2008/10/21

Vårt Hemvärn

Ett brev till Petri!

"Käre Gustaf, du anar inte vad som händer med ditt gamla hemvärn..."

Här min kvalificerade insidebedömning: Inom 2-3 år har vi högst en hvbataljon per län, någon extra i storstäderna. Inom ytterligare 2-3år förvandlas alltihop till ett tiotal insatsbataljoner om vardera två insatskompanier och ett logistikkompani. Förbanden leds av yrkesofficerare. Gränsen mellan plikt och frivillighet suddas ut alltmer. Kontrakten skrivs om och blir tvingande i nya beredskapsgrader.

HvSS ingår i markstridsskolan. Hemvärnsmusiken krymper till ett tiotal kårer. Medinflytandet dras ned. Ting vart 3: e eller 4: e år för att slutligen upphöra helt. Hela det lokala medinflytandet rationaliseras ännu en gång. Rikshvavdelningen avskaffas. De "Nationella skyddsstyrkorna" leds direkt av insatsstaben, begreppet rikshemvärnschef försvinner. Utbildningsgrupperna läggs ned, all utbildning sker samlat i perioder vid den handfull armégarnisoner som blir kvar.

Övningarna koncentreras till obligatoriska KFÖ-veckor. Kirunaområdet och Tornedalen norr om Övertorneå blir helt utan hemvärn. Norrlands inland och ett 10-15 mil brett område längs norska gränsen ända ner till Charlottenberg blir också tom på soldater. Potten av grundutbildade att rekrytera ur smälter snabbt ihop och efter några år är det enbart direktutbildningen som levererar personal förutom några hundra från avtalsorganisationerna. Dessa har i sin tur tvingats gå samman i en paraplyorganisation. Denna förhandlar om pengar för alla organisationerna med en statligt utsedd kontaktperson.

Enbart uppdrags medel delas ut med oh-kostnaderna inbyggda. Följden blir en snabb död för dem som vant sig vid stora kanslier och höga löner till sina toppfigurer. Det marina hemvärnet blir av med sina stridsbåtar. Ett tillräckligt antal kommer helt enkelt inte att modifieras. Tidningen Hemvärnet lever 1-2 år till, sen ersätts den med "information" på Försvarsmaktens hemsida. Efter Syrén finns ingen i militärledningen som bryr sig om hemvärnet. Ny ÖB blir Mats Nilsson, en flygare. Han är inte känd för sitt hv-engagemang. Folkförsvaret är därmed krossat och det medborgerliga ansvarstagandet för Sveriges försvar ett minne blott.

Så framtiden är över för Hemvärnet, inte minst med anledning av att hädelsen "Nationella Skyddsstyrkorna" har börja användas mer och mer. Den så kallade ”intelligensen” på Lidingövägen hade gott kunnat behålla det traditionella hemvärnet och samtidigt skapa substitutet för bortlagda krigsförband med tillhörande periodiskt återkommande repövningar.

Det blev vad man från början förnekade, ett A- och ett B-lag. Det finns tyvärr folk som inte tror att Sverige behöver folk ute i bygderna, med person- och lokalkännedom och som har sina grannars och kommuninvånares stöd, läs "folkförankring". De flesta tvivlarna, belackarna återfinns på Lidingövägen. Nätverksbaserat försvar skulle aldrig kunna få folkligt stöd, det var bara Hederstedt som var dum nog att tro på denna variant av "Kejsarens nya kläder". Plus hans hängivna ja-sägare, förstås.

Tänk på att dumhet är också en gåva från Gud, men missbruka den inte.
Intelligens är att kunna leva högt på dumhetens bekostnad. Moral är att inte vilja det.

Men, brukar säga att jag har fått vara med när allt var som roligast.


Hans Zettby

2008/10/06

Fler FN-soldater behövs i Kongo

FN:s specialsändebud i Kongo har riktat en begäran till FN:s säkerhetsråd om flera FN-soldater. FN:s specialsändebud Alan Doss är djupt bekymrad över våldet som har flammat upp igen under de senaste veckorna. Doss preciserar inte hur många soldater som behövs.

Det är framför allt i provinserna norra och södra Kivu i östra Kongo som våldsamheterna igen har trappats upp. För närvarande finns det 17 000 FN-soldater i Kongo. Det är FN:s största fredsbevararoperation i världen.

2008/09/24

Uppgifter för Livgrenadjärgruppen

Militära styrkor som i väpnad strid kan försvara svenskt territorium behövs även i framtiden. Försvarsmakten gör viktiga insatser under svåra förhållanden utomlands, men det betyder inte att den nationella uppgiften försvunnit.

Den parlamentariskt sammansatta försvarsberedningen föreslog i sitt betänkande 13 juni i år att det ur dagens hemvärn utvecklas insatsberedda nationella skyddsstyrkor bemannade med frivilliga. De ska endast ha nationella uppgifter och ingen värnpliktspersonal skall längre finnas någonstans i den militära insatsorganisationen.

All personal som kontraktsanställts för internationella insatser skall redan när de rekryteras förberedas på att de efter fullgjort uppdrag i utlandet kommer att krigsplaceras i ett frivilligt nationellt skyddsförband någonstans i Sverige. Utöver uppgifterna för dagens i huvudsak lokalrekryterade hemvärn, så bör framtidens nationella skyddsstyrkor kunna insättas i hela landet.

