvärlden en skyldighet att ingripa, lyder argumentationen. Humanitära interventioner till försvar av de mänskliga rättigheterna är inte längre särskilt kontroversiella i de flesta kretsar, även om dess genomförande omgärdas av en rad svårigheter.
Men att hävda att dessa interventioner ska få ske utan stöd från FN:s säkerhetsråd är mer kontroversiellt, eftersom FN-stadgan kräver säkerhetsrådsmandat för våldsanvändning. Därför kan med viss förvåning konstateras att Sveriges regering verkar ha ändrat hållning i denna fråga. I 2005 års utrikesdeklaration öppnade regeringen dörren för humanitära interventioner utan stöd av säkerhetsrådet. Även försvarsminister Leni Björklund och utrikesminister Laila Freivalds har talat om behovet av att kunna agera militärt för att stoppa exempelvis folkmord i de fall då säkerhetsrådet inte har givit klartecken.
Vid ett seminarium den 15 januari 2005 om FN-reformer (A more secure world - our common responsibility) sade utrikesminister Laila Freivalds:
-Om vi får ett nytt Rwanda eller Bosnien och säkerhetsrådet är blockerat av veton? Då måste det internationella samfundet kunna intervenera ändå. Här har de regionala organisationerna en särskild roll. Man måste kunna ingripa för att stoppa massmord och skydda befolkningar.
Man kan ställa sig frågorna.
- Vilka är farorna och möjligheterna med den utveckling som jag beskrivit ovan?
- Hur skall man förhindra att FN-stadgans våldsförbud urholkas?
- Hur kan världssamfundet skydda människor som utsätts för övergrepp i de fall där säkerhetsrådet inte lyckas fatta beslut?
Hasse Z
2005/07/12
Kommer Nordkorea återvända till sexpartssamtalen?
Nordkorea vägrade att delta i den fjärde omgången av sexpartssamtalen, som skulle ha hållits i september 2004, på grund av USAs "fientliga politik". Mötet inställdes därför. När George W Bush inledde sin andra presidentperiod i början av 2005 betecknade utrikesminister Condoleezza Rice Nordkorea som en av "tyranniets utposter", vilket ytterligare försämrade atmosfären mellan länderna.
I februari 2005 meddelade den nordkoreanska regeringen att landet "ska vidta åtgärder för att stärka vår kärnvapenarsenal" samt att landet "har tillverkat kärnvapen i självförsvar". En dag senare tog Nordkorea också upp sitt gamla krav på en dialog enbart med USA innan landet eventuellt går tillbaka till sexpartssamtalen.
Detta var första gången som Pyongyang formellt och officiellt sagt att landet har kärnvapen. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA har uppgett att Nordkorea sannolikt har två eller tre kärnvapen. Många experter i väst är dock inte säkra på att landet ännu har förmåga att testa och avfyra vapnen. Det främsta syftet med Nordkoreas nya utspel antas vara att framtvinga eftergifter från omvärlden och få hjälp mot den akuta bristen på livsmedel och energi.
I slutet av februari reste en hög representant för regeringen i Peking till Nordkorea, och därefter citerade nyhetsbyrån KCNA ett uttalande från Kim Jong Il, enligt vilket Nordkorea kan återgå till förhandlingarna när som helst om förutsättningarna "har mognat". Det är inte vanligt att landets ledare citeras direkt i frågan om kärnvapenkonflikten.
Regeringen bekräftade i mitten av maj 2005 uppgifter om att alla bränslestavar med använt kärnbränsle hade avlägsnats från reaktorn i Yongbyon och att landet vidtagit åtgärder för att stärka kärnvapenarsenalen. De 8 000 bränslestavarna kan upparbetas till vapenplutonium, och de bränslestavar som senast togs om hand, 2003, kan ha använts för att tillverka fem-sex atombomber.
Vid samma tid i maj möttes representanter för Nord- och Sydkorea för första gången på tio månader. Nordkorea antogs ha tagit initiativet främst för att få nytt bistånd bland annat i form av konstgödsel och utsäde. Sydkorea lade fram nya, ej offentliggjorda förslag för att förmå Nordkorea att återvända till sexpartssamtalen.
I början av juli 2005 meddelade slutligen Nordkorea att landet gått med på att samtalen kunde återupptas efter mer än ett års uppehåll.
Nordkoreas misstro mot omvärlden har länge återspeglats i en kraftig satsning på försvaret, tidvis omkring en fjärdedel av budgeten. Räknat i förhållande till landets folkmängd antas Nordkoreas väpnade styrkor vara de största i världen.
Armén beräknades år 2000 omfatta cirka 950 000 soldater, flygvapnet cirka 86 000 och marinen runt 46 000. Omkring en femtedel av invånarna är knutna till försvaret på något sätt. Efter den obligatoriska värnplikten, som sträcker sig mellan tre och tio år, tjänstgör alla män på deltid i en så kallad fredskår tills de är 40 år. Därefter organiseras de i en folkmilis, Böndernas och arbetarnas röda garde, tills de fyller 60. Denna milis omfattar cirka 3,5 miljoner människor.
Nordkorea antas förfoga över robotar som kan nå hela Sydkorea och misstänks även ha tillgång till biokemiska vapen. En likaså misstänkt tillverkning av kärnvapen har skapat internationella förvecklingar (se ovan). Trots de förbättrade relationerna till Sydkorea under senare år uppgavs Nordkorea år 2000 ha förstärkt det militära försvaret utmed gränsen med bland annat kortdistansrobotar. I början av 2003 provsköts en kortdistansrobot, som slog ned i havet mellan Japan och Sydkorea.
