Tankar om framtiden

Det är något jag oroar mig för:

1 Sverige har inte längre något försvar, värt namnet. Vi förutsätts utbilda soldater till utländska stridsgrupper eller fredsbevarande missioner utomlands Att vårt eget land skulle kunna vara i behov av försvar faller inte mp, v och s det minsta in. Försvarsminsiter Lenin blev pressad i frågan om Sveriges försvarsförmåga och om vi "trots allt" ändå skulle bli anfallna. Hennes svar blev att "då får vi vända oss till FN med begäran om hjälp".

Vi har ju sett hur tandlösa FN uppträdde i Ruanda-Urundi, där man tillät folkmord på 600 000 människor, hur veligheten inom säkerhetsrådet gav serberna tillfälle till ytterligare några månaders folkmördande, våldtäkter och övergrepp innan flygbombningar äntligen kunde sättas in (via NATO) och bromsa eländet i Bosnien och Kosovo.

Sverige är nu så blottlagt att till och med "nedrustade" länder skulle kunna angripa oss med framgång. Ryssland har fortfarande luftlandsättningsförbanden i Pskov kvar, och Kaliningrad är inte i så dåligt skick som våra svenska politiker vill göra gällande.

För att få fram folk till de förband EU och FN vill att vi skall medverka i krävs bred militär utbildning (läs allmän värnplikt) med en från denna kommande rekryteringsbas. Förlitar vi oss till yrkessoldater får vi in fel folk. Vi har ju sett hur både amerikanska och brittiska yrkessoldater behandlat sina motståndare, ljusår från general Douglas MacArthur, när han ombord på slagskeppet Missouri den 2 september 1945 bad de japanska officerarna behålla sina samuraisvärd då de ville överlämna dessa till segerherrarna. Besegra är en sak, förnedra är en annan. Till yrkesarméerna söker sig tyvärr folk som är bra på båda dessa områden. Ett förnedrat folk tar lätt till vapen.

2 Anledningen till att Sverige avvecklat sitt försvar sägs ha sin grund i landets urusla ekonomi. Vi kan/får inte låna upp lika lätt som förr i tiden, då driftsbudgeten delvis drevs med lånade medel. Nu sätter EU stopp för sådana ekonomiska "räddningsplankor". Men när man avvecklar till och med kostnadseffektiva delar av försvaret (civilförsvar, driftvärn, frivilligorganisationer och hemvärn), då undrar jag vems ärenden man vill gå. I varje fall är det inte Sveriges. Konstellationen mp, v och s litar jag inte på. Ingen vet vad som diskuteras eller planeras i slutna rum under socialistinternationaler och andra kongresser.

Skulle det fördummade svenska folket känna otrygghet och kräva återupprustning av rikets försvar (en mycket hypotetisk fråga) lär vi aldrig hinna med och för övrigt inte ha råd. Dessutom skulle ryssarna beskylla oss för provokation, resulterande i att vår regering och dess stödpartiers medlemmar gjorde i byxorna av ren rädsla för att stöta sig med sina meningsfränder. Socialistiska diktaturer har ju våra politiker alltid haft förkärlek till.

3 Sverige saknar alltså militärt försvar. Vänstersinnade journlister (= tyckare, med möjlighet att få publicera sina tankar i pressen) som exempelvis Anders Ehnmark anser att försvar mot terrorism är en polisiär angelägenhet. Eftersom i den kampen behövs mer än pistol och batong borde antingen polisen utrustas med militär materiel eller militären tillåtas samarbeta med polisen! Det finns inte, och har heller aldrig funnits något stöd i lagen mot ett sådant samarbete. Om så vore fallet hade aldrig FAVO kunnat gälla under tolv års tid. FAVO = "Föreskrifter för militär trupps användning av vapen för upprätthållande av allmän ordning mm", fastställda "på nådigaste befallning" i konselj på Stockholms slott den 15 januari 1958. FAVO avvecklades efter häftiga politiska debatter år 1970, sedan vänstervågen dragit fram över Sverige. Jag har FAVO utskriven på fil i min dator, och mailar gärna filen till ev. intresserade.