När frivillighet politiskt uppvärderas i försvaret av Sverige, så måste självfallet Försvarsmakten även kunna hantera framtidens nationella skyddsstyrkor. Det duger då inte att avveckla det allra billigaste och kostnadseffektivaste sättet att hantera dessa förband.

Det innebär att Försvarsmaktens verksamhet för nationellt försvar vid Livgrenadjärgruppen i Malmslätt måste vara kvar.

2008/08/29

Svenska intressen måste försvaras

Jag ser ett svenskt medlemskap i Nato som självklart, skriver Mats Sander (m), Helsingborg, utrikesutskottet. Det är många som känner en stark oro för utvecklingen i Ryssland. Det är inte obefogat. Ryssland har inte i tillräcklig omfattning gjort upp med sin historia. Dess föregångare Sovjetunionen hade en lång historia av territoriell expansion följt av politisk dominans gentemot sina grannar.

Många ryska politiker tar ofta för givet att de kan styra andra länder i sin omgivning. När Sovjetunionen rasade samman på 1990-talet hävdade Vladimir Putin att det var den största geopolitiska katastrofen i historien. De fram till dess annekterade staterna var kvicka och passade på att söka sig västerut för att få frihet, demokrati och ekonomisk utveckling. Flera lyckades väl och arbetar hårt på att ta igen ett tappat halvsekel.

Ryska pansarkolonner som rullar in i grannländer ger obehagliga historiska associationer, speciellt när vi påminns om Prag hösten 1968. Fungerar det inte med mjuka maktmedel som att strypa energitillförseln till länder som vill inte vill underkasta sig Moskvas vilja så kan man ju alltid hota med och verkställa våldsanvändning. Det gäller bara att välja rätt tillfälle. Den 21 augusti 1968 var ett sådant och den 7 augusti 2008 likaså.

Exemplet med det georgiska Sydossetien och Abkhazien är tydligt. Men det kunde lika gärna ha varit exempelvis Ukraina som drabbats. Ur ett lite längre perspektiv ser vi hur ryskt flyg börjar kränka gränser som under det kalla kriget. Den ryska viljan att placera ut en gasledning på Östersjönsbotten underlättar inte den redan komplexa säkerhetspolitiska bilden. Svenska intressen måste försvaras och vi väljer vår väg att göra det.

Jag ser ett svenskt medlemskap i Nato som självklart. Ansökan saknar bara underskrift och vi skulle markera vår ställning tydligt. Försvarsmakten måste kontinuerligt anpassas till vår omvärld och det säkerhetspolitiska läget. Tillgängligheten och den operativa effekten måste öka och stora organisatoriska förändringar tänkas igenom noggrant. Detta så att Försvarsmakten och dess personal med arbetsro kan fokusera på sina uppgifter.

Hasse Z

2008/08/27

Vad får det kosta?

Man bedömer kostnaden för en svensk militär upprustning av det nationella försvaret till mellan 10 och 20 miljarder. Hur mycket lägre skulle priset ha varit om vi gett fan i att skänka bort eller skrota fungerande materiel?
Försvarspolitikerna borde ställas inför rätta för grov förskingring, oskickligt ämbetsutövande och trolöshet mot huvudman...


Hasse Z

2008/08/26

Finland flaggar för NATO

Skulle inte förvåna mig om Finland går med i Nato. Ryssland drar sig för att angripa ett Nato-land. Men Ryssland gör Europa beroende av gas- och oljeleveranser. När försäljningsnätet är uppbyggt kommer prishöjningarna och Ryssland blir ännu rikare och snart har vi en superstormakt, mäktigare än USA. Åtlyds inte den stora ryska björnen så stryps leveranserna och Putin blir Europas härskare utan militär strid.

Hasse Z

2008/08/25

Mörk framtid för försvaret

Rysslands järnnäve i Georgien kastar blixt- belysning över det svenska försvaret Före detta I 15-översten Sven Wergård anser att politikerna nu måste tänka om. Sven Wergård beklagar att de svenska försvarspolitikerna så länge räknat bort Ryssland ur de säkerhetspolitiska bedömningarna för att i stället koncentrera sig på miljö- och terrorhot och internationella insatser Även dagens krig förs på konventionellt sätt med stridsvagnar, flyg och trupp, vilket konflikten i Georgien återigen visat.

Det som hänt där borde fungera som en väckarklocka i den svenska debatten, menar han. - Det finns en rysk inriktning på expansion ända från tsar Peter den stores utrikespolitik och framåt. Efter det kalla krigets slut har Ryssland ett behov av att slå sig för bröstet, analyserar Sven Wergård. Det är inte orimligt att tänka sig att Ryssland kan uppträda aggressivt mot flera små stater i sin periferi. "Inte mycket att hurra för" Händelserna i Georgien sätter därmed fokus på den svenska militära förmågan och den är det inte mycket att hurra för efter åratal av systematisk nedrustning, anser Sven Wergård.

De fåtal bataljoner som finns skulle enkelt sopas undan av stormaktens förband. - Det som återstår är alldeles för litet i förhållande till landets stora yta. Vi har hemvärnet och det är bra men jag anser i första hand att det måste fyrdubblas och graderas upp i förmåga om det ska kunna göra någon verklig nytta i ett krisläge, säger Sven Wergård. Kan man likna vårt nuvarande försvar vid Kejsarens nya kläder? - Ja absolut, det instämmer jag i. Vi har till exempel en försvarsminister som talar mycket men egentligen inte säger något.