I februari 2005 meddelade den nordkoreanska regeringen att landet "ska vidta åtgärder för att stärka vår kärnvapenarsenal" samt att landet "har tillverkat kärnvapen i självförsvar". En dag senare tog Nordkorea också upp sitt gamla krav på en dialog enbart med USA innan landet eventuellt går tillbaka till sexpartssamtalen.
Detta var första gången som Pyongyang formellt och officiellt sagt att landet har kärnvapen. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA har uppgett att Nordkorea sannolikt har två eller tre kärnvapen. Många experter i väst är dock inte säkra på att landet ännu har förmåga att testa och avfyra vapnen. Det främsta syftet med Nordkoreas nya utspel antas vara att framtvinga eftergifter från omvärlden och få hjälp mot den akuta bristen på livsmedel och energi.
I slutet av februari reste en hög representant för regeringen i Peking till Nordkorea, och därefter citerade nyhetsbyrån KCNA ett uttalande från Kim Jong Il, enligt vilket Nordkorea kan återgå till förhandlingarna när som helst om förutsättningarna "har mognat". Det är inte vanligt att landets ledare citeras direkt i frågan om kärnvapenkonflikten.
Regeringen bekräftade i mitten av maj 2005 uppgifter om att alla bränslestavar med använt kärnbränsle hade avlägsnats från reaktorn i Yongbyon och att landet vidtagit åtgärder för att stärka kärnvapenarsenalen. De 8 000 bränslestavarna kan upparbetas till vapenplutonium, och de bränslestavar som senast togs om hand, 2003, kan ha använts för att tillverka fem-sex atombomber.
Vid samma tid i maj möttes representanter för Nord- och Sydkorea för första gången på tio månader. Nordkorea antogs ha tagit initiativet främst för att få nytt bistånd bland annat i form av konstgödsel och utsäde. Sydkorea lade fram nya, ej offentliggjorda förslag för att förmå Nordkorea att återvända till sexpartssamtalen.
I början av juli 2005 meddelade slutligen Nordkorea att landet gått med på att samtalen kunde återupptas efter mer än ett års uppehåll.
Nordkoreas misstro mot omvärlden har länge återspeglats i en kraftig satsning på försvaret, tidvis omkring en fjärdedel av budgeten. Räknat i förhållande till landets folkmängd antas Nordkoreas väpnade styrkor vara de största i världen.
Armén beräknades år 2000 omfatta cirka 950 000 soldater, flygvapnet cirka 86 000 och marinen runt 46 000. Omkring en femtedel av invånarna är knutna till försvaret på något sätt. Efter den obligatoriska värnplikten, som sträcker sig mellan tre och tio år, tjänstgör alla män på deltid i en så kallad fredskår tills de är 40 år. Därefter organiseras de i en folkmilis, Böndernas och arbetarnas röda garde, tills de fyller 60. Denna milis omfattar cirka 3,5 miljoner människor.
Nordkorea antas förfoga över robotar som kan nå hela Sydkorea och misstänks även ha tillgång till biokemiska vapen. En likaså misstänkt tillverkning av kärnvapen har skapat internationella förvecklingar (se ovan). Trots de förbättrade relationerna till Sydkorea under senare år uppgavs Nordkorea år 2000 ha förstärkt det militära försvaret utmed gränsen med bland annat kortdistansrobotar. I början av 2003 provsköts en kortdistansrobot, som slog ned i havet mellan Japan och Sydkorea.
2005/07/10
Terrorism
Dåden mot nattklubbarna på Bali och teatern i Moskva 2002, granatattackerna i Bogota i Colombia 2003, tågbomberna i Madrid och attacken mot skolan i Beslan 2004, och nu senast sprängdåden i tunnelbanesystemet och bussen i London 2005. Terrorismen i världen har sedan attacken mot World Trade Center 2001 uppmärksammats mer än tidigare. Men har dåden blivit fler? Är terrorismen mer utbredd än tidigare?Utan att överdriva kan attackerna mot USA den 11 september 2001 sägas ha skakat hela världen och förändrat hur många av oss ser på den. De visade att terrorismen inte är begränsad av några nationsgränser eller lagar. De visade också tydligt hur sårbart ett modernt, demokratiskt samhälle kan vara. Att fienden i det här fallet inte heller har någon fast punkt, utan lever och verkar mitt i samhället, i olika länder och över nationsgränserna gör problemet ännu mer svårgripligt.
