Att prata fred och starta krig.

Israels påstådda krigsbrott ska utredas.
Det är otänkbart att ledarna inte kommer att ställas till svars för blodbadet i Gaza.

Ehud Olmert, Ehud Barak och Tzipi Livni kommer att stå i främsta ledet bland de skyldiga.
Det är otänkbart att de inte kommer att ställas till svars för blodbadet.
Olmert är den enda israeliska premiärministern som har skickat ut sin armé i två självvalda krig.

Mannen som gjort en rad modiga uttalanden om fred under senare tid har iscensatt inte mindre än två krig. Genom att prata fred och starta krig har den "moderate" och "upplyste" premiärministern avslöjats som en av våra största krigshetsare. Det är så han kommer att gå till historien.

Barak, ledaren för partiet till vänster, får betala priset för israeliska försvarsmaktens missgärningar under hans makthavande.
Hans anseende kommer att svärtas ner av bombningen och granatbeskjutningen av befolkningstäta platser, de hundratals döda och skadade kvinnorna och barnen, de talrika beskjutningarna av sjukvårdspersonal, användandet av vit fosfor i civila områden, bombningen av en FN-skola som fungerade som tillflyktsort för invånare som blödde till döds under flera dagar medan israeliska försvarsmakten hindrade en evakuering genom beskjutning och bombardemang.

Till och med ett och ett halvt år långa belägring av Gaza, vars följder hamnar i skrämmande ljus under detta krig, kommer att läggas till hans gärningar. Slag efter slag, alla dessa räknas i krigsförbrytelsernas värld.

Livni, utrikesministern och ledaren för ett mittenparti, kommer att bli ihågkommen som den som drev på, legitimerade och satt tyst under allt detta. Kvinnan som lovade "en annan sorts politik" var en fullvärdig medspelare. Det får inte glömmas.

Enbart USA kan tvinga fram en fred!

GAZA, GAZA, GAZA är rätt litet i sammanhanget. Vilket givetvis inte betyder att konflikten är oviktig. Eller att Israel och Hamas är utan skuld.Låt oss ändå se verkligheten som den är. Den som är starkast - och fräckast och råast - vinner. FN saknar i princip resurser och kan bara ingripa effektivt om USA, Kina, Ryssland, Frankrike och England enas i Säkerhetsrådet.

Räkna inte med det. Räkna istället med att USA ser till att Israel får gott om tid att skada Hamas så illa det bara går.På samma sätt, fast egentligen lite värre, förhåller det sig med EU. Ytterst obetydligt militära resurser, ingen enighet och absolut ingen vilja. Glöm Xavier Solana (om ni inte redan gjort det) och glöm gärna Carl Bildt också i det här sammanhanget.

Bildt är, tillsammans med Jan Eliasson, säkert den skickligaste utrikesminister vi haft sen Undén, men han är bara det han är: representant för en liten och i maktspelet helt betydelselös nation.Våra militära resurser är mindre än någonsin (sen stenåldern?) och den obehagliga sanningen är att inflytande i världen har ett klart och direkt samband med styrka.

Så, för att det ska bli slut på eländet i Gaza fordras att parterna blir på ett eller annat sätt överens, vilket är totalt osannolikt eftersom båda har siktet inställt på utrotning av den andre. Bara ett land på jorden har militär makt och andra resurser starka nog för att tvinga fram en fred - som hur som helst bara blir skakig och tillfällig.

Supermakten är, antingen vi tycker om det eller ej, Amerikas Förenta Stater.

Stoppa slakten av hemvärnet!

Under socialdemokraternas tolv år vid makten lades ett drygt femtiotal militära förband och verksamheter ned inom det svenska försvaret. Livgrenadjärregementet är ett exempel.

Under samma tid gjordes också rena "slakten" på hemvärnet. 120 000 hemvärnssoldater blev 100 000, 80 000 och 70 000. Nu är det cirka 35 000 kvar. Och nu får det vara stopp! Efter denna "slakt" har socialdemokrater land och rike kring tydligen vaknat och låtsas nu vara de stora bevararna av hemvärnet. Vilket dubbelspel!

Nu har socialdemokraterna bra hjälp av högkvarteret i Stockholm. Då generalmajoren Berndt Grundevik överraskande skriver i en debattartikel att "hemvärnet kommer att minska från cirka 35 000 till 13 000" så förstår man hotet som finns.

Högkvarteret i Stockholm sväller rejält, medan hemvärnet minskar. Hemvärnet behövs som vår nationella skyddsstyrka och en trygghet för alla. Hemvärnet klarar också en rad civila uppgifter. Det har vi många bevis för här i Östergötland.

Dags att ta ställning mot Israel!

Medan bilder på chockade, blödande, smärtande barn rullas fram i TV:n, berättar FN:s representant i UNRWA om lidandet och matbristen. Och så säger han i en bisats: det är svårt att förmedla i ord.

Just så. Man prövar orden, försöker så gott det går att passa in världen i dem.
Men verkligheten tömmer orden på innehåll. Den palestinska vardagen, där livet fördunstar i förnedrande väntan utanför checkpoints, i avvaktan på bygglov och identitetshandlingar som aldrig kommer, i hjälplösa tårar när bulldozers mosar minnen och vardagsrum, i torterande "stresspositioner" i militära häkten, är ofattbar nog.

Nu dör människor också under rasmassor, sönderrivna av krevader, förblödande på sjukhusgolv i Gaza. Vad kan man säga? Israels övergrepp har passerat ständigt nya gränser i och med angreppet mot Gaza. De israeliska propagandalögnerna i samband med det är så grova, och har så effektivt pumpats ut i alla tillgängliga medier, att stora delar av den västerländska allmänheten idag har en uppochnedvänd förståelse av det som sker.

För den som söker är informationen tillgänglig - men några grundfakta måste upprepas.

Det var - som FN:s generalkommissionär för UNRWA, Karen AbuZayd påpekat - inte Hamas som bröt överenskommelsen om vapenvila. Det var Israel som gjorde det genom att inte släppa in förnödenheter i det blockerade Gaza, därtill bomba Gazaremsan i november och mörda ett antal Hamasmedlemmar.

I israeliska medier har ett angreppsplanerna mot Gaza diskuterats relativt öppet under hösten. Men när angreppet väl blivit ett faktum har västerländska medier servilt ställt sig bakom den inövade israeliska rökridån och rapporterat därifrån.

Det är Israel som ockuperar palestinska områden. Och som ockupant har Israel - som många folkrättsexperter påpekat - inte någon allmän "rätt till självförsvar" som tillåter repressalier mot den ockuperade civilbefolkningen.

Israel har, viktigast av allt, under inga som helst omständigheter, "rätt" att begå de ofattbara våldshandlingar som skulle kunna tjäna som en katalog över krigsbrott. Israel har slagit ut civil elförsörjning, stängt av och matleveranser till befolkningen och sprängt ambulanser och skjutit prick på sjukvårdspersonal.

Märkta FN-skolor vars koordinater gjorts kända för Israel har bombats. Inte bara har israeliska soldater själva underlåtit att hjälpa civila, utan också i flera dygn hindrat Röda Korset från att nå barn som hungrade vid sidan av sina mödrars lik. I den sammantagna nyhetsbilden blir dessa brott ofta likaväl presenterade som enstaka missöden.

Utan ord kan vi inte förstå världen. Det är därför staten Israel är så noga med att skjuta sönder orden. De som försöker ta dem på allvar, fästa dem vid sanningar, hamnar i onåd.
Nobelpristagaren Desmond Tutu som påpekat likheterna mellan Israels politik och det sydafrikanska Apartheidsystemet - som Israel hade ett omfattande politiskt och militärt samarbete med - har till exempel förvägrats inträde till Israel.