De fanatiskt militanta förespråkarna för Islam använder religionen som slagträ för att nå sina syften. Islamskt världsherravälde som yttersta mål. Införande av Shariah-lagar, där demokrati och mänskliga rättigheter inte tillåts, står också på programmet. Eftersom terroristerna inte finns att hämta inom sammanslutning med offentligt tillkännagivna adresser mm kommer dessa löst sammansatta celler att kunna utöva våld inom den icke muslimska världen under åratal framöver. Vi kanske kommer att få leva med företeelsen på samma sätt som vi får inrikta oss på att epidemier och farsoter, skogsbränder, översvämningar och jordskalv mm kan skada oss utan förvarningar.

Med en religion som slagträ kan klentrogna människor lockas att bli medlöpare och andra att skrämmas till underkastelse. Systemet är känt under årtusenden och tillämpat inom flera religioner. Vad vill då de som ligger bakom terroraktionerna ha? Pengar och rikedom är nog av sekundär betydelse. Maktutövandet är det primära, det väsentliga, och mot sådan fanatism har ett demokratiskt samhälle få eller inga försvarsmedel.
Västvärlden finansierar indirekt den verksamhet som är inriktat mot dess undergång. Bankrån, trafficking och narkotikaförsäljning och annan organiserad brottlighet är terroristernas sätt att finansiera sina organisationer. Politikerna i länder där de kan ha baser och utbildningsläger mutas för att medge terroristerna utrymme för planering och utförande.

Att aningslösa, oskyddade Sverige med dess blåögda invånare skulle skonas, medan länder som England, USA och Spanien som aktiv deltagit i invasionen av Irak utsätts, det är en utopi. Hela den icke-islamska västvärlden utgör måltavlan på sikt. Som läget nu är ser jag inga möjligheter att varaktigt bekämpa denna världsterrorism. Enda möjligheten är att reducera förutsättningarna för dess verksamhet och etablering inom landet (inre och yttre spaning) samt att ha en snabb hjälporganisation som kan sättas in efter bombangrepp. Hjälp med sjukvårdspersonal, transporter, förplägnad, förläggning och samband. Här vore nog Civilförsvaret en bra tillgång, men den goda cigarren finns knappt ens på papperet längre. För att begränsa terroristernas verksamhetsutrymme måste vi nog tillåta övervakningskameror, telefonavlyssning mm samt sluta till det öppna samhället när och där så behövs. Fanatiker kan man dock aldrig skydda sig mot. Mot en dåre som öppnar eld med skjutvapen har man en teoretisk chans att gå ner i skydd och undkomma eldgivningen, men mot fanatiker med bomber är man chanslös om man råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle.

Mitt mardrömsscenario är tunnlar, exempelvis den vid Öresundsbron, tunneln mellan Dover och Calais och trafikleder inom städer. Där uppnås högsta möjliga verkan i förening med försvårandet av räddningsaktioner.
Att kunna skapa skräck, osäkerhet och panik och på avstånd kunna studera verkningarna är också ett trumfkort de fanatiska terroristerna gärna spelar ut.

Att ge sig på muslimer, muslimska församlingar och annat utövande av Islam är meningslöst och korkat. För det första går man på fel mål och för det andra gagnar det de terrorister som krigar "i Islams namn". Man tillhandahåller argument. Man måste beakta att i grund och botten är Islam en fridsam och människovänlig förkunnelse.

Alltså: den fanatiska terrorismen har kommit för att stanna. Den kan försvinna och dyka upp igen, i icke förutsägbara intervaller. Man kan bara inrikta sig på att försvåra dess verksamhet och göra vad som göras kan för att lindra dess skadeverkningar. För detta behöver vi en effektiv Försvarsmakt, integrerad med det reguljära rättsväsendet. Det räcker inte med att tillsätta en och annan utredning. Det måste tas och genomföras beslut också. I tid!

Men innan vi kommer därhän hinner det rinna många liter vatten genom Dalälven. Det tog ju tio år för Regeringen att komma underfund med att servicegraden hos Centrala Studiestödsnämnden är under all kritik, så vi kan inte vänta oss några underverk. Velpottor till politiker är några av terroristernas bästa vänner.

Med sommarhälsningar

PerS