Bortskänkes
Det är en segsliten process att växa till tillräcklig militär styrka, det kan ta upp till 15 år, om nu ett sådant beslut mot förmodan skulle fattas. - Så lång tid tar det till exempel att utbilda officerare som kan leda bataljoner och brigader och därtill kommer ju all materiell upprustning. Material för miljarder har skrotats eller skänkts bort, det är en enorm och helt förkastlig kapitalförstöring som har skett, säger Sven Wergård som är frustrerad över att nedrustningen gått så snabbt och att debatten varit så tandlös. - Det är helt förkastligt att den så kallade återtagningsförmågan försvunnit ur försvarsbesluten. Generaler och överstar som haft avvikande uppfattningar har föraktfullt avvisats som nostalgiska "brigadkramare".

Sven Wergård vill återinföra den allmänna värnplikten. Idag utbildas bara några få tusen värnpliktiga varje år och de räcker knappast till ens för att försörja de fåtaliga förband som ännu finns, särskilt om man räknar in hemvärnet som utgör huvuddelen av vårt nationella försvar.

Allmän värnplikt
Han beklagar att vi lämnat alliansfriheten och neutraliteten som säkerhetspolitisk doktrin och pekar på Finland som det goda exemplet. Där har man behållit ett starkt territoriellt försvar med allmän värnplikt som grund. Därtill med lägre kostnader än det svenska försvaret. - De kan inte förstå varför vi satsat så mycket på materiel och så lite på personal, säger Sven Wergård och menar att försvarets styrka också kan mätas i medborgarnas delaktighet. Nu har försvaret blivit något som betraktas vid sidan av. Det gamla invasionsförsvarets styrka låg inte bara i yttäckningen utan också snabbheten. Det tog bara några dagar eller veckor att få hundratusentals man stridsberedda. - Jag minns att vi hade studiebesök av engelska officerare och de blev mycket imponerade när de såg att vi kunde genomföra stridsskjutningar redan efter ett dygn, säger Sven Wergård.

Ställer stora krav
Han ställer sig avvaktande till fullvärdigt medlemskap i Nato Det skulle i vilket fall ställa stora krav på vår egen militära förmåga, mycket mera än vad vi idag kan leva upp till. Sven Wergård anser att den samverkan vi redan har med Nato räcker. På så vis kan vi bevara vår handlingsfrihet. Har du förståelse för den nya doktrinen att vi bäst bevarar vår nationella säkerhet genom att ingripa i konflikthärdar i andra länder? - Jag tycker att internationella insatser är viktiga men de bör alltid ske i FN- regi. Det kan vara bra att svenska officerare och soldater får dessa erfarenheter, men vi måste ha ett totalförsvar som kan skydda vår territoriella integritet, det har vi inte idag.

2008/08/24

Nedläggningshotade P 7 gick på charmoffensiv

Skånes sista regemente P 7 inledde igår en pr-offensiv för att mota ett möjligt nedläggningsbeslut nästa vår. Med ingredienser som miljökatastrof och terrorhot genomfördes en uppvisning vid Bron. Inför makthavare och press ville militären visa varför den behövs och vad den duger till. - Jag såg i Afghanistan hur civila samhällssektorer arbetar tillsammans med militären och jag tror att vi behöver göra detsamma i Sverige, sa regementschefen Jan Pålsson under en snurrande luftvärnsradar. Om ett par veckor skall regeringen berätta för överbefälhavaren var han bör tänka på innan regementen föreslås bli nedlagda. Beskedet skulle egentligen ha kommit med dagens regeringssammanträde men har försenats ett par tre veckor. Som ÖB nu funderar står valet mellan P 7 på Revingehed och P 4 i Skövde.

2008/08/21

Var finns en fiende lika senfärdig som det svenska försvaret?

Den säkerhetspolitiska värmeperioden efter det kalla krigets slut har avlösts av kyla. Händelserna i Georgien har väckt oss ur drömmarna om ett Europa där stridsvagnar varit på väg att bli otidsenliga. Nu regerar vapnen igen. Den svenska regeringen har reagerat på händelserna i Georgien genom att göra vad den borde gjort för länge sedan. Nu verkar den besluten att stoppa nedbrytningen av försvaret.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet redogör försvarsminister Sten Tolgfors för kursändringarna. Armén skall vässas genom att förbanden görs insatsberedda med kort varsel. Förbandens användbarhet skall också öka. Det sker genom att man överger dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insats- organisation. Det bör betyda att i framtiden skall utlandsförbanden också kunna användas här hemma.

Den nyordningen borde ha genomförts för länge sedan. Uppdelningen av den kraftigt nedkrympta armén i en särskild utlandsstyrka, som bara verkar utomlands, och en insatsorganisation som skall säkra "hemmafronten" har inte varit lyckad. Det har kostat mycket och man har fått lite för pengarna. I praktiken har utlandsstyrkan fått kosta medan den nationella insatsorganisationens behov trängts tillbaka och förlorat all rimlig beredskap.

