2005/12/08

Ärans och hjältarnas språk


Några reflektioner över några av senare års förändringar i benämningar inom svenskt språkbruk. Och lite därtill till ämnet hörande.

"Upprustning" eller "mobilisering" har ersatts med ordet "återtagning".

"Militärområden" har ersatts med "Militärdistrikt" i avvaktan på deras slutliga nedläggning. Precis som då Postverket blev Svensk Kassaservice.

"Försvarsområden" blev "Militärdistriktsgrupper", för att visa att man genom omorganisation uträttat något kreativt.

"Minor" (det fattiga landets artilleri) har, förutom att ha blivit förbjudna, bytt namn till "försvarsladdningar".

"Frivillig Befälsutbildning, FBU", har bytt namn till
"Försvarsutbildarna".

FN-yxornas kamratorganisation "Bataljonen" har bytt namn till "Fredsbaskrarna". Hjälmen som symbol har bytts ut mot den lite gulligulligare baskern. Så gott som varje gång jag berättat om deras nya namn har åhörarna hånflabbat högt.

"Generalstaben", "Försvarsstaben", "Armé- Marin- och Flygstaberna" har ersatts med "Högkvarteret", HKV. Varför inte bara "Kvarteret"? För det finns väl inget "Lågkvarter"? Än så länge. I HKV häckar f.n. cirka 1 000 överstelöjtnanter, förutom generals/amiralspersonerna. När vi nu inte längre får ha ett försvar, värt namnet, med vad täcker man skrivbordsskivorna, för att uppfylla bilden av febrilt arbete? Korsord och Sudoku kanske? När vi saknar enheter att öva med, och pengarna till nya dataspel är slut kan man kanske återgå till det gamla beprövade spelet på rutade papper "Sänka skepp"?

"OPIL", Operativa Insatsledningen, har nu i den heliga, ständigt fortlöpande omorganisationens namn blivit "OP E", Operativa Enheten. Som om någon skulle förledas tro att det skulle innebära skillnad...

De tre Haubits 77-pjäserna Miljöpartiet låter Sverige fä ha kvar från 2008... Huru grupperar man, för bästa täckning? Kanske "Pjäs Norr" vid Treriksröset, "Pjäs Mitt" vid Sveriges geografiska mittpunkt, Östersund och "Pjäs Syd" i Smygehuk. Eldledning, givetvis genom det högteknologiska "Nätpjäs Baserade Försvaret". Kompletterat med ett par inrikesjaktplan 39 Gripen. Förutsatt att detta kan kommunicera med mannarna på markplanet.

Allt detta velourförpackande av vår forna Krigsmakt kanske har ett syfte - att inte irritera Storebror (eller Lillefar) i öst. På samma sätt som vårt inrikesjaktplan 39 Gripen inte fick göras så kraftfullt att det skulle kunna operera utanför landets gränser. 55 minuter, från start till landning för ny klargöring, har jag hört. Utan extratankar, med sådana minskar vapenlasten, eftersom summan av alla laster ju är konstant. Nu puffa man för att planen numera kan genomföra lufttankning. Det är bara så att Sverige inte har några flygande bensin (eller fotogen) mackar...

När "Pirre" Wallenberg skällde ut Finlands försvarsminister Elisabeth Rehn för att hon inte köpte detta inrikesflygplan stod hon på sig (hon tog inte ens order av själve Wallenberg!) och köpte F-18 Hornet, som kan gå Moskva tur och retur, om så skulle krävas. Men i Finland vet man vem man har till granne, och vi får vara tacksamma över att finnarna även i fortsättningen sköter vårt försvar.

Regeringen har inte anslagit pengar till utställning på Flygvapenmuseet av den av Sovjet nedskjutna DC-3:an. Man vågar väl inte, av hänsyn till Ryssland??? I vår flathet törs vi väl inte göra något som kan uppfattas som provokation. Vi glömmer att det är ett slaviskt särdrag att förakta eftergivna motståndare. Se bara vilken respekt Finland åtnjuter.

Sverige tycks vinnlägga sig om att till försvarsministrar utse personer som inte gjort lumpen, förutsatt att det inte finns lämpliga malajer att tillgå. Sådant stärker bilden av velourförsvaret. Och - säga vad man vill om ÖB, men det gör man bara inte.

"Mandom, mod och morske män,
fast det var ganska länge se'n..."

PerS