Min analys av Försvarsbudgeten för 2010

Enligt Tolgfors Blogg är det framför allt tre huvudområden som prioriteras i försvarsbudgeten för 2010:

– Materielanskaffning. Radarjaktroboten Meteor till Gripen, nya splitterskyddade fordon, TUAV och nytt signalspaningsfartyg anskaffas. (Utveckling av JAS39C/D glömmer han)

– Exportstödsmyndighet byggs upp. Det visar på vikten av vapenexport för att få våra svenska materielsystem att löna sig. Det kan bli intressant att se hur samspelet blir mellan ISP (Inspektionen för strategiska produkter), och den nya myndigheten. Frågan är också var gränslinjen dras mellan FMV och den nya myndigheten samt hur samspelet mellan myndigheten och industrin kommer att fungera. Kunskapen om produkterna kommer trots allt bara att finnas på FMV och industrin samt om dom är i operativ drift hos Försvarsmakten.

– Stödutredningen går ett nytt varv baserat på den föregående utredningens förslag och de remissvar som FMV, FM och FOI har lämnat in. Denna utredning kommer att skötas av s.k. genomförandekommitéer. Ett viss underkännande av den första utredningens resultat med andra ord.

Utvecklingen de senaste åren i försvarsbudgeten har faktiskt vänt. 2008 - 43, 0 miljarder (utfall), 2009 - 42, 3 miljarder (prognos) och 2010 - 45, 5 miljarder (budget).

Sammanfattat så ser utvecklingen i utgiftsområde 6 - Försvar och Samhällets krisberedskap positiv ut. Satsningen på nyanskaffning av materiel syns tydligt, 2009 års budget var 8,8 miljarder medan 2010 blir 10,8 miljarder. Förbandsverksamheten och internationella insatser står kvar på samma nivåer, var ryms då eventuella ökade satsningar i Afghanistan om USA får sin vilja igenom? 300 miljoner finns som en buffert om behov uppstår.
Vidmakthållande får stryk på foten med en sänkning från 6,97 miljarder till 5,98 miljarder. Förvånande är att krisberedskap sänks från 1,5 till 1,1 miljarder.
(MSB har knappt börjat fungera och influensahysterin borde peka på behov av någon typ av beredskap).

Vad vill då regeringen använda Försvarsmakten till?

"Regeringen konstaterar att dagens hot mot fred och säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Regeringen förväntar sig att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör ha förmågan att kunna ge och ta emot militärt stöd. Samma förband ska kunna användas i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Regeringen anser att Sveriges engagemang i fredsfrämjande insatser under EU: s, FN: s och Natos ledning bör öka."

En viktig punkt anser jag är att för att få ut bästa effekt av internationella insatser bör militära och civila bidrag samordnas:

"Regeringen har påbörjat inrättandet av en samverkansfunktion inom Regeringskansliet med stöd av berörda myndigheter och andra aktörer för att stärka den civil-militärasamverkan i samband med svenska bidrag till insatser internationellt."

2008 var ett mörkt år för Försvarsmakten:

"Försvarsmaktens värdering 2008 visar att den samlade operativa förmågan har nedgått jämfört med 2007 avseende exempelvis förmågan att upptäcka kränkningar av sjöterritorium och förmågan att bidra till att förebygga och hantera kriser i vår omvärld. Det beror bl.a. på att tillgången till kontrakterade markförband minskat sedan NBG08 avvecklades. Dessutom har Försvarsmakten under 2008, för att nå balans mellan verksamhet och ekonomi, begränsat övningsverksamheten utan att regeringen förändrat kraven och målsättningarna för verksamheten."

Lite oroväckande är skrivningarna om de kostnadsökningar som uppstod i samband med NBG08. Nu planeras NBG11 samt ett deltagande i den engelska stridsgruppen 2013! Risk för nya svarta hål med andra ord. Personligen är jag inte så imponerad av dessa stora förband som när det kommer till kritan är för stora att skicka ut. Bättre i så fall att satsa pengarna på utbildning av mindre förband som vi verkligen avser att skicka ut.