Försvarsministern överdriver inte när han förklarar att en tredjedel av insatsorganisationen, ungefär 10000 man, har en beredskap som gör att de kan sättas in först efter ett års förberedelser. Ja, det är sant, försvarsministern säger faktiskt "inom ett år". Resten av insatsorganisationen, 20000 man, har egentligen ingen beredskap alls. Det finns heller inga krav på vad de skall kunna göra. Det här innebär att om någon vill testa Sveriges motståndskraft så hänger allt på hemvärnet , som nu skall döpas om till "nationella skyddsstyrkor". Det som borde vara arméns kärna och styrka, de nationella insatsförbanden, uppgår bara till 10000 man och de behöver en förvarning på ett år!

Var finner man en angripare som är så senfärdig? Självfallet måste detta ändras. Hela insatsorganisationens 30000 man måste organiseras, utrustas och tränas för att med kort beredskap kunna användas för att skydda svenskt territorium mot aggression. Det är ett minimum! Konflikten i Georgien demonstrerar att moderna kriser och krig har snabba förlopp. Det handlar om timmar och dagar snarare än om månader och år. Det är obegripligt att man på låtit arméns beredskap förfalla på detta sätt. En del av förklaringen är förstås penningsbrist.

Socialdemokraterna och deras båda försvarsfientliga stödpartier har under många år urholkat och försvagat försvaret. Och den nuvarande regeringen har till mångas besvikelse inte brutit det mönstret. Men nu berordrar alltså försvarsministern helt om. Det är bra. Men det kommer att kosta pengar. Sanningens ögonblick kommer när vi får se vad finansministern är beredd att bidra med för att genomföra försvarsministerns nya mål för den svenska armén. Enbart ord förslår inte. Det är bara handlingskraft som räknas.

Hasse Zettby

Förband i beredskap

"Förband i beredskap". Jag ger mig fan att det finns en hemlig klubb på Karlberg och Försvarshögskolan, vars syfte är att få officerarna att helt bortse från att Hemvärnet finns.

Hasse Z

2008/08/20

Försvarsdebatten

Nu tycks försvarsdebatten komma igång i rätt riktning. Men de som gastar och hojtar i dag - var fanns de och vad gjorde de när 1995 års försvarsbeslut skulle tas?. Då malaj Peterson och minkspecialist Wiktorin drog ner på själva försvarsbudgetens storlek, i samråd med sossar och centrar.

Hasse Z

2008/08/19

Hemvärnet är en viktig del i försvaret

Hemvärnets numerär har nått den nedre gränsen! Socialdemokraterna har under sin tid vid makten gjort dramatiska besparingar på hemvärnet, från över 100 000 till 35 000 kvinnor och män. Nu är minimiantalet nått. Socialdemokraterna skar i verksamheten dramatiskt under sina 12 år vid regeringsmakten, åren 1994-2006. Därför kan nu inte ÖB:s förslag om en halvering ses som genomförbar eller möjlig.

Jag har, under mina 15 år i vid Hemvärn o Frivilligavdelningen vid I 4/Fo 41 och vid Livgrenadjärgruppen, noga följt hemvärnet och sett betydelsen av dess verksamhet. Visst, hemvärnet skall vara en trygghet också inom den civila sidan, men hemvärnet bör, enligt min mening, ha som huvuduppgift att kunna användas i väpnad strid, detta genom en militär grundutbildning.

Vi får inte "avmilitärisera" hemvärnet. Vi skall också komma ihåg att just hemvärnet är den enda militära "kontakt" som finns i många län efter att olika fredsförband (regementen) lagts ned. Hemvärnet har gjort ovärderliga insatser på många civila områden, som skogsbränder, eftersök av försvunna människor, arbete efter stormar, arbete efter översvämningar och mycket annat. Det har vi sett extra mycket av, inte minst de senaste veckorna där ett antal skogsbränder härjat och där hemvärnet gjort och gör ovärderliga insatser.

Hemvärnets personal i dag är välutbildade, välutrustade och mycket motiverade för sina uppgifter. Hemvärnet är viktig för folkförankringen och hemvärnet skapar trygghet. Hemvärnet är kostnadseffektivt, väpnad strid skall fortsättningsvis också utgöra grunden, men profilen mot civila delen är, som jag sagt, viktig. Hemvärnet skall vara en nationell skyddsstyrka, som en gång sagt i riksdagen, men där det inget blev av den inriktningen.

Oklar är jag däremot då det gäller frågan om de så kallade utbildningsgrupperna, som har en viktig ledningsfunktion för hemvärnet. Socialdemokraternas "slakt" av hemvärnet under 12 år bör nu få sitt slut. Då nu socialdemokraterna åker omkring i landet och "räddar" hemvärnet och hotade försvarsverksamheter får man en fadd smak i munnen, då man vet att "räddarna" från vänsterkanten har stenhårda besparingskrav på försvaret de närmaste 2-3 åren. Att spara 7 miljarder och samtidigt rädda allt går inte ihop, men socialdemokraterna försöker.

Att vänstern ens har mage att låtsas vara räddare - med besparingar på över 10 miljarder - är ju bara löjligt och inte ens i närheten av ordet trovärdighet.

Hemvärnet är en del av försvaret där man får "mycket för pengarna". Hemvärnet är kostnadseffektivt och kanske rent av ett föredöme för övriga försvarsmakten? Jag vill värna hemvärnet - en viktig bit av Sveriges försvar!

