Nordkorea vägrade att delta i den fjärde omgången av sexpartssamtalen, som skulle ha hållits i september 2004, på grund av USAs "fientliga politik". Mötet inställdes därför. När George W Bush inledde sin andra presidentperiod i början av 2005 betecknade utrikesminister Condoleezza Rice Nordkorea som en av "tyranniets utposter", vilket ytterligare försämrade atmosfären mellan länderna.
I februari 2005 meddelade den nordkoreanska regeringen att landet "ska vidta åtgärder för att stärka vår kärnvapenarsenal" samt att landet "har tillverkat kärnvapen i självförsvar". En dag senare tog Nordkorea också upp sitt gamla krav på en dialog enbart med USA innan landet eventuellt går tillbaka till sexpartssamtalen.
Detta var första gången som Pyongyang formellt och officiellt sagt att landet har kärnvapen. Den amerikanska underrättelsetjänsten CIA har uppgett att Nordkorea sannolikt har två eller tre kärnvapen. Många experter i väst är dock inte säkra på att landet ännu har förmåga att testa och avfyra vapnen. Det främsta syftet med Nordkoreas nya utspel antas vara att framtvinga eftergifter från omvärlden och få hjälp mot den akuta bristen på livsmedel och energi.
I slutet av februari reste en hög representant för regeringen i Peking till Nordkorea, och därefter citerade nyhetsbyrån KCNA ett uttalande från Kim Jong Il, enligt vilket Nordkorea kan återgå till förhandlingarna när som helst om förutsättningarna "har mognat". Det är inte vanligt att landets ledare citeras direkt i frågan om kärnvapenkonflikten.
Regeringen bekräftade i mitten av maj 2005 uppgifter om att alla bränslestavar med använt kärnbränsle hade avlägsnats från reaktorn i Yongbyon och att landet vidtagit åtgärder för att stärka kärnvapenarsenalen. De 8 000 bränslestavarna kan upparbetas till vapenplutonium, och de bränslestavar som senast togs om hand, 2003, kan ha använts för att tillverka fem-sex atombomber.
Vid samma tid i maj möttes representanter för Nord- och Sydkorea för första gången på tio månader. Nordkorea antogs ha tagit initiativet främst för att få nytt bistånd bland annat i form av konstgödsel och utsäde. Sydkorea lade fram nya, ej offentliggjorda förslag för att förmå Nordkorea att återvända till sexpartssamtalen.
I början av juli 2005 meddelade slutligen Nordkorea att landet gått med på att samtalen kunde återupptas efter mer än ett års uppehåll.
Nordkoreas misstro mot omvärlden har länge återspeglats i en kraftig satsning på försvaret, tidvis omkring en fjärdedel av budgeten. Räknat i förhållande till landets folkmängd antas Nordkoreas väpnade styrkor vara de största i världen.
Armén beräknades år 2000 omfatta cirka 950 000 soldater, flygvapnet cirka 86 000 och marinen runt 46 000. Omkring en femtedel av invånarna är knutna till försvaret på något sätt. Efter den obligatoriska värnplikten, som sträcker sig mellan tre och tio år, tjänstgör alla män på deltid i en så kallad fredskår tills de är 40 år. Därefter organiseras de i en folkmilis, Böndernas och arbetarnas röda garde, tills de fyller 60. Denna milis omfattar cirka 3,5 miljoner människor.
Nordkorea antas förfoga över robotar som kan nå hela Sydkorea och misstänks även ha tillgång till biokemiska vapen. En likaså misstänkt tillverkning av kärnvapen har skapat internationella förvecklingar (se ovan). Trots de förbättrade relationerna till Sydkorea under senare år uppgavs Nordkorea år 2000 ha förstärkt det militära försvaret utmed gränsen med bland annat kortdistansrobotar. I början av 2003 provsköts en kortdistansrobot, som slog ned i havet mellan Japan och Sydkorea.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Så var det då dags att återuppta samtalen mellan Nordkorea, USA, Japan, Kina och Ryssland. Syftet med samtalen är att förmå regimen i Pyongyang att skrota sitt kärnvapenprogram och upphöra med produktion av kärnvapen, men det är fortfarande oklart om landet verkligen besitter några sådana vapen. år 2002 meddelade USA att man misstänkte att Nordkorea hade ett hemligt program för upparbetning av uran, och följande år lämnade Nordkorea icke-spridningsavtalet för kärnvapen. Sedan dess har flerpartssamtal om saken pågått med kortare och längre avbrott.