Sverige har varit relativt skonat från terrorism. Under 1970- och 1980-talen utförde dock utländska terrorister flera mord och andra aktioner i Sverige. I början av 1970-talet sköts den jugoslaviske ambassadören i Stockholm ihjäl av kroater som var medlemmar i nationaliströrelsen Ustasja. Senare kapade andra Ustasja-anhängare ett svenskt inrikesplan och höll passagerare och besättning som gisslan för att tvinga svenska regeringen att frige de män som dömts till fängelse för mordet. 1975 ockuperade medlemmar av Baader-Meinhof-ligan (RAF), en vänsterextrem rörelse i dåvarande Västtyskland, den västtyska ambassaden i Stockholm. Två anställda på ambassaden dödades, och en ockupant skadades så svårt att han senare avled på ett tyskt sjukhus. Som hämnd för att Sverige hade skickat den skadade terroristen till Tyskland ville RAF-sympatisörer kidnappa statsrådet Anna-Greta Leijon, som hade fattat beslutet om transporten. Planerna avslöjades dock i förtid och aktionen kunde förhindras. På 1980-talet mördades avhoppare från den kurdiska organisationen PKK, en i Uppsala och en några år senare i Medborgarhuset i Stockholm. I båda fallen ansågs mördarna ha handlat på direkt uppdrag från PKKs ledning.Bland svenskar som drabbats av terrordåd utomlands märks de sex som dödades den 12 oktober 2002, då militanta islamister sprängde en nattklubb på den indonesiska ön Bali. Sammanlagt dog omkring 200 personer, varav merparten var utländska turister med australier som största grupp.Polisens terroristbekämpningEn svensk lag om straff för terroristbrott antogs i juli 2003. Den bygger på EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. I lagen anges en rad brott - mord, dråp, människorov, grov skadegörelse och så vidare - som betraktas som terroristbrott om de syftar till att "injaga allvarlig fruktan hos befolkningen, otillbörligen tvinga offentliga organ eller en mellanstatlig organisation att vidta eller avstå från att vidta en åtgärd eller allvarligt destabilisera eller förstöra grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer i en stat eller i en mellanstatlig organisation".Säkerhetspolisen, Säpo, är den myndighet som har huvudansvaret för svensk terrorismbekämpning. Inom Säpo har kontraterrorismroteln till uppgift att bekämpa internationell terrorism. Inom ramen för det internationella samarbete som Sverige anslutit sig till ska våldsdåd med utländska politiska motiv förebyggas, oavsett om de är tänkta att utföras i Sverige eller utomlands. Här vägleds Sverige och Säpo bland annat av FN:s resolution 1269, om bekämpande av internationell terrorism.En specialtränad styrka för att bekämpa terroraktioner i Sverige, Nationella insatsstyrkan (NI), bildades 1991. Den sorterar sedan 2002 under Rikskriminalpolisen/Ordningspolisenheten och omfattar 53 poliser och två civilanställda. Nationella insatsstyrkan ska framför allt sättas in vid allvarliga situationer som gisslantagning, ingripanden mot farliga beväpnade personer och polistaktiska förhandlingar.Militärens roll kringskurenInom försvarsmakten finns ett specialförband, Särskilda skyddsgruppen SSG, som också tränats för att kunna hantera exempelvis gisslansituationer. SSG är direkt underställt överbefälhavaren. Förbandet är dock enbart tänkt att sättas in i händelse av krig. Terroraktioner i fredstid, och på svensk mark, ska enbart skötas av polisen.En del menar att oviljan att låta svensk militär ingripa i icke-krigssituationer går tillbaka på händelserna i Ådalen i maj 1931. Den gången dödades fem människor då militär öppnade eld mot demonstrerande arbetare. Före skotten i Ådalen kunde militären sköta även polisiära uppgifter, men redan året efter infördes begränsningar av militärens rätt att bruka vapen mot civila. Sverige fick en statlig poliskår, och det blev förbjudet att använda militär trupp i sociala konflikter i fredstid. 1969 ansåg regeringen att militär personal borde kunna användas för att upprätthålla ordningen i landet i extraordinära situationer, men förslaget föll i och med 1974 års regeringsform.I dag kan försvarsmakten själv välja att bistå polisen, till exempel genom att transportera polismän i försvarets helikoptrar, men två förutsättningar måste vara uppfyllda. Militärer får inte hamna i situationer där de väntas använda tvång eller våld mot enskilda. De får heller inte utsättas för någon nämnvärd risk att själva komma till skada. Och försvarsmakten kan alltså under alla förhållanden välja att avslå en begäran om hjälp från polisen.Efter den 11 september 2001 pågår ett arbete på att formulera klarare regler för militärens roll vid ett terroristangrepp på Sverige. En del experter menar att militärer redan nu bör kunna sättas in mot ett icke-militärt angrepp, om FN betecknar det som ett väpnat angrepp på Sverige. FN-stadgan medger i dag en utökad rätt till självförsvar och möjligheter för en stat att militärt förebygga en terrorattack.
Vad är Frihetskamp, motståndsrörelse eller terrorism?
2005/04/18
EU:s insatsstyrka bäddar för svensk yrkesarmé
Det svenska försvarets huvuduppgift finns nu utomlands. Den första januari 2008 ska en svenskledd snabbinsatsstyrka under EU-flagg stå klar för att kunna sättas in över en stor del av världen. Försvarets nya roll får politiker att ifrågasätta tidigare heliga principer som alliansfrihet och allmän värnplikt. Moderaterna säger att Sverige inte längre är alliansfritt och liksom folkpartiet och miljöpartiet kräver m en ny värnpliktsutredning.
EU:s snabbinsatsstyrka
EU:s snabbinsatsstyrka
- EU har beslutat att sätta upp 12 snabbinsatsstyrkor. De skall kunna sättas in inom tio dagar från beslut och var som helst inom en radie på, till att börja med, 600 mil från Bryssel. En utökning av radien till 1000 mil diskuteras.
- En av styrkorna är nordisk och den ska stå färdig den första januari 2008 och stå i beredskap för att rycka ut under första halvåret 2008. Insatserna beräknas till mellan en och fyra månader.
- Den nordiska styrkan ska innehålla 1500 soldater och den leds av Sverige med bidrag från Finland, Norge och Estland. Den militärstrategiska ledningen finns i ett högkvarter utanför London.
- Snabbinsatsstyrkan ska kunna användas till alltifrån att stödja humanitärt bistånd till väpnad strid och terroristbekämpning. Den ska till exempel kunna gå in och hålla en flygplats i väntan på förstärkning eller evakuera gisslan.
Den snabbrörliga 1500 man och kvinnor starka styrkan kommer att bli spjutspetsen i de internationella insatser som svenska militärer redan nu deltar i, tex i Kosovo, Bosnien, Liberia och Afghanistan.