Ledningsorganisationen verkar fortfarande ha problem att skapa en fungerande enhet:

"Inom Försvarsmakten pågår en utredning om en gemensam lägescentral (GLC). Försvarsutskottet har framfört att eventuella, genomgripande förändringar av dagens organisation kopplade till detta bör ske efter godkännande av regeringen. "

Armén får ta stryk och går ner från 6 mekaniserade bataljoner, 2 lätt mekaniserade och 1 luftburen bataljon till 7 manöverbataljoner och 3 stridsvagnskompanier. Utgår träningen med förflyttning av trupp med helikopter helt? Då tappar vi möjligheten att täcka stor yta med liten mängd trupp. Då blir effekten av truppneddragningarna betydligt mer markant.

"I enlighet med den tyngdpunktsförskjutning som ska ske, från dagens tunga och medeltunga stridsfordon mot lättare splitterskyddade fordon, kommer antalet stridsvagnar och stridsfordon 90 att reduceras till det antal som motsvaras av manöverbataljonernas, stridsvagnskompaniernas och förbandsreservens behov."

Här har man verkligen missat en av slutsatserna från Irak. I strid i bebyggelse så är det enda som duger rejält med pansar.

För marinen kommer regeringen under hösten 2009 att fortsätta fundera på nyanskaffning av ubåt som i så fall kommer i en tilläggsbudget våren 2010. Ett nytt signalspanings och ett stödfartyg anskaffas. Visbykorvetterna kommer att tas i drift.

För Flygvapnet är det intressant att två av våra Gripen divisioner (F7 utbildning) inte nämns under avsnittet insats, betyder det att incidentberedskap stryks helt och hållet för 39A/B? Livstidsförlängning av Tp-84 nämns, men till vilken storlek? En interoperabel (Länk16) markbaserad stridsledningsfunktion för utbildning anskaffas, men hur blir det för stridsledning vid t.ex. incidentverksamhet? Den nya stridsledningsfunktionen är baserad på befintlig operativ struktur. Bibehålls något berg, eller är det GLC? Det finns en rad kallad Vidmakthållande StriC med i budgeten...

För helikoptrar är det fortfarande ett beslutsvacuum. För många politiska tyckare och för lite jävlaranamma från Försvarsmakten.

"Regeringen tillsatte den 18 december 2008 en särskild utredare (Fö 2008:07) för att se över hur förmågan att understödja Försvarsmaktens insatsförband med helikoptrar ska bibehållas respektive förbättras, samt vilka krav det ställer på dimensionering och organisation av helikopterförbanden. Utredaren ska redovisa sin slutrapport senast den 1 mars 2010. "

Värnplikten skrotas, vilket jag tror vi kommer att ångra om några år. Tvåbefälssystemet utvecklas. Detta tycker jag är utmärkt. Dock så är jag lite rädd för att Försvarsmakten kommer att ha svårt att ta hand om dessa ur löne- och kompetensutevcklingssynpunkt. Vi har lite för gammal syn på att det är det som finns på axlarna som ska avgöra lön och uppgifter.

"I den fortsatta uppbyggnaden av specialist-officerskåren bedömer regeringen att det är angeläget att så långt som möjligt fylla specialistofficersbefattningar med redan anställda officerare."

Hur är detta tänkt? Ska de äldre officerarna degraderas? Annars så finns stor risk att det inom specialistofficersfacken bildas två grupper av fin- resp. fulspecialister. Jag tror att detta är en misslyckad idé. Bättre i så fall att helt och hållet avveckla äldre officerare och ersätta med nya specialister.

"Under 2008 ökade genomsnittsåldern för yrkesofficerare från 41,7 år till 42,2 år och för civilanställd personal från 46,8 år till 47,7 år."

Här ligger kanske kärnan i Försvarsmaktens problem. Vi är helt enkelt förgubbade, vilket inte bådar gott vid eventuella insatser. Nej, skär ner på dödköttet och öka med specialister och visa att vi satsar på den nya rollen. Regeringen pekar på behovet av karriärsväxling och jag kan bara hålla med.

"Försvarsmakten har problem med hög personalrotation. Regeringen avser ge Försvarsmakten i uppgift att vidta åtgärder som leder till ökad kontinuitet på befattningar."

Lysande! Men då måste hela karriärsutvecklingssystemet ändras. Fler befäl med lägre grader måste utnyttjas i ledningsorganisationen och uppgifter på HKV läggas ut på förbanden för att slippa rotation av personal.