Hasse Zettby

Demokratiutvecklingen

De argument som Ryssland anfört för inmarschen i Georgien är lika användbara för en rad stater längs den ryska gränsen. I exempelvis Lettland bor ungefär 650 000 etniska ryssar, i Estland 350 000, och i Ukraina 8 000 000 stycken för den ryska armén att "försvara" om andan faller på.

Rysslands ledarskap menar att landet har helt legitima säkerhetsintressen i angränsande stater, och att västvärlden inte har det. Varje stat som vänder sig med öppna armar mot Väst, för frihet, säkerhet och demokrati, är således ett hinder för det ryska ledarskapets ambitioner. Men omvärlden kan inte låta Ryssland ha vetorätt över grannländernas demokratiska utveckling.

Ryssland ska inte bestämma över andra länders säkerhetspolitiska avgöranden. Nato, EU och andra freds- och demokratibefrämjande organisationer måste fortsätta att vara starka alternativ till rysk dominans, och fortsätta att ge stöd till dem som vill närma sig Väst.

Hasse Zettby

Dags för omprövning

Kriget mellan Georgien och Ryssland ställer Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska utanförskap i blixtbelysning. Kombinationen av anorektiska förband och fortsatta besparingskrav sänder inte precis ut signaler som stärker bilden av ett alliansfritt land med förmåga att värna sina gränser.

Därför är det välkommet att en rad politiker nu öppnar för en omprövning. Frågan är bara om den blir tillräcklig. Den heliga neutralitetspolitiken sitter djupt rotad. Den parlamentariska försvarsberedningen konstaterade i slutet av 2007 att Sverige inte är utsatt för något militärt hot. Klimathotet ansågs vara mer oroande. Internationella fredsbevarande och fredsframtvingande uppdrag prioriterade.

När överbefälhavare Håkan Syrén invände och varnade för utvecklingen i Ryssland, sågs det mest som ett försök att tala i egen sak. Det är klart att det var. Men det var också en analys han var skyldig att göra när politikerna inte ville, eller inte ansåg sig ha råd att göra. Ryssland har under Vladimir Putins år vid makten – och de är långtifrån slut än – rustats upp militärt.

De enorma energireserverna har använts i statens tjänst mer än för att bidra med inkomster till statskassan. Stormaktsambitionerna går inte att ta miste på. Nationalismen är den allt överskuggande hållningen. Samtidigt har finska röster upprörts över att Sverige med sina stora försvarsnedskärningar under senare år överlåter det territoriella försvaret åt Finland.

Till skillnad från i Sverige har ansvariga politiker betonat att Finland även framöver behöver ett "trovärdigt" försvar. Det är en salva som vi svenskar borde vara extra mottagliga för. Någon kanske fortfarande minns hur illa rustat Sverige var då andra världskriget bröt ut, och hur det finska broderfolket övergavs. I dag är säkerhetssituationen självklart annorlunda. Sverige är en del i ett internationellt politiskt nätverk, och medlem i militäralliansen Nato i allt väsentligt utom formellt.

Men försvarets brister är en fråga på fler håll än i Sverige. Tillsammans med övriga nordiska regeringar gör nu den svenska sitt bästa för att täcka upp för varandra, utan att uppröra opinionen. Av någon märklig anledning går det skrämma vuxna svenskar bara genom att andas om Nato. Ett framtida nordiskt försvarssamarbete, som nu utreds, skulle dock enligt försvarsminister Sten Tolgfors (m) bland annat kunna innebära en samgruppering av norskt och svenskt stridsflyg. Men att använda flygplanen i en gemensam aktion med Norge går ju inte. Norge är med i Nato. Så i en krissituation är samgrupperingen intet värd. För någondera part. Kriget i Georgien visar att den ryska björnen inte sover.

Hasse Zettby

2008/05/18

Var hukar Reinfeldt i försvarsdebatten?

För första gången på sextio år är försvarsfrågan på den politiska dagordningens topp. Det finns säkert ekonomiplanering att förbättra, men i grunden har konflikten nu blivit en förtroendefråga. Kampen står mellan å ena sidan överbefälhavaren Håkan Syrén och å den andra försvarsminister Sten Tolgfors och finansminister Anders Borg.

På politikens åskådarplats: Statsministern.


Vem kan vinna störst stöd, mest legitimitet i allmänhetens ögon? Det är knappast de båda ministrarna, båda tidigare ganska okända broilerpolitiker som försöker övertyga svenska folket om att landet inte längre behöver försvaras. Den grundläggande inriktningen att vårt lands invånare ska skyddas, var även om de råkar bo i politiskt ointressanta glesbygder långt från Helgeandsholmen, är fast murad i allmänhetens medvetande sedan över ett århundrade. Det ändrar knappast en före detta knarkliberal och en före detta vapenvägrare på, oavsett vilket parti de tillhör.

Nu råkar de av någon anledning ha fått höga maktpositioner inom moderata samlingspartiet. Med stor sannolikhet kommer detta ge tydliga efterverkningar i de moderata kärnväljargrupperna.