Den förändring som nu pågår är den största i Försvarsmaktens historia på 500 år. Försvarsmakten har alltid sysslat med att försvara territoriet. Nu kopplar vi för första gången loss försvaret från territorietänkandet för att skapa gemensam säkerhet ute i världen genom att tillsammans med andra dämpa konflikter uttrycker sig Michael More på Högkvarteret.
Planeringen för snabbinsatsstyrkan är i full gång. Ett tjugotal personer med olika specialitet skall lösa alla problem från hur soldaternas strumpor ska tvättas och vilken malariamedicin soldaterna bör äta till hur de stridsfordon försvaret nu har, som väger över 20 ton, ska kunna flyttas halvägs runt jordklotet. Nya lättare bepansrade fordon behöver köpas. Och soldaternas uniformer måste fungera vid ekvatorn. Dessutom måste all utrustning kunna flyttas snabbt och långt.
För såväl försvarets ekonomer som försvarsledningen är snabbinsatsstyrkan en thriller. Det finns inga pengar avsatta för den. Försvarsministern har lovat att det ska komma, men tidsplanen för när utgifterna uppstår och tidsplanen för när inkomsterna kan komma går inte ihop. Styrkan är tänkt att betalas främst genom att banta eller lägga ner försvarsgemensamma myndigheter som Försvarets materielverk, Pliktverket, FOI och Försvarshögskolan. En utredning pågår, men ännu finns inget förslag.
Finansieringen av snabbinsatsstyrkan kommer att genomföras med särskilda regeringsbeslut är det sagt. ÖB, Håkan Syrén har lyft upp frågan så många gånger, enligt honom är gränsen till att skapa irritation påtaglig när frågan kommer upp.
Den Nordiska snabbinsatsstyrkan är inte bara en svenskledd militär styrka som ska tränas och utrustas för att kunna sättas in i väpnade strider i utlandet. ÖB talar om den som ett lokomotiv för att genomföra de förändringar av försvaret som han anser är nödvändiga. Han syftar på saker som att de anställda officerarna i genomsnitt är alldeles för gamla, att de flesta anställningskontrakt gör att de inte kan beordras ut i världen utan bara behöver tjänstgöra inom Sveriges gränser och att värnpliktssystemet bygger på att uppgiften är att försvara det svenska territoriet medan försvaret behöver soldater som kan användas både hemma och i utlandstjänsten. Han vill att politiker och fackliga motparter ska ändra i regler, förordningar och sannolikt också lagar så att personalförsörjningen till utlandsstyrkorna fungerar.
Ingen ska tro att man ska kunna köra det här nya insatsförsvaret med de gamla kalla kriget-bestämmelserna, påstår Håkan Syrén. Han betonar att försvaret inte har råd att bygga upp vissa styrkor för att tjänstgöra i utlandet och andra för att värna det svenska territoriet -samma förband måste klara bägge uppgifterna.
De internationella uppgifterna är högt prioriterade och centrala i vår verksamhet. Då tycker ÖB att det är märkligt att han inte har större frihet att utnyttja officerare för den uppgiften.
Allan Widman (fp) är ledamot av försvarsutskottet och han talar om snabbinsatsstyrkan och försvarsomställningen som en slaktbänk för heliga kor inom försvarspolitiken.
-Det gäller inte bara alliansfriheten, utan också värnplikten. Att med dagens situation sätta folk i fängelse om de inte gör "lumpen" är helt oförsvarligt, säger han.
Vidare tror Widman att om fem eller sex år kommer vi att anträda en väg som Spanien,Holland, Belgien, Frankrike, Italien och andra västeuropeiska länder har gjort: att gå över till ett yrkesförsvar.
Miljöpartiet vill också avskaffa värnplikten. De tror att man kommer att vara tvungen att göra det. Det är nödvändigt att ändra systemet och det är bara en tidsfråga innan socialdemokraterna inser det. Man kan inte ha en plikt där man lyfter ut mindre än 10 000 personer ur en grupp på nästan 60 000 män och kvinnor. Vi måste få ett system byggt på frivillighet som i långt större utsträckning bygger på kvinnor, säger Lars Ångström (mp), som också är ledamot av riksdagens försvarsutskott.
Övriga riksdagspartier vill ha värnplikten kvar. Men Ola Sundell (m) kräver en ny pliktutredning. I det skede vi befinner oss i nu vore det på sin plats med en ny pliktutredning. De gamla förutsättningarna gäller inte längre, säger Ola Sundell.
Frågar man Leni Björklund om pliktlagen behöver ses över svarar hon:
-En del säger det, jag har hittills inte sett något underlag redovisat tíll mig som visar att det behövs. Försvarsministern säger att det är en oerhörd kvalitetsfördel för det svenska försvaret att ha värnplikten kvar.
Men när man väljer ut vilka som ska göra militärtjänst så vore det bra om man kunde se till att det i första hand är frivilliga som kommer. men det går inte att upprätthålla till hundra procent eftersom det är de mest lämpliga som enligt lagen som ska tas ut, säger hon.
Politiker i alla partier utesluter tanken att tvinga värnpliktiga att delta i internationella insatser. De kan vara riskfyllda och svenska soldater kan komma att stupa. Den svenska politiker är inte född som vill gå till val på att tvinga 20 åriga pojkar och flickor att med hot om fängelse riskera att dö i strid för freden i Kongo eller Afghanistan.
