Var finns en fiende lika senfärdig som det svenska försvaret?

Den säkerhetspolitiska värmeperioden efter det kalla krigets slut har avlösts av kyla. Händelserna i Georgien har väckt oss ur drömmarna om ett Europa där stridsvagnar varit på väg att bli otidsenliga. Nu regerar vapnen igen. Den svenska regeringen har reagerat på händelserna i Georgien genom att göra vad den borde gjort för länge sedan. Nu verkar den besluten att stoppa nedbrytningen av försvaret.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet redogör försvarsminister Sten Tolgfors för kursändringarna. Armén skall vässas genom att förbanden görs insatsberedda med kort varsel. Förbandens användbarhet skall också öka. Det sker genom att man överger dagens uppdelning i en särskild utlandsstyrka och en nationell insats- organisation. Det bör betyda att i framtiden skall utlandsförbanden också kunna användas här hemma.

Den nyordningen borde ha genomförts för länge sedan. Uppdelningen av den kraftigt nedkrympta armén i en särskild utlandsstyrka, som bara verkar utomlands, och en insatsorganisation som skall säkra "hemmafronten" har inte varit lyckad. Det har kostat mycket och man har fått lite för pengarna. I praktiken har utlandsstyrkan fått kosta medan den nationella insatsorganisationens behov trängts tillbaka och förlorat all rimlig beredskap.

Försvarsministern överdriver inte när han förklarar att en tredjedel av insatsorganisationen, ungefär 10000 man, har en beredskap som gör att de kan sättas in först efter ett års förberedelser. Ja, det är sant, försvarsministern säger faktiskt "inom ett år". Resten av insatsorganisationen, 20000 man, har egentligen ingen beredskap alls. Det finns heller inga krav på vad de skall kunna göra. Det här innebär att om någon vill testa Sveriges motståndskraft så hänger allt på hemvärnet , som nu skall döpas om till "nationella skyddsstyrkor". Det som borde vara arméns kärna och styrka, de nationella insatsförbanden, uppgår bara till 10000 man och de behöver en förvarning på ett år!

Var finner man en angripare som är så senfärdig? Självfallet måste detta ändras. Hela insatsorganisationens 30000 man måste organiseras, utrustas och tränas för att med kort beredskap kunna användas för att skydda svenskt territorium mot aggression. Det är ett minimum! Konflikten i Georgien demonstrerar att moderna kriser och krig har snabba förlopp. Det handlar om timmar och dagar snarare än om månader och år. Det är obegripligt att man på låtit arméns beredskap förfalla på detta sätt. En del av förklaringen är förstås penningsbrist.

Socialdemokraterna och deras båda försvarsfientliga stödpartier har under många år urholkat och försvagat försvaret. Och den nuvarande regeringen har till mångas besvikelse inte brutit det mönstret. Men nu berordrar alltså försvarsministern helt om. Det är bra. Men det kommer att kosta pengar. Sanningens ögonblick kommer när vi får se vad finansministern är beredd att bidra med för att genomföra försvarsministerns nya mål för den svenska armén. Enbart ord förslår inte. Det är bara handlingskraft som räknas.

Hasse Zettby