En samtalsrunda var först planerad till september 2004, men då vägrade Nordkorea delta på grund av Bushadministrationens "aggressiva attityd". I början av år 2005 uttryckte analytiker förhoppningar om att samtalen snart skulle komma att återupptas, men istället förklarade sig Nordkorea då vara en kärnvapenstat.
Det kom att dröja ända till juli i år innan parterna kunde sätta sig vid samtalsbordet. Förhandlingarna strandade dock efter någon vecka och återupptogs först i september. Den 19 september nåddes vad som i massmedierna beskrevs som en historisk uppgörelse, då Nordkorea meddelade att man gick med på att skrota sina kärnvapen, samtidigt som man skulle återgå till icke-spridningsavtalet. USA lovade att inte angripa landet och Sydkorea garanterade att inga kärnvapen kommer att finnas på den koreanska halvön. Nordkorea fick även löfte om bistånd i form av mat och energi. Parterna kom överens om att hålla nästa samtalsrunda, den femte, i början av november.
Nordkorea lovade alltså att avstå från kärnvapen men förbehöll sig rätten till civil kärnkraft. Det energifattiga Nordkorea önskar en lättvattenreaktor, avsedd att producera kärnkraft för civilt bruk. De övriga parterna respekterade detta och lovade att återkomma till frågan om en lättvattenreaktor vid "lämplig tidpunkt". Enligt Washington kan detta "lämpliga tillfälle" komma först efter det att Nordkorea helt har avvecklat och nedrustat sitt kärnvapenprogram. Nordkorea måste också först återvända till icke-spridningsavtalet, innan landet kan vänta sig någon hjälp med byggandet av kärnkraftverk.
Septemberöverenskommelsen sågs som ett stort framsteg. President George Bush menade att det nu gällde att ha en tillräckligt bra verifieringsmetod och rätt mekanismer för att kunna kontrollera att Nordkorea höll sig till avtalet. Mindre än ett dygn senare kom dock ett uttalande från den nordkoreanska ledningen, där man krävde en lättvattenreaktor som en förutsättning för att avveckla sitt kärnvapenprogram.
Ett dödläge uppstod. Amerikanen Bill Richardson, guvernör från New Mexico och med kontakter i Nordkorea, har befunnit sig i landet för att förvissa sig om att samtalen kommer att återupptas i början av november, som det varit tänkt. Enligt uppgift har Nordkorea försäkrat att man tänker återgå till samtalen som planerat.
Vad kan vi då förvänta oss av denna femte förhandlingsomgång? Kommer parterna att nå ett konkret och verkligt resultat? Frågan om en lättvattenreaktor kommer att bli det heta diskussionsämnet. USA litar inte på kombinationen Nordkorea och atomenergi i någon form. "Fredligt bruk" och "Nordkorea" är motsatser enligt Bushadministrationens uppfattning om den nordkoreanska regimen.
Det återstår att se om Nordkorea kan och vill avstå från lättvattenreaktorn för civilt bruk. Det handlar även om att den nordkoreanska ledningen vill kunna gå ur förhandlingarna utan att förlora ansiktet. Att ge upp kravet på en lättvattenreaktor eller för den delen att villkorslöst tillåta internationella inspektörer skulle ses som en alltför stor eftergift. För den stolta nordkoreanska regimen är det viktigt att kunna ingå en överenskommelse med hedern i behåll. Detta innebär en svår balansgång för alla parter.
Skicka en kommentar