Inom det svenska försvaret pågår det en febril anpassning till Nato-standard, som också är den standard som används inom EU. Alltifrån gradbetäckningar på uniformer till JAS-planens kommunikationsutrustning har Nato-anpassats. ÖB ser det som Försvarsmaktens uppgift att vi ska kunna presentera förband och förmågor för våra politiker, som är användbara för vilket ledarskap som helst, oavsett om det är EU eller Nato eller något annat. Om det sedan påverkar alliansfriheten eller inte, det måste ingå i det politiska beslutet och det säger sig ÖB egentligen inte har att göra med.
ÖB:s uppgift är att ge politikerna så stor handlingsfrihet som det över huvud taget är möjligt för att kunna delta internationellt.
Ola Sundell (m) anser att Sverige inte är alliansfritt i praktiken. Alliansfriheten i dag är mer en fråga om hur man formulerar sig på pappret än om hur det är i verkligheten. -Jag kan inte se annat än att Sverige är med i en allians för ökad säkerhet i hela världen och i synnerhet i vår del av världen, säger Ola Sundell och syftar på EU:s militära och säkerhetspolitiska samarbete.
Det är en ny säkerhetsordning som vuxit fram. Vi är EU medlemmar och vi har sagt att vi ska vara med fullt ut, också i uppbyggandet av snabbinsatsförmågan. Då får vi också ta konsekvenserna av det, både på pappret och när det gäller uppbyggandet av styrkan. Ord och handling måste följas åt, säger han.
Försvarsministern Leni Björklund anser däremot inte att det råder några tvivel om Sveriges alliansfrihet. Vi avgör själva när vi ska delta och vi ingår inte i någon form av militär allians där man har ömsesidiga försvarsgarantier. Däremot är säkerhetssituationen annorlunda i dag i Europa, vilket gör att alla länder kan samarbeta på ett sätt som man inte gjorde tidigare. det gäller även de alliansfria länderna och det är det som är det nya i det här, att vi törs, säger hon.
I förslaget till ny grundlag för EU står det att unionen syftar till att gradvis utforma en gemensam försvarspolitik som kan leda till ett gemensamt försvar.
Hasse Zettby
2005/02/17
Sudan kritiseras för MR-brott
En FN-utredning har funnit att Sudans regeringsstyrkor och Janjaweed-milisen är skyldiga till brott som faller under internationell lag. Utredningen rekommenderar att fallet ska överlämnas till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC. Enligt utredningen (International Commission of Inquiry on Darfur) har Sudans regering inte använt sig av folkmord som policy. Men regeringen och milisen har begått brott mot mänskligheten "som kanske inte är mindre allvarliga eller fruktansvärda än folkmord", så som urskillningslöst dödande av civila, tortyr, ofrivilliga "försvinnanden", förstörelse av byar, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, plundring och tvångsförflyttning.Även rebellgrupper har av utredningen befunnits ansvariga för möjliga krigsbrott, inklusive mord på civila och plundring.Utredningens rapport har överlämnats till FN:s säkerhetsråd. Samtidigt fortsätter FN:s hjälpinsats till befolkningen i Darfur där tiotusentals människor dödats under de senaste två åren och upp emot 1,9 miljoner människor tvingats på flykt
2005-02-16 Hans Zettby
2005-02-16 Hans Zettby
2005/02/16
9-11 suspects face 74,000 years in prison
9-11 suspects face 74,000 years in prison "A prosecutor said Monday he will seek prison terms of more than 74,000 years for each of three suspected al-Qaida members charged with using Spain as a staging ground for the Sept. 11, 2001, attacks in the United States. A trial is expected to start in mid-March, the National Court said. Spain will be only the second country worldwide to put Sept. 11 suspects on trial, after Germany."
Försvarsupplysning m/2004
Så har ”den sista kommuniststaten” formerat sig. Sveriges försvar avvecklas. Kvar finns bara experimentplattformar för materielutprovning mm, utan möjligheter att sättas samman till operativa förband. Man har detroniserat den allmänna värnplikten, den livsviktiga basen för nyrekrytering till de internationella militära engagemang socialisterna så storvulet åtagit oss att medverka i. Projektanställningar på kontrakt för att lösa bemanningsfrågan riskerar att dra till sig krigsromantiker och vapenfixerade rambofigurer. Med andra ord, fel sorts folk.
I vanlig ordning har riksdagsbeslut tagits utan föregående konsekvensanalyser. Att man dessutom tar ett tillkrystat kompletterande beslut för att tillfredsställa den kommunistiska samarbetspartnern är inte oväntat. Att inte samtidigt kunna berätta för svenska folket vad eftergiften kommer att kosta skattebetalarna innebär att regeringspartiet ger sig självt underbetyg. Försvarsmakten är sedan länge mera makt än försvar. Karriärister, nickedockor och ja-sägare utnämns till generaler och amiraler.
"Lydige Håkan"För egen del framstår han som en blek gymnasist i sin konfirmationskostym, vilket genom partipolitiska sympatier försetts med guldgaloner nedtill på ärmarna. Enda chansen för ett sådant mähä att kunna glänsa.
Ett sedan decennier vanskött land har av socialisterna nedrustats till ett försvarslöst land. Varför? Svaret kan bara socialisterna själva ge. Vi utomstående vet inte vad som avhandlas i enskilda samtal vid alla socialistinternationaler.
Förklaringen till vår avsaknad av försvarsförmåga torde helt enkelt ligga i att politikerna anser inte att svenska folket, vårt land, dess frihet och oberoende är värda att försvara.
Om så vore fallet skulle vi sedan länge dels ha haft ett väl avpassat försvar, värt namnet, dels medlemskap i Nato.
Sverige styrs av en maktfullkomlig regering som inte bryr sig om att följa av riksdagen fattade beslut.