Vikten av frivilligorganisationerna för framtida rekrytering påpekas särskilt. Detta tycker jag är mycket bra då jag som instruktör under många år fått se vilken positiv bild av Försvarsmakten det ger till de ungdomar som utbildas.

"I budgetunderlaget för 2010 redovisar Försvarsmakten förslag till utveckling av internationell militär test-, utbildnings- och övningsverksamhet i Sverige (ITÖ). Det intresse utländska försvarsmakter visar att utnyttja svensk övningsinfrastruktur bör enligt myndigheten tas tillvara för att nyttiggöra Försvarsmaktens överkapacitet."

Fler övningar motsvarande Loyal Arrow kommer alltså att genomföras i Sverige. På så sätt utnyttjar vi våra resurser i form av stora övningsområden och får på köpet kvalificerade utländska förband att öva mot.

"Kopplingen mellan utvecklingen av operativ förmåga och materielförsörjningen bör öka. Därvid bör omedelbart användbara förband prioriteras framför högsta modernitet och spetsprestanda. Det är viktigare att materielen är interoperabel, tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig än att den har allra högsta tekniska prestanda."

Här är helt klart ett inlägg i SEP debatten.

"Möjligheterna att utnyttja olika former av tillgänglighetstaganden bör alltid prövas. Möjligheterna till samverkan med civila offentliga aktörer och näringslivet bör utnyttjas för att åstadkomma ett effektivt och ändamålsenligt resursutnyttjande."

Mycket av underhåll av militära system kommer att i framtiden läggas ut på industrin. Frågan är bara hur vi gör vid en insats? Hur kontrakterar man bäst civil personal att deltaga i operationsområden? Saab Aerotech har bl.a. varit med om att bygga upp vår camp i Afghanistan.

För Gripen systemet nämns uppgradering till E/F om Brasilien eller annat land beställer flygplan. Men även nedanstående formulering, vilket visar att regeringen har förstått att det kommer att krävas ett vidmakthållande av Gripen.

"Oaktat beslut i Brasilien eller i annat land, kommer ett ställningstagande att krävas hur fortsatt vidmakthållande och utveckling av flygsystemet ska ske. Den operativa livslängden med dagens JAS 39 C/D bedöms vara uppnådd i perioden 2020-2025."

Jag är mycket positiv till att TUAV kommer tillbaka. Framtiden för flygburen spaningsverksamhet ligger helt klart inom UAV området. Meteor är jag också positiv till eftersom det visar på en vilja till invasionsförsvar.

Sammanfattningsvis: Ur materielanskaffningssynpunkt ser det rätt så hyfsat ut. Lite svagt i min mening för sjöstridskrafterna. Ur förbandsproduktionssynpunkt tycker jag att armén helt och hållet fokuserar på internationella insatser, vilket jag tror långsiktigt kommer att bli ett problem. Stridsvagnskompetensen mer eller mindre försvinner och ett antal enheter finns i så få exemplar att det är mer frågan om vidmakthållande av en kompetens än en reell förmåga (luftvärn, artilleri m.m.).

Helikopterverksamheten och ledningsorganisationen måste också snarast klarläggas!

Det är intressant att titta på SvD omröstning om vad svenska befolkningen önskar att budgeten satsas på. Givetvis kommer sysselsättningen på första plats med 39 %, men sedan är det faktiskt dött lopp mellan försvaret och skola och utbildning, bägge på 12 %. Vård och äldreomsorg får bara 10 % och på en överlägset sista plats jämställdhet enbart 1 %.
(FI får svårt att fiska röster i nästa val)


Hans Zettby

Drömmar och sanningar

Sverige har uttalat en ensidig solidaritetsförklaring, men hur ska vi praktiskt gå vidare? De neddragningar som redan gjorts på Försvarsmakten i kombination med den minskande försvarsbudgeten leder till att det i dagsläget bara finns två realistiska vägar framåt:- Förlita sig på säkerhetsgarantier från militära stormakter. Räcker Norden verkligen till, eller behöver vi stöd från t.ex. USA?
- Ingå i en multilateral militär säkerhetsgemenskap, d.v.s NATO eller EU (om dom nu tillåts av USA att nå så långt). Ironiskt nog så har Sverige som icke NATO medlem NATO-anpassat sitt försvar så till den milda grad att vore vi medlem i NATO skulle vi vara bäst i klassen.Sverige hade runt 1970 ett försvar som var dubbelt så starkt som övriga Norden tillsammans. Nu ser siffrorna betydligt annorlunda ut:

- Sverige har 2014 åtta insatsbataljoner. Tillsammans med HV blir det 48.000 man. Utbildningskostnad per man 867 713 kr.