Moderna partiledningar behöver kanske inga medlemmar, men de behöver åtminstone lokala ambassadörer som med märkbar entusiasm försöker övertyga omgivningen om att det egna partiet är bättre än de övriga. Allt kan ju inte skötas av reklambyråer. Men det som nu utspelar sig är en effektiv ryggmärgsbedövning av nästan alla traditionella moderaters engagemang och övertygelse. Om partiledningen klarar sig så bra utan råd från kärnsympatisörerna kan den väl klara sig ensam nästa valrörelse också.

Det finns en politiker som av någon anledning är totalt tyst i denna debatt. Han heter Fredrik Reinfeldt och när, om någon nu glömt det, svensk statsminister. I alla fall var han det sist han avhördes i media.

Många tänker sig nog att en statsministers uppgift är att förhindra förödande konflikter som enskilda statsråd ger sig in i, och om möjligt trassla ut dem därifrån om det skulle behövas.
Ska Fredrik Reinfeldts tystnad tolkas som att han från sin trygga bunker åser kampen mellan Borg/Tolgfors och Syrén för att sedan kunna dra undan falluckan under den förlorande parten?

2008/05/17

Bildt hukar om säkerheten!

DAGS FÖR ÖB ATT TA FARVÄL. Sverige har hamnat i händerna på moderaternas säkerhetspolitiska kvartalskapitalister. Carl Bildt tiger som en mus i sitt arvsfurstliga palats medan Sveriges säkerhet och försvar rasar samman. ÖB Håkan Syrén har inget annat val än att avgå.

I den tragiska fars där försvarsfrågan spelas upp inför våra häpna ögon försöker regeringen att med alla till buds stående medel få oss att tro att två ting hänger ihop. För det första försvarets misskötsel av sin ekonomi och för det andra att regeringens ansvarslösa hantering av rikets säkerhet är en oundviklig följd av denna försvarets ekonomihantering.

Försvarsminister Sten Tolgfors lyckades med konststycket att i en omfattande artikel i Svenska dagbladet den 13 maj säga det mesta om försvarets ekonomi men inte ett ord om dess framtid.

Med ett språk som platsar i en ­Orwellsk värld beskriver Tolgfors den tvångsförvaltning finans­ministern påtvingar försvaret och som den lydige försvarsministern skall administrera. Genom att försvaret månadsvis skall redovisa de ekonomiska utfallen på förbandsnivå skall man uppnå balans i försvaret.

Men vad som krävs för att i praktiken åstadkomma denna balans, om detta sägs alltså inte ett ljud.Det hela är så uppenbart enbart en ekonomisk operation vars följdverkningar inte tycks intressera regeringen. Det faktum att försvaret haft en usel ekonomistyrning och en ännu sämre uppföljning av utfallen betyder ju inte automatiskt att man slösar med skattebetalarnas medel.

Det är istället sannolikt att försvaret har varit gravt underfinansierat i förhållande till alla de uppgifter man är ålagd av politikerna. Det är självklart att försvaret måste bringa ordning på sina finanser och att regeringen gör rätt i att vidta kraftfulla åtgärder.

Men lika självklart är att man kortsiktigt måste tillföra kapital för att förhindra ett verksamhets- och ledarskapsmässigt sammanbrott.Omställningen kan inte tillåtas ske under dessa panikartade förhållanden, som leder till nedskärningar vilka allvarligt äventyrar våra långsiktiga säkerhetspolitiska intressen.

Vi har råkat i händerna på de nya moderaternas säkerhetspolitiska kvartalskapitalister vars sorglösa inteckningar av vår framtid mycket snart kan visa sig bli förödande. Det är fullständigt ansvarslöst att försätta oss in i en situation, där vi tvingas välja mellan att avhända oss antingen luftförsvaret över Övre Norrland eller över Östersjöområdet.

Lika huvudlöst är det att utradera de sista möjligheterna vi ännu har kvar att basera sjöstridskrafter utanför huvudstaden eller på Gotland.Det enda positiva som skett de senaste dagarna är att ÖB äntligen tagit mod till sig och i realistiska ordalag beskrivit de effekter som den ryska upprustningen och centraliseringen av makten har på säkerheten i vårt närområde.

Det är egendomligt att ÖB inte drar de rätta slutsatserna av det som sker. Det är en förnedrande politisk behandling han utsätts för när nu Ekonomistyrningsverket levererar sin rapport. Dess slutsatser om försvarets ekonomi är säkert korrekta. Dess förslag till organisatoriska åtgärder framstår däremot som ett politiskt beställningsskrädderi.

ÖB borde redan ha avgått av två skäl. Den tvångsförvaltning man från regeringen inför av försvaret kan man rimligen inte tolka på annat sätt än att regeringen saknar förtroende för hans sätt att leda verksamheten.Det andra skälet är att han inte bör ta ansvar för nedskärningar vars säkerhetspolitiska konsekvenser han så tydligt finner oacceptabla.

Att avgå är naturligtvis inget lätt beslut att fatta. Det ger politikerna en efterlängtad möjlighet att skjuta ÖB-funktionen sönder och samman. Den har med politiska ögon allt sedan den skapades varit alltför stark.

Men ÖB:s avgång skulle sända ett tydligt budskap till det svenska folket att vi har nått till vägs ände. En ansvarsfull professionell yrkesman kan inte med hedern i behåll administrera det säkerhetspolitiska narrspel som nu iscensätts.