Sverige styrs av en odemokratisk regering som döljer sanningen till och med inför riksdagens konstitutionsutskott.
Sverige styrs av en opportunistisk regering som gradvis försvagat Sveriges förmåga att försvara landet och hävda dess nationella oberoende. Socialisterna får dessutom indirekt draghjälp av en handlingsförlamad och tandlös, närmast osynlig, opposition.
I vanlig ordning har riksdagsbeslut tagits utan föregående konsekvensanalyser. Att man dessutom tar ett tillkrystat kompletterande beslut för att tillfredsställa den kommunistiska samarbetspartnern är inte oväntat. Att inte samtidigt kunna berätta för svenska folket vad eftergiften kommer att kosta skattebetalarna innebär att regeringspartiet ger sig självt underbetyg. Försvarsmakten är sedan länge mera makt än försvar. Karriärister, nickedockor och ja-sägare utnämns till generaler och amiraler.
"Lydige Håkan"För egen del framstår han som en blek gymnasist i sin konfirmationskostym, vilket genom partipolitiska sympatier försetts med guldgaloner nedtill på ärmarna. Enda chansen för ett sådant mähä att kunna glänsa.
Ett sedan decennier vanskött land har av socialisterna nedrustats till ett försvarslöst land. Varför? Svaret kan bara socialisterna själva ge. Vi utomstående vet inte vad som avhandlas i enskilda samtal vid alla socialistinternationaler.
Förklaringen till vår avsaknad av försvarsförmåga torde helt enkelt ligga i att politikerna anser inte att svenska folket, vårt land, dess frihet och oberoende är värda att försvara.
Om så vore fallet skulle vi sedan länge dels ha haft ett väl avpassat försvar, värt namnet, dels medlemskap i Nato.
Sverige styrs av en maktfullkomlig regering som inte bryr sig om att följa av riksdagen fattade beslut.
Sverige styrs av en odemokratisk regering som döljer sanningen till och med inför riksdagens konstitutionsutskott.
Sverige styrs av en opportunistisk regering som gradvis försvagat Sveriges förmåga att försvara landet och hävda dess nationella oberoende. Socialisterna får dessutom indirekt draghjälp av en handlingsförlamad och tandlös, närmast osynlig, opposition.
I modern tid finns och har funnits tre militanta rörelser med världsherravälde som yttersta mål:
- Nationalsocialismen
- Kommunismen
- Islamska fundamentalismen
De två förstnämnda upplever sedan länge en förnyelse. Den tredje är på stadig frammarsch.Ändå hävdar politikerna att hotbild saknas.
Svenska folket bryr sig inte. Politikerna har helt rätt. Ett så oengagerat folk är helt enkelt inte värt att försvara.
Per Sjöswärd
Hård press på Nordkorea.
Med lock och pock har omvärlden börjat bearbeta Nordkorea att återvända till förhandlingsbordet, sedan landet i torsdags utnämnt sig självt till kärnvapenägare.
Det bångstyriga kommunistväldet fick ta emot en lång rad vädjanden och uppmaningar på fredagen.Vi ser inga andra alternativ än sexpartssamtalen. Vi vädjar till Nordkorea att gå tillbaka till förhandlingsbordet, sade Tysklands utrikesminister Joschka Fischer, på besök i den tsunamihärjade Aceh-provinsen.
Vi kommer att övertala Nordkorea genom att bevisa att det tjänar deras intressen bäst att demontera sitt kärnvapenprogram, sade Japans premiärminister Junichiro Koizumi.
En viktig roll i sammanhanget spelas av Kina, som utåt sett valt att komma med relativt försiktiga kommentarer. Vi har regelbundet förespråkat en kärnvapenfri Koreahalvö. Vi hoppas att sexpartssamtalen kommer att fortsätta, sade kinesiska utrikesdepartementets talesman Kong Quan.Utanför offentligheten antas emellertid Kina ta till hårdare ord mot regimen i Pyongyang.Nordkoreas uttalande var gjort mot USA, men samtidigt var det ett hårt slag mot Kinas diplomatiska insatser och har skapat svåra problem för Kina, sade analytikern Li Dunqiu, generalsekreterare för Kinesiska förbundet för studier av Koreas historia.
Nordkoreas vice FN-ambassadör följde upp uttalandet från i torsdags med att förklara att landet kan tänka sig att återuppta samtalen om USA ändrar sin inställning till Nordkorea och accepterar bilaterala samtal mellan länderna. Vi kan stiga fram om villkoren uppfylls för oss att delta i sexpartssamtalen. Om USA vill ha direkt dialog med oss, kan vi se det som en förändring av den fientliga inställningen till Nordkorea, sade Han Song-Ryol till den sydkoreanska tidningen Hankyoreh.
USA och Nordkorea har helt olika krav på hur konflikten ska lösas. USA vill att Nordkorea först avslutar sitt kärnkraftsprogram och åter ansluter sig till ickespridningsavtalet om kärnvapen. Nordkorea vill först ha säkerhetsgarantier mot ett angrepp från USA, ett slut på sanktionerna samt olje- och matleveranser. Vägen till en lösning väntas bli svår, och trepartsmötet i Peking avslutades tidigare än planerat. Under mötet antydde Nordkorea, enligt amerikanska uppgifter, för första gången att landet redan har kärnvapen. Å andra sidan har Nordkorea vid andra tillfällen gjort uppmärksammade uttalanden som senare visat sig vara oriktiga.
Den officiella nyhetsbyrån förklarade att skälet till att landet anstränger sig för att skaffa kärnvapen är att kunna "minska den konventionella vapenarsenalen och på så sätt frigöra mänskliga resurser, kanalisera pengar till ekonomisk uppbyggnad och till människors liv".