- Finland kan mobilisera 350.000 man till en kostnad av 66 629 kr per man.
- Danmark förlitar sig helt på NATO, men kan skramla ihop 83 700 man till en kostnad av 367 264 kr per man.- Norge litar på USA och har 66 000 tillgängliga till en kostnad av 642 424 per man.Varför går Sverige ut med en solidaritetsförklaring? Börjar våra politiker inse siffrorna ovan och därmed även slutsatsen att vi inte längre klarar av att försvara oss själva?

Problemet är bara att Sverige historiskt sett har visat att vi inte gärna hjälper till om det får för stora konsekvenser för oss själva.

Våra nordiska grannar är inte mycket att hänga upp säkerhetsstrategin på. Om något händer i Sverige så påverkar det med stor sannolikhet alla våra grannländer och då är det var och en för sig som gäller.

Det som hände i Georgien visar också på att både NATO och USA är tveksamma att ställa upp om det inte ligger mycket i vågskålen.Frågan är bara: Om vi inte längre har förmågan att försvara oss själva, vem sjutton vill då hjälpa till med vetskapen om att dom kommer få att dra det tunga lasset? Då måste vi ge mycket tillbaka.

Det intressanta blir därför att ju mer vi drar ner på det nationella försvaret, desto mer måste vi ställa upp på internationella insatser.

Försvaret och ekonomin

I budgetproppen som lades idag tilldelas Försvaret 41,6 mdr kr jämfört med 40,2 mdr kr för år 2009. Därutöver beräknas Försvaret under 2009 bara utnyttja 37,6 mdr kr av sin budget genom de åtstramningar som genomförts.Den utökade budgeten går framförallt till nyanskaffning av kritisk materiel såsom t ex:
-Ny radarjaktrobot för JAS 39 - Högst önskvärt med tanke på dels den snabba teknologiutvecklingen i öst och dels med tanke på möjligheterna att exportera Gripen. Roboten kommer att vara användbar i såväl nationella som internationella scenarier och utgöra ryggraden för Gripens beväpning under lång tid framöver.

-Taktisk UAV - ersättningssystem för UAS Ugglan. TUAV är en högt eftertraktad förmåga att använda i de svenska internationella insatserna.
-Nya stridsfordon - Blir det AMV eller SEP?
-Nytt signalspaningsfartyg

Budgeten innehåller dessutom en rad andra materielprojekt som kan komma ifråga längre fram.

Därutöver avser Regeringen också att inrätta en speciell exportstödsmyndighet för krigsmateriel. Även detta ser jag som högst önskvärt och förhoppningsvis kan Försvarsmakten då mer koncentrera sig på sin kärnverksamhet.

Man ska dock inte glömma att grunden för en lyckad krigsmaterielexport är att tillverkarlandet själv köper den materiel som produceras i landet. Det känns lite si och så med det för tillfället.

Läser man budgeten kan man också glädjas över enligt den nya uppdelningen har man slagit isär det som förut gick under namnet "materielbudgeten". Oinsatta förfasades sig ofta över den var större än verksamhetsbudgeten och hävdade att detta berodde på allt för stora och dyra materielinköp. Nu är utgifterna mer lättöverskådliga. Än överskådligare blir det sedan om man tittar i årsredovisningarna och ser hur mycket av anslaget 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap som går till personalkostnader och hur lite som går till egentlig verksamhet. Kom ihåg den siffran och jämför sedan med tiden efter 2014 när övergången till yrkesförsvar är genomförd.

Ekonomiskt ser det alltså rätt så ljust ut för Försvarsmakten 2010, fast den har man ju varit med om förut.

Man kan glädja sig åt att läsa att Regeringen tydligt uttrycker att beslut om Gemensam lägescentral/Net Operation Center (GLC/NOC) inte är något som Försvarsmakten har rätt att fatta, utan det ligger hos regering och riksdag.

Med tanke på den extremt tuffa personalnivå som redan råder inom det området, tror jag inte riktigt att Försvarsmakten har råd med att tappa huvuddelen av kompetensen vid en centralisering till Enköping då majoriteten av de anställda redan deklarerat att de inte tänker flytta.

Under ett antal år så har Sveriges Försvarsmakt bedrivit både forskning och övning i syfte att skapa en central där man ska ha en överlägsen lägesuppfattning vad gäller luft, sjö och mark. Detta är tänkt att fungera inom ett stort nätverk där allt till slut mynnar ut i GLC/NOC (Gemensam Läges Central/Net Operation Center) där höga beslutsfattare ska kunna ta ett så riktigt beslut med ingångs-värden från de tre elementen, luft- sjö - mark. Den ska vara placerad på LedR i Enköping.

Hotbild - Gasledningen!

Jag är yrkesofficer och har arbetat inom Försvarsmakten i 42 år, varav 4 år i utlandstjänst. Min erfarenhet inom Försvarsmakten är mångfacetterad och innehållsrik.

Vad beträffar hotbilden delar jag inte försvarspolitikernas önsketänkande. Rysslands årliga ökningar av försvarsanslagen är oroväckande. Ingen politiker från något land vågar fråga de ryska makthavarna om anledningen. Vad skall de uppgraderade kärnvapensystemen användas till? Det kalla krigets landstigningsmanövrar står åter på programmet. Landstigningsföretag har med anfallskrig att göra och inte med försvar. Ett mycket bra sätt att visa kraft vid förhandlingar mellan Gazprom och länderna runt Östersjön. (Maktpolitik)

Undfallenheten kan jämföras med Neville Chamberlains utflykt till München 1938, då denne återkom med ett dokument från Adolf Hitler och utropade patetiskt "Peace in our time". Något elake Winston Churchill avfärdade med orden "A scrap of paper". Den svenska motsvarigheten till "Peace in our time" heter "Hotbild saknas", och tyvärr har vi ingen elak Churchill som kan få svenska folket att vakna.

I dag syns inga orosmoln, men inriktning och målsättning kan ändras över en natt, utan förvarning. Ett mobiliserat försvar, modernt utrustat, tar tid att få fram. Från krigsutbrottet 1939 tog det 14 år innan Sverige hade godtagbar försvarsförmåga. Den främsta hotbild jag vill framhålla kan sammanfattas med ett ord – gasledningen!

EU är inte en försvarsallians, vilket Nato är. Då Sverige inte är medlem i Nato är det riskfritt för Ryssland att besätta Gotland förebärande att man måste skydda sin gasledning. Sverige har då ingen möjlighet att återta sitt förlorade landskap. Nato kommer inte att ingripa eftersom Sverige inte är medlem. Det blir kanske en resolution från FN som ingen bryr sig om. Den som militärt behärskar Gotland behärskar också luftrummet och vattnen på ömse sidor med luft- och sjörobotar.

I artikeln den 1 september uttryckte jag mig vagt om stridsvagn 122. Jag påstod inte att det var fråga om avveckling. Däremot "förrådsställning", vilket operativt fungerar på samma sätt. Pansar sätts in direkt för att möta angrepp till lands. Pansarförband går ogärna i strid utan eget infanteri som skydd. Var finns besättningarna som skall bemanna de stridsvagnar som placeras på Gotland? Och var finns pansarskytte?

Hur är det tänkt att utbilda, öva och beredskapshålla fordon med besättningar? Så att de kan verka när så behövs?

Sverige står i begrepp att lämna värnpliktssystemet och övergå till yrkesförsvar. Med ett sådant försvinner den folkliga förankringen med alla frivilliga krafter. De framtida styrkor försvarsministern berör i sin replik kan aldrig förslås. Att inte ha beredskap för ett "värsta-fall-scenario" kan stå Sverige dyrt. Försvarsministern kanske resonerar som sin föregångare 1981: "Som tur är så har vi ju finnarna"…

Försvarsministerns resonemang gällande FM insatsorg haltar betänkligt! Har försvarsministern fullständigt missat Hemvärnet/De Nationella skyddsstyrkorna i FM insatsorganisation. Här finns 30 000 välövade och motiverade soldater över hela Sverige som har en mobiliserings – och insatstid som räknas i timmar.

Hans Zettby