Vad händer med Röda förrådet?

Internt käbbel på tjänstemannanivå omöjliggör genomförandet av medborgarförslag.

Timmerbyggnaden Röda Förrådet byggdes på Malmen åren 1834 - 1835 som förråd för de båda infanteriregementena, Kungliga Första Livgrenadjärregementet, sedermera I 4 och Kungliga Andra Livgrenadjärregementet, I 5, ingående i Hans Majestät Konungens Liv- och Hustrupper.

Malmen blev senare det svenska Flygvapnets vagga, och livgrenadjärregementena flyttade år 1922 till dubbelkasernerna inom före detta Garnisonsområdet. Efter första världskriget fick Sverige en ny härordning vid 1925 års försvarsbeslut och år 1927 sammanslogs regementena I 4 och I 5 till ett regemente, därefter kallat I 4. I början av andra världskriget att satte man i Linköping upp två fältregementen, I 4 och I 34. För att underlätta logistiken flyttades Röda Förrådet år 1942 från Malmen till nuvarande plats innanför regementenas avlysta område. Röda Förrådet betjänade då I 4 och Lv2 som var förlagda i dubbelkasernerna och nyttjade närliggande övningsfält.

Eftersom det är mest lönsamt att grundutbilda, repetitionsutbilda och mobilisera soldater i närheten av deras hemorter fick övningsfältet runt regementena tjäna som mobiliseringsplatser innan krigsförbanden drog vidare till ”någonstans i Sverige”. Mobiliseringsförråd fanns på icke officiella platser runt om, och Röda Förrådet var den samlande centralen för materiel mm inför mobiliseringarna. Dåvarande chefen I 4, överste Carl Bennedich, var kanske inte den borne strategen, men då det gällde planering, logistik och organisation var han oomtvistat oslagbar. Ingen bomb eller granat skulle samtidigt ha kunnat slå ut två militära enheter under mobilisering.

När andra världskriget var slut hade Röda Förrådet tjänat sina ursprungliga syften och fick med tiden till uppgift att vara Linköpings Garnisons försvarshistoriska museum för Kungliga Livgrenadjärregementet I 4, Kungliga Svea Artilleriregemente A 1, Kungliga Östgöta Luftvärnsregemente Lv 2 och Kungliga Svea Trängkår, sedermera regementet T 1, under ledning av eldsjälen från A 1, kapten Anders Hill. Museet som invigdes år 1988 förfogar över unika samlingar av historiska föremål, representerande inte bara Östergötlands utan också Sveriges historia. Garnisonsmuseets syfte är att bevara Östergötlands månghundraåriga militära kulturarv och drivs sedan regementenas nedläggning 1997 ideellt av Föreningen Garnisonsmuseet och Östergötlands försvar. I verksamheten ingår även Ryttartorpet, ett soldattorp med uthusbyggnader från 1925.

Nu är den tidigare Garnisonen (en gång Sveriges näst största) historia och civila verksamheter har flyttat in i byggnaderna.  Garnisonsmuseet kom att bli en isolerad enklav utan annan uppgift än att visa upp de gamla traditionsföremålen och utan att kunna samverka med andra utställare. Bortsett från det museet tillhöriga parkeringsplatsen kom museet att ligga svårtillgängligt för spontana besök och med jämförelsevis dåliga allmänna kommunikationer.

År 2008 lämnades ett medborgarförslag som gick ut på att museet och Ryttartorpet skulle kunna flyttas till Gamla Linköping, där annan museiverksamhet redan finns. Förslaget antogs enhälligt i Linköpings kommunfullmäktige och kommunstyrelse.  För flytten ansöktes och beviljades medel av Westman-Wernerska Stiftelsen. Problemen syntes vara lösta.

Då uppenbarade sig en tjänsteman, Jan Eriksson, vid Länsstyrelsen som från början motsatt sig en flytt av museet, det skulle av någon outgrundlig anledning inte få flyttas.  Oss veterligt hade Länsstyrelsen inga invändningar när Röda Förrådet år 1942 flyttades från Malmen till nuvarande plats! I senare utspel har sagde Jan Eriksson kommit med invändningen att museet bör ligga i anslutning till Flygvapenmuseum utanför Helikopterflottiljens stängsel på Malmen.  (I och med att Röda Förrådet år 1935 blev byggnadsminnesmärke måste förändringar godkännas av Länsstyrelsen).

Ett museum intill Flygvapenmuseum torde kunna betraktas som mer ocentralt än i anslutning till befintlig museiverksamhet i Gamla Linköping. Sedan återstår frågan om eventuellt ändrad lokalisering av Garnisonsmuseum kan godkännas av Westman -Wernerska Stiftelsen eftersom beviljade medel avser flytt av museet till Gamla Linköping och inte till Malmen.

Hela intrigen från Länsstyrelsens sida andas tjänstemannaprestige och personliga åsikter. Därför är det dags att väcka frågan: vem/vilka bestämmer i Linköping? Vid allmänna val utsedda Kommunfullmäktige och Kommunstyrