ÖB:s vaga planer för Gotland.

Trots att flera fastländska politiker och debattörer framhållit behovet av ett försvar på Gotland, har ÖB i sitt underlag till regeringen den 6 februari endast skrivit:
"Gotland ska kunna förstärkas och utnyttjas för basering av stridskrafter".

Detta är väl en självklarhet! Det är ändå bra att Gotland får denna lilla uppmärksamhet. Försvarsministern har inte sagt något alls! Detta oroar, eftersom det i ÖB:s planer ligger begränsningar som kan förutses drabba Gotland.

För det första anser han sig självständigt kunna dra in sjöinformationskompaniet här. Dess verksamhet kan skötas från Enköping. Bevakningsbåten i Fårösund kan dirigeras från Örlogsbasen i Karlskrona. Denna reducering har både landshövding Marianne Samuelsson och kommunal- rådet Eva Nypelius vädjat om att få slippa. Sjöinformationskompaniet har nämligen, efter förmåga, övertagit den samverkansuppgift som GOTSAM var tänkt att få fullfölja. Hos denna marina enhet om cirka 20 man/kvinnor kan olika myndigheter hämta viktig information, som de inbördes kan diskutera och värdera.

Därmed finns embryot till en gemensam ledning av totalförsvaret. Landshövdingen skulle, som i gamla tider, även kunna få den militära ledningen. Gotland ligger utsatt och isolerat och behöver en särlösning. För närvarande finns det bara hemvärnet att leda. Det behöver få rätt avvägda prioriteringar för sina uppgifter. Nu följer det dem, som 2004 gavs av öns dåvarande militärdistriktschef. Högsta prioritet gavs åt Visby flygfält. Det måste vara riktigt men det finns andra uppgifter.

Förutom viktiga civila anläggningar finns till exempel radarstationer, FRA och den lilla marinbasen i Fårösund. När ÖB skriver att Gotlands skall kunna utnyttjas för basering av stridskrafter, menar han säkert flyg- och sjöstridskrafter. Viktigast blir då Visby flygfält, där F 17 G har åtta anställda, varav två kan färdigställa ett landat plan för start. Mer personal kan tillföras, om man vill hålla jaktberedskap för Stockholm.

Det kan behövas, om hotet att lägga ned motsvarande möjligheter i Uppsala verkställs. Då blir Visby den närmaste basen för Stockholmsinsats. Problemet är att flygfältet är oförsvarat. Det gäller även hamnarna. Under sådana förhållanden vill varken flyg- eller sjöstridskrafter ta risken att basera här. Markstridskrafter tänker ÖB endast avdela för Stockholm, Göteborg och Malmö. Vad som tillfälligt kan avdelas till Gotland blir nog inte mycket.

Hemvärnet kan bara utföra bevakning och kan inte ha hålla hög beredskap. Förvarnat i god tid kan det dock ge fastlandstrupp förutsättningar att landa på Visby flygfält. Då krävs det emellertid att hemvärnet förstärks och inte minskas. Dessvärre vill ÖB minska Hemvärnet från nominellt 30 000 till 20 000 man. Strängt taget är den sistnämnda siffran vad som faktiskt disponeras i dag.

Av de 28 300 man/kvinnor, som finns i rullorna, är det endast 13 200 som fullgör sina kontrakterade övningstimmar. 7 400 gör färre. Återstår 7 700 som inte gör något alls. De måste strykas ur rullorna. Övningsplikten uppfylls inte så mycket bättre på Gotland. Skillnaden ligger i att Gotland har 800 hemvärnsmän/kvinnor av rikets 28 300. Det betyder att 1,4 procent av Gotlands befolkning frivilligt ställer sig till försvarets förfogande att jämföra med fastlandets 0,3 procent! För riket är detta en försumbar styrka, som ÖB ändå vill minska.

Av rättviseskäl vill han väl skära ned även Gotlands hemvärnsstyrka? Den kommer förresten att minska ändå, eftersom det inte längre finns några värnpliktsutbildade gotlänningar att rekrytera bland. Direktutbildning, cirka tre månader, lär därför ligga i planerna. Skall man på sikt kunna upprätthålla nuvarande styrka, krävs att ett hundratal män/kvinnor utbildas varje år. Så mycket verkar inte ÖB vara beredd att satsa.