Hittills råder en förvånansvärd tystnad inom det politiska etablissemanget.Mest beklämmande är att den som bäst kan värdera de framtida säkerhetspolitiska problemen i vårt närområde tiger som en mus i sitt arvsfurstliga palats.

Carl Bildt borde rädda sin politiska heder medan tid är. Den är mer värd än alla framtida poster i EU.


Hasse Z

Vår försvarspolitik, vart är vi på väg?

Kommer Ni ihåg Lars Ekborg som TV-nyhetsuppläsare?
Vietnam: eländes eländes eländes elände
Irland: eländes eländes eländes elände
Mellanöstern: eländes eländes eländes elände

Kan det bli värre?

Och Staffan Danielsson "står bakom alliansens försvarspolitik". Jävla typ!
Mona Sahlin behöver ingen kampanj för att vinna nästa val. Hon har ju Fredrik Reinfeldt...

2008/05/08

Rysk cirkelgång

Medvedev eftersträder Putin. Putin blir premiärminister sedan den av honom utsedde premiärministern sparkats. När mandattiden gått ut hålls nytt presidentval, och då efterträder Putin Medvedev. Någon som tvivlar?

Likheten mellan Röda Armén och Wehrmacht bestod bl.a. i att båda arméerna har ridstövlar som fotbeklädnad. Men inget kavalleri... Stöveln är alltså den socialistiska diktaturens maktsymbol.

I morgon lär det visas upp mycket stöveltramp, när man firar 60-årsminnet av andra världskrigets slut.

Vad heter "Sieg Heil" på ryska?

2008/02/18

Tchadstyrkan på plats från mars till juni 2008.

Till slutet av juni kommer den svenska Tchad-styrkan att kunna lösa sina fredsfrämjande uppgifter i landet. Därefter kommer förbandet att återvända till Sverige enligt nuvarande uppdrag till Försvarsmakten. Inledningsvis kommer Tchadstyrkan att vakta baser och genomföra patruller i huvudstaden N'Djamena och därigenom stödja EU-styrkan EUFOR TCHAD/RCA. Under de första månaderna kommer förbandet att successivt tillföras fordon och utrustning som gör det möjligt att under maj månad agera somEUFOR-styrkans brandkårsstyrka i östra Tchad. Det är under denna period om fyra till sex veckor som Tchad-förbandet har så kallad full operativ kapacitet, men förbandet har möjlighet att bidra till ökad säkerhet i Tchad under hela insatsperioden. Under juni kommer utrustning och fordon att börja transporteras hem till Sverige eftersom insatsen är begränsad till sex månader. Då kommer förbandet åter att få lösa uppgifter som inte kräver all den utrustning som en uppgift som snabbinsatsstyrka kräver. Vårt uppdrag inom EUFOR är att vara tidigt på plats och stödja EU-styrkan under dess etableringsskede. Detta kommer förbandet att kunna göra. Vi har fått ett tydligt uppdrag från riksdag och regering att göra just detta, säger Försvarsmaktens operative chef Christer Lidström. Eufor-styrkans uppgift är att skydda flyktingar och civila som utsätts förhot, genom att underlätta för humanitära aktörers verksamhet samt genom att skapa möjligheter för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling i framföralltöstra Tchad.

Äntligen något klokt från Tolgfors.
Och så går Bildt och utlovar längre engagemang i Tchad.
Har han frågat Tolgfors, Syrén och Borg om det finns pengar till detta????
Det går bra att spela Bror Duktig när man inte behöver stå för notan själv...

Hans Zettby

2008/02/15

UD bör betala!

Den logiska lösningen på FM:s kassabrist är väl att UD ställer upp och betalar notan för vad UD lovat att Sverige ska göra???

2008/02/04

Regeringens skygglappar löser inte försvarskrisen

Regeringen har ärvt en försvarspolitik utan verklighetsförankring och en Försvarsmakt som inte kan räkna.Just nu skulle förmodligen försvarsminister Sten Tolgfors (m) vilja krypa ner i en bunker och bara gömma sig. I den fula lek som pågår mellan å ena sidan försvaret och å andra försvarsdepartementet (samt i förlängningen finansen) riskerar nämligen Tolgfors att sitta med Svarte Petter när dagen är slut. Överbefälhavaren Håkan Syrén borde förstås vara orolig han också. Fast mest påminner han om en slarvig, men glad värnpliktig som inte sover dåligt på natten om han slarvat bort någon utrustning på dagens övning. I ÖB:s fall handlar det om pengar som saknas i budgeten.I höstas saknades plötsligen en dryg halvmiljard inom driften. Några veckor senare hade summan växt med 300 miljoner kronor och dessutom behövde Syrén skära ytterligare 650 miljoner i hela budgeten för att få densamma att gå ihop.Som om inte detta vore illa nog låter ÖB nu meddela att underskottet inte är tillfälligt och riskerar att löpa på upp emot sex miljarder de närmaste tre åren.Tolgfors är upprörd och Syrén förtjänar egentligen en rejäl utskällning mitt på kaserngården. Man kan fråga sig varför ÖB tidigare ingenting sagt och ingenting gjort. Det är en sak att gilla läget vid givna order, en annan att inte reagera och tydligt deklarera underskottsproblem i god tid.Tolgfors menar (med all rätt) att många av Syréns föreslagna besparingar är ekonomiskt kontraproduktiva nödstopp och vill i fortsättningen att Försvarsmakten månadsvis ska inrapportera den finansiella situationen nerpå förbandsnivå till försvarsdepartementet.Samtidigt kommer man förstås inte ifrån att försvarets grundproblem är politiskt och växt fram under många år. Gapet mellan politiska ambitioner och ekonomisk tilldelning har ökat och idag nått en nivå där inte ens potemkinkulisserna längre vill stå upp i den finansiella snålblåsten.I korthet handlar valet om förstärkta budgetresurser från regerings och riksdags sida och/eller färre och mindre internationella uppdrag. Efter som de ekonomiska problemen är akuta kommer ministären Reinfeldt att tvingas till en opinionsmässigt besvärande reträtt oavsett prioriteringar.Alliansen har ärvt den misskötta försvarspolitiken av föregående socialdemokratiska regeringar, men krisen har förvärrats av finansminister Anders Borgs oförmåga att se de försvarspolitiska, och märkligt nog inte minst försvarsekonomiska, realiteterna. Det kommer hela ministären Reinfeldt att få lida för.Tolgfors sitter dock sämst till av alla. Alla kommer att skylla på honom,trots att Tolgfors (svag eller inte) knappast kan vara ansvarig för åratalav försvarspolitiska tillkortakommanden.