I juli blev Kina mer aktivt i försöken att få Nordkorea och USA att återuppta de diplomatiska samtalen. Skälen var oroande rapporter om att Nordkorea börjat tillverka vapenplutonium och att landet snart kan ha fem-sex kärnladdningar. Även Ryssland utövade påtryckningar och i slutet av juli bekräftades att Nordkorea accepterade att föra samtal med såväl USA som Ryssland, Sydkorea, Japan och Kina. Representanter för länderna inledde de så kallade sexpartssamtalen i Peking den 27 augusti 2003. Efter tre dagars samtal skildes parterna åt, och enligt Sydkoreas delegat hade de enats om ett nytt möte, vilket sågs som det enda framsteget. USA och Nordkorea tycktes inte ha ändrat sina fastlåsta positioner.
Samtidigt som Nordkoreas grannländer försökte sammankalla ett nytt sexpartsmöte meddelade Nordkoreas utrikesminister i början av oktober att landet har avslutat upparbetningen av tillräckligt många kärnbränslestavar för att kunna tillverka sex atombomber. Ministern, Choe Su Hon, sade att Nordkorea inte hade något annat val eftersom USA har hotat landet med kärnvapen.
I slutet av december meddelade Nordkorea oväntat att amerikaner kan få besöka kärnanläggningen i Yongbyon, som inte besökts av utomstående sedan IAEAs inspektörer utvisades i slutet av 2002. Dagarna efter nyår 2004 anlände två delegationer med experter och tjänstemän, bland annat från USA-kongressen, till Nordkorea. Vid besöket, som skedde utan medverkan av USA-regeringen, fick en grupp se allt vad den önskade i Yongbyon. Pyongyang meddelade också efter nyår att landet är berett att upphöra med tester och tillverkning av kärnvapen och stoppa den fungerande kärnkraftindustrin i utbyte mot ekonomiskt bistånd.
Efter ett långt uppehåll möttes åter representanter för de sex staterna i Peking den 25 februari 2004. Efter fyra dagars samtal kvarstod enligt Kinas utrikesminister "stora meningsskiljaktigheter", men han ansåg att samtalen varit konstruktiva. USAs delegation ansåg att mötet varit en framgång, och parterna enades om att tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Efter en tredje omgång samtal i slutet av juni rapporterades inga särskilda framsteg.
Misstankarna om att Nordkorea redan har kärnvapen stärktes i april 2004. En pakistansk forskare som tidigare hade avslöjats för att ha sålt information om atomvapen till bland annat Nordkorea uppgav att han under ett besök i landet redan fem år tidigare hade fått se tre kärnladdningar.
En ny kontakt öppnades mellan de koreanska staterna i slutet av maj. För första gången sedan Koreakriget möttes generaler från nord och syd i syfte att minska de militära spänningarna. Parterna enades om åtgärder för att undvika de återkommande eldstriderna längs den omstridda havsgränsen i Gula havet och att upphöra med propagandasändningar i radio och i högtalare längs landgränsen. Dessutom skulle en snabbtelefon kopplas in mellan ländernas militärledningar.
Nordkorea vägrade att delta i den fjärde omgången av sexpartssamtalen, som skulle ha hållits i september 2004, på grund av USAs "fientliga politik". Mötet inställdes därför. När George W Bush inledde sin andra presidentperiod i början av 2005 betecknade utrikesminister Condoleezza Rice Nordkorea som en av "tyranniets utposter", vilket ytterligare försämrade atmosfären mellan länderna. I februari meddelade den nordkoreanska regeringen att landet "ska vidta åtgärder för att stärka vår kärnvapenarsenal" samt att landet "har tillverkat kärnvapen i självförsvar".
Detta var första gången som Pyongyang formellt och officiellt sagt att landet har kärnvapen. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA har uppgett att Nordkorea sannolikt har två eller tre kärnvapen. Många experter i väst är dock inte säkra på att landet ännu har förmåga att testa och avfyra vapnen. Det främsta syftet med Nordkoreas nya utspel antas vara att framtvinga eftergifter från omvärlden och få hjälp mot den akuta bristen på livsmedel och energi.
Det bångstyriga kommunistväldet fick ta emot en lång rad vädjanden och uppmaningar på fredagen.Vi ser inga andra alternativ än sexpartssamtalen. Vi vädjar till Nordkorea att gå tillbaka till förhandlingsbordet, sade Tysklands utrikesminister Joschka Fischer, på besök i den tsunamihärjade Aceh-provinsen.
Vi kommer att övertala Nordkorea genom att bevisa att det tjänar deras intressen bäst att demontera sitt kärnvapenprogram, sade Japans premiärminister Junichiro Koizumi.
En viktig roll i sammanhanget spelas av Kina, som utåt sett valt att komma med relativt försiktiga kommentarer. Vi har regelbundet förespråkat en kärnvapenfri Koreahalvö. Vi hoppas att sexpartssamtalen kommer att fortsätta, sade kinesiska utrikesdepartementets talesman Kong Quan.Utanför offentligheten antas emellertid Kina ta till hårdare ord mot regimen i Pyongyang.Nordkoreas uttalande var gjort mot USA, men samtidigt var det ett hårt slag mot Kinas diplomatiska insatser och har skapat svåra problem för Kina, sade analytikern Li Dunqiu, generalsekreterare för Kinesiska förbundet för studier av Koreas historia.