De uppenbara likheterna mellan de både apartheidregimerna framhölls också av John Dugard, en annan sydafrikansk antiapartheidaktivist, som var FN:s specialrapportör för människorättssituationen. Och av hans efterträdare på posten, den judisk-amerikanske professorn Richard Falk, som redan innan den militära slakten av gazaborna börjat, slog fast att Israels förödande belägring och utsvältning av Gaza måste benämnas ett brott mot mänskligheten. Falk blev också förvägrad inträde i landet.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt lät det skina igenom till och med när han skulle klämma ur sig någon sorts kritik mot Israels våldsplaner: "Det är lätt att köra in stridsvagnar i Gaza, men vad gör man när de stackars skrämda soldaterna sitter inne i sina stridsvagnar mitt inne i hatiska människomassor i detta jättelika flyktingläger", sade han.

Bakom det hårda israeliska pansaret döljer sig en mjuk människa som kan bli skrämd. Palestinierna? De är inte individer. De är på sin höjd människomassor, därtill hatiska.

Medan många av världens ledare försiktigt trippar fram, vadderade i lögner, är vreden mot Israels övergrepp bland folken runt om i världen stark.
Det är inte konstigt. Kunskaperna finns. Och det elände som Israel utsätter palestinierna för, förutsätter och återskapar ett rasistiskt avmänskligande; en kolonial förnedring.

På samma sätt som Sydafrikas apartheid-politik väckte avsky långt utanför Afrikas gränser, griper Israels arrogans och förtryck tag i något levande hos alla som ogillar orättvisor. Ställningstagandet mot Israels terror är vår tids antirasistiska brännpunkt.

Så kan vi gå tillbaka till orden och försöka rädda dem. Den enda möjligheten att inte kalla det som skett i Gaza för ett brott mot mänskligheten - det är att inte inbegripa palestinierna i mänskligheten. Men då har vi skadeskjutit vår egen mänsklighet.
Israels ockupation gör något med oss alla. Att ta ställning i den här konflikten handlar om att pröva ordet människa, och fylla det med innehåll.

FN - dra ur bottenpluggen och låt vraket sjunka...‏

FN-resolutionen helt utan effekt!
När säkerhetsrådet hade alla med sig om en resolution angående Gaza - då skjuter fega USA ut sig!!!!

Efter nästan två veckors krig i Gaza och närmare 900 döda kom FN:s säkerhetsråd till skott. Men resultatet – en resolution som uppmanar till ”omedelbar och hållbar vapenvila” i Gaza – visade sig snabbt vara pinsamt verkningslös. Israel fortsätter offensiven.

Rädda för den judiska finansmaffian. Det är den som styr landet och inte presidenten!
Man fullföljer feghetstraditionen från Wounded Knee, då man delade ut 20 st kongressmedaljer för att inbilla folk att det hade varit en rejäl drabbning och inte en massaker på obeväpnade kvinnor, åldringar och barn.
Och judarnas USA styr både FN och Nato, snart även EU.

Striderna i GAZA.

En vindkantring tycks vara på gång när det gäller USA:s förhållande till Israel. I sista stund går Bush emot Israel.
Trots säkerhetsrådets uppmaning om vapenvila fortsätter Israels våldsamma militäroperation och Hamas skjuter raketer in i Israel.
Men resolutionen är ett tecken på att andra tider stundar för Israel: Den tyder på att världssamfundet nu står enigare är det gäller att ställa krav även på Israel, inte bara på t.ex. Hamas.
USA har under Bush hittills alltid stött Israel. USA lade nu ner sin röst. Det ändå i princip ett stöd till resolutionen, förklarade utrikesminister Rice. Bush vänder i sista stund.
Israel ville slippa en resolution helt och hållet. Nu fick man en ändå. Det betyder att världssamfundet ökar pressen på Israel.
En vindkantring tycks vara på gång när det gäller USA:s förhållande till Israel. I sista stund går Bush emot Israel.