Regeringens skygglappar löser inte försvarskrisen

Regeringen har ärvt en försvarspolitik utan verklighetsförankring och en Försvarsmakt som inte kan räkna.Just nu skulle förmodligen försvarsminister Sten Tolgfors (m) vilja krypa ner i en bunker och bara gömma sig. I den fula lek som pågår mellan å ena sidan försvaret och å andra försvarsdepartementet (samt i förlängningen finansen) riskerar nämligen Tolgfors att sitta med Svarte Petter när dagen är slut. Överbefälhavaren Håkan Syrén borde förstås vara orolig han också. Fast mest påminner han om en slarvig, men glad värnpliktig som inte sover dåligt på natten om han slarvat bort någon utrustning på dagens övning. I ÖB:s fall handlar det om pengar som saknas i budgeten.I höstas saknades plötsligen en dryg halvmiljard inom driften. Några veckor senare hade summan växt med 300 miljoner kronor och dessutom behövde Syrén skära ytterligare 650 miljoner i hela budgeten för att få densamma att gå ihop.Som om inte detta vore illa nog låter ÖB nu meddela att underskottet inte är tillfälligt och riskerar att löpa på upp emot sex miljarder de närmaste tre åren.Tolgfors är upprörd och Syrén förtjänar egentligen en rejäl utskällning mitt på kaserngården. Man kan fråga sig varför ÖB tidigare ingenting sagt och ingenting gjort. Det är en sak att gilla läget vid givna order, en annan att inte reagera och tydligt deklarera underskottsproblem i god tid.Tolgfors menar (med all rätt) att många av Syréns föreslagna besparingar är ekonomiskt kontraproduktiva nödstopp och vill i fortsättningen att Försvarsmakten månadsvis ska inrapportera den finansiella situationen nerpå förbandsnivå till försvarsdepartementet.Samtidigt kommer man förstås inte ifrån att försvarets grundproblem är politiskt och växt fram under många år. Gapet mellan politiska ambitioner och ekonomisk tilldelning har ökat och idag nått en nivå där inte ens potemkinkulisserna längre vill stå upp i den finansiella snålblåsten.I korthet handlar valet om förstärkta budgetresurser från regerings och riksdags sida och/eller färre och mindre internationella uppdrag. Efter som de ekonomiska problemen är akuta kommer ministären Reinfeldt att tvingas till en opinionsmässigt besvärande reträtt oavsett prioriteringar.Alliansen har ärvt den misskötta försvarspolitiken av föregående socialdemokratiska regeringar, men krisen har förvärrats av finansminister Anders Borgs oförmåga att se de försvarspolitiska, och märkligt nog inte minst försvarsekonomiska, realiteterna. Det kommer hela ministären Reinfeldt att få lida för.Tolgfors sitter dock sämst till av alla. Alla kommer att skylla på honom,trots att Tolgfors (svag eller inte) knappast kan vara ansvarig för åratalav försvarspolitiska tillkortakommanden.