Nordkoreas vice FN-ambassadör följde upp uttalandet från i torsdags med att förklara att landet kan tänka sig att återuppta samtalen om USA ändrar sin inställning till Nordkorea och accepterar bilaterala samtal mellan länderna. Vi kan stiga fram om villkoren uppfylls för oss att delta i sexpartssamtalen. Om USA vill ha direkt dialog med oss, kan vi se det som en förändring av den fientliga inställningen till Nordkorea, sade Han Song-Ryol till den sydkoreanska tidningen Hankyoreh.
USA och Nordkorea har helt olika krav på hur konflikten ska lösas. USA vill att Nordkorea först avslutar sitt kärnkraftsprogram och åter ansluter sig till ickespridningsavtalet om kärnvapen. Nordkorea vill först ha säkerhetsgarantier mot ett angrepp från USA, ett slut på sanktionerna samt olje- och matleveranser. Vägen till en lösning väntas bli svår, och trepartsmötet i Peking avslutades tidigare än planerat. Under mötet antydde Nordkorea, enligt amerikanska uppgifter, för första gången att landet redan har kärnvapen. Å andra sidan har Nordkorea vid andra tillfällen gjort uppmärksammade uttalanden som senare visat sig vara oriktiga.
Den officiella nyhetsbyrån förklarade att skälet till att landet anstränger sig för att skaffa kärnvapen är att kunna "minska den konventionella vapenarsenalen och på så sätt frigöra mänskliga resurser, kanalisera pengar till ekonomisk uppbyggnad och till människors liv".
I juli blev Kina mer aktivt i försöken att få Nordkorea och USA att återuppta de diplomatiska samtalen. Skälen var oroande rapporter om att Nordkorea börjat tillverka vapenplutonium och att landet snart kan ha fem-sex kärnladdningar. Även Ryssland utövade påtryckningar och i slutet av juli bekräftades att Nordkorea accepterade att föra samtal med såväl USA som Ryssland, Sydkorea, Japan och Kina. Representanter för länderna inledde de så kallade sexpartssamtalen i Peking den 27 augusti 2003. Efter tre dagars samtal skildes parterna åt, och enligt Sydkoreas delegat hade de enats om ett nytt möte, vilket sågs som det enda framsteget. USA och Nordkorea tycktes inte ha ändrat sina fastlåsta positioner.
Samtidigt som Nordkoreas grannländer försökte sammankalla ett nytt sexpartsmöte meddelade Nordkoreas utrikesminister i början av oktober att landet har avslutat upparbetningen av tillräckligt många kärnbränslestavar för att kunna tillverka sex atombomber. Ministern, Choe Su Hon, sade att Nordkorea inte hade något annat val eftersom USA har hotat landet med kärnvapen.
I slutet av december meddelade Nordkorea oväntat att amerikaner kan få besöka kärnanläggningen i Yongbyon, som inte besökts av utomstående sedan IAEAs inspektörer utvisades i slutet av 2002. Dagarna efter nyår 2004 anlände två delegationer med experter och tjänstemän, bland annat från USA-kongressen, till Nordkorea. Vid besöket, som skedde utan medverkan av USA-regeringen, fick en grupp se allt vad den önskade i Yongbyon. Pyongyang meddelade också efter nyår att landet är berett att upphöra med tester och tillverkning av kärnvapen och stoppa den fungerande kärnkraftindustrin i utbyte mot ekonomiskt bistånd.
Efter ett långt uppehåll möttes åter representanter för de sex staterna i Peking den 25 februari 2004. Efter fyra dagars samtal kvarstod enligt Kinas utrikesminister "stora meningsskiljaktigheter", men han ansåg att samtalen varit konstruktiva. USAs delegation ansåg att mötet varit en framgång, och parterna enades om att tillsätta en gemensam arbetsgrupp. Efter en tredje omgång samtal i slutet av juni rapporterades inga särskilda framsteg.
Misstankarna om att Nordkorea redan har kärnvapen stärktes i april 2004. En pakistansk forskare som tidigare hade avslöjats för att ha sålt information om atomvapen till bland annat Nordkorea uppgav att han under ett besök i landet redan fem år tidigare hade fått se tre kärnladdningar.
En ny kontakt öppnades mellan de koreanska staterna i slutet av maj. För första gången sedan Koreakriget möttes generaler från nord och syd i syfte att minska de militära spänningarna. Parterna enades om åtgärder för att undvika de återkommande eldstriderna längs den omstridda havsgränsen i Gula havet och att upphöra med propagandasändningar i radio och i högtalare längs landgränsen. Dessutom skulle en snabbtelefon kopplas in mellan ländernas militärledningar.
Nordkorea vägrade att delta i den fjärde omgången av sexpartssamtalen, som skulle ha hållits i september 2004, på grund av USAs "fientliga politik". Mötet inställdes därför. När George W Bush inledde sin andra presidentperiod i början av 2005 betecknade utrikesminister Condoleezza Rice Nordkorea som en av "tyranniets utposter", vilket ytterligare försämrade atmosfären mellan länderna. I februari meddelade den nordkoreanska regeringen att landet "ska vidta åtgärder för att stärka vår kärnvapenarsenal" samt att landet "har tillverkat kärnvapen i självförsvar".
Detta var första gången som Pyongyang formellt och officiellt sagt att landet har kärnvapen. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA har uppgett att Nordkorea sannolikt har två eller tre kärnvapen. Många experter i väst är dock inte säkra på att landet ännu har förmåga att testa och avfyra vapnen. Det främsta syftet med Nordkoreas nya utspel antas vara att framtvinga eftergifter från omvärlden och få hjälp mot den akuta bristen på livsmedel och energi.
Hasse Z
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
