2008/05/18

Var hukar Reinfeldt i försvarsdebatten?

För första gången på sextio år är försvarsfrågan på den politiska dagordningens topp. Det finns säkert ekonomiplanering att förbättra, men i grunden har konflikten nu blivit en förtroendefråga. Kampen står mellan å ena sidan överbefälhavaren Håkan Syrén och å den andra försvarsminister Sten Tolgfors och finansminister Anders Borg.

På politikens åskådarplats: Statsministern.


Vem kan vinna störst stöd, mest legitimitet i allmänhetens ögon? Det är knappast de båda ministrarna, båda tidigare ganska okända broilerpolitiker som försöker övertyga svenska folket om att landet inte längre behöver försvaras. Den grundläggande inriktningen att vårt lands invånare ska skyddas, var även om de råkar bo i politiskt ointressanta glesbygder långt från Helgeandsholmen, är fast murad i allmänhetens medvetande sedan över ett århundrade. Det ändrar knappast en före detta knarkliberal och en före detta vapenvägrare på, oavsett vilket parti de tillhör.

Nu råkar de av någon anledning ha fått höga maktpositioner inom moderata samlingspartiet. Med stor sannolikhet kommer detta ge tydliga efterverkningar i de moderata kärnväljargrupperna.

Moderna partiledningar behöver kanske inga medlemmar, men de behöver åtminstone lokala ambassadörer som med märkbar entusiasm försöker övertyga omgivningen om att det egna partiet är bättre än de övriga. Allt kan ju inte skötas av reklambyråer. Men det som nu utspelar sig är en effektiv ryggmärgsbedövning av nästan alla traditionella moderaters engagemang och övertygelse. Om partiledningen klarar sig så bra utan råd från kärnsympatisörerna kan den väl klara sig ensam nästa valrörelse också.

Det finns en politiker som av någon anledning är totalt tyst i denna debatt. Han heter Fredrik Reinfeldt och när, om någon nu glömt det, svensk statsminister. I alla fall var han det sist han avhördes i media.

Många tänker sig nog att en statsministers uppgift är att förhindra förödande konflikter som enskilda statsråd ger sig in i, och om möjligt trassla ut dem därifrån om det skulle behövas.
Ska Fredrik Reinfeldts tystnad tolkas som att han från sin trygga bunker åser kampen mellan Borg/Tolgfors och Syrén för att sedan kunna dra undan falluckan under den förlorande parten?

2008/05/17

Bildt hukar om säkerheten!

DAGS FÖR ÖB ATT TA FARVÄL. Sverige har hamnat i händerna på moderaternas säkerhetspolitiska kvartalskapitalister. Carl Bildt tiger som en mus i sitt arvsfurstliga palats medan Sveriges säkerhet och försvar rasar samman. ÖB Håkan Syrén har inget annat val än att avgå.

I den tragiska fars där försvarsfrågan spelas upp inför våra häpna ögon försöker regeringen att med alla till buds stående medel få oss att tro att två ting hänger ihop. För det första försvarets misskötsel av sin ekonomi och för det andra att regeringens ansvarslösa hantering av rikets säkerhet är en oundviklig följd av denna försvarets ekonomihantering.

Försvarsminister Sten Tolgfors lyckades med konststycket att i en omfattande artikel i Svenska dagbladet den 13 maj säga det mesta om försvarets ekonomi men inte ett ord om dess framtid.

Med ett språk som platsar i en ­Orwellsk värld beskriver Tolgfors den tvångsförvaltning finans­ministern påtvingar försvaret och som den lydige försvarsministern skall administrera. Genom att försvaret månadsvis skall redovisa de ekonomiska utfallen på förbandsnivå skall man uppnå balans i försvaret.

Men vad som krävs för att i praktiken åstadkomma denna balans, om detta sägs alltså inte ett ljud.Det hela är så uppenbart enbart en ekonomisk operation vars följdverkningar inte tycks intressera regeringen. Det faktum att försvaret haft en usel ekonomistyrning och en ännu sämre uppföljning av utfallen betyder ju inte automatiskt att man slösar med skattebetalarnas medel.