Försvarets framtid måste ifrågasättas

Knappt har den ganska hetsiga diskussionen om försvarets oförmåga att hålla sin budget klingat av, förrän nya ekonomiska larm dyker upp.Det visar sig nu att årets underskott inte är engångsföreteelse. Underskotten är minst lika stora under de tre kommande åren. Sammantaget kan bristen uppgå till sex miljarder kronor.Under Folk och Försvars konferens i Sälen för ett par veckor sedan uppgav överbefälhavaren, ÖB, Håkan Syrén att försvaret behöver 3-4 procentsanslagsökning per år för att klara de krav som fastställts av politikerna.En ökning av försvarsanslagen kan ÖB knappast räkna med. Däremot måste han räkna ut vad budgetunderskottet i år beror på, vilka konsekvenser det får och vilka åtgärder som krävs. Och redovisa det till regeringen inom kort.Förslagen att korta värnplikten och låta Gripenplanen stå kvar på marken är inte hållbara.Till hösten ska en ny försvarsproposition lämnas av regeringen. Den kommeratt bli livligt debatterad.Men den kanske viktigaste debatten av alla - om Sverige över huvud taget ska ha ett försvar - får vänta.
Fortsätter det som nu så tas den upp.

Ska vi nöja oss med PersQ2?

Som varje organisation med ambition att vara rustad för framtiden har försvarsmakten en verksamhetsidé. Den utgår från den politiska viljan i regering och riksdag.
"Försvarsmakten är ständigt beredd att genomföra internationella insatser och hävda Sveriges nationella integritet samt att stödja det svenska samhället vid större kriser."
Till verksamhetsidén hör förstås också en vision - för hur försvaret ska vara tio år fram i tiden eller på ännu längre sikt.
"Vi har ständigt välutbildade förband, rustade för strid och redo att snabbt sättas in i olika konfliktområden och krissituationer såväl nationellt som internationellt."
Visionen är alltså att någon gång i framtiden förverkliga den verksamhetsidé som utgör grund- valen för visionen. Ett annat sätt att uttrycka saken är att kejsaren är naken - bortsett från ökenuniformerna. Vi kan försvara Sverige i Tchad. Men det där med hävdande av den nationella integriteten vid Sveriges gränser kan vi glömma.Försvarspolitikens fokus ligger på politikernas sparbeting och militärens galopperande underskott (senaste budet är 7,5 miljarder kronor på fyra år,enligt DN).
Försvarsminister Sten Tolgfors gör klokt i att öka den ekonomiska kontrollen, men han måste göra mer än att bara kräva att ÖB Håkan Syrén ska klara ekonomin. Att både ställa sig avvisande till de föreslagna panikneddragningarna och kallsinnig till att skjuta till friska pengar är en hållning som inte håller. Det räcker inte med ett bifall till ÖB:s begäran att få ta medel från materielanslaget till "mjukvaran" för att stoppa nedrustningen.Personalen är försvarets viktigaste resurs. Enligt Officerstidningen blir deras genomsnittliga betyg på en femgradig skala PersQ2 - och det givet en omfördelning av anslagen . Det innebär "ett stort kvarvarande utbildningsbehov" och att "personalen endast kan användas i begränsad omfattning"? Och den bedömningen gjordes i höstas.


Hasse Z

2008/02/01

Motsägelsefullt

Hej Försvarsvänner!
I Svenska Dagbladet 1/2 2008 riktar försvarsminister Tolgfors en förödande kritik mot försvaret och dess ledning med anledning av att bristerna i ekonomin inte redovisats förrän nu.
Av Tolgfors kritik kan man utläsa att det är FM:s högsta ledning som bär ansvaret för eknomin och uppföljning av kostnadsutvecklingarna.

På frågan om Tolgfors fortfarande har förtroende för ÖB Syrén svarar Tolgfors att hans förtroende för ÖB fortfarande är orubbat! Utgår Tolgfors från att svenska folket inte är läskunnigt?

Motsägelsefullt så att det formligen skriker om det. Man kommer att tänka på Per Albin Hansson 1939...