Det är istället sannolikt att försvaret har varit gravt underfinansierat i förhållande till alla de uppgifter man är ålagd av politikerna. Det är självklart att försvaret måste bringa ordning på sina finanser och att regeringen gör rätt i att vidta kraftfulla åtgärder.

Men lika självklart är att man kortsiktigt måste tillföra kapital för att förhindra ett verksamhets- och ledarskapsmässigt sammanbrott.Omställningen kan inte tillåtas ske under dessa panikartade förhållanden, som leder till nedskärningar vilka allvarligt äventyrar våra långsiktiga säkerhetspolitiska intressen.

Vi har råkat i händerna på de nya moderaternas säkerhetspolitiska kvartalskapitalister vars sorglösa inteckningar av vår framtid mycket snart kan visa sig bli förödande. Det är fullständigt ansvarslöst att försätta oss in i en situation, där vi tvingas välja mellan att avhända oss antingen luftförsvaret över Övre Norrland eller över Östersjöområdet.

Lika huvudlöst är det att utradera de sista möjligheterna vi ännu har kvar att basera sjöstridskrafter utanför huvudstaden eller på Gotland.Det enda positiva som skett de senaste dagarna är att ÖB äntligen tagit mod till sig och i realistiska ordalag beskrivit de effekter som den ryska upprustningen och centraliseringen av makten har på säkerheten i vårt närområde.

Det är egendomligt att ÖB inte drar de rätta slutsatserna av det som sker. Det är en förnedrande politisk behandling han utsätts för när nu Ekonomistyrningsverket levererar sin rapport. Dess slutsatser om försvarets ekonomi är säkert korrekta. Dess förslag till organisatoriska åtgärder framstår däremot som ett politiskt beställningsskrädderi.

ÖB borde redan ha avgått av två skäl. Den tvångsförvaltning man från regeringen inför av försvaret kan man rimligen inte tolka på annat sätt än att regeringen saknar förtroende för hans sätt att leda verksamheten.Det andra skälet är att han inte bör ta ansvar för nedskärningar vars säkerhetspolitiska konsekvenser han så tydligt finner oacceptabla.

Att avgå är naturligtvis inget lätt beslut att fatta. Det ger politikerna en efterlängtad möjlighet att skjuta ÖB-funktionen sönder och samman. Den har med politiska ögon allt sedan den skapades varit alltför stark.

Men ÖB:s avgång skulle sända ett tydligt budskap till det svenska folket att vi har nått till vägs ände. En ansvarsfull professionell yrkesman kan inte med hedern i behåll administrera det säkerhetspolitiska narrspel som nu iscensätts.

Hittills råder en förvånansvärd tystnad inom det politiska etablissemanget.Mest beklämmande är att den som bäst kan värdera de framtida säkerhetspolitiska problemen i vårt närområde tiger som en mus i sitt arvsfurstliga palats.

Carl Bildt borde rädda sin politiska heder medan tid är. Den är mer värd än alla framtida poster i EU.


Hasse Z

Vår försvarspolitik, vart är vi på väg?

Kommer Ni ihåg Lars Ekborg som TV-nyhetsuppläsare?
Vietnam: eländes eländes eländes elände
Irland: eländes eländes eländes elände
Mellanöstern: eländes eländes eländes elände

Kan det bli värre?

Och Staffan Danielsson "står bakom alliansens försvarspolitik". Jävla typ!
Mona Sahlin behöver ingen kampanj för att vinna nästa val. Hon har ju Fredrik Reinfeldt...

2008/05/08

Rysk cirkelgång

Medvedev eftersträder Putin. Putin blir premiärminister sedan den av honom utsedde premiärministern sparkats. När mandattiden gått ut hålls nytt presidentval, och då efterträder Putin Medvedev. Någon som tvivlar?

Likheten mellan Röda Armén och Wehrmacht bestod bl.a. i att båda arméerna har ridstövlar som fotbeklädnad. Men inget kavalleri... Stöveln är alltså den socialistiska diktaturens maktsymbol.

I morgon lär det visas upp mycket stöveltramp, när man firar 60-årsminnet av andra världskrigets slut.

Vad heter "Sieg Heil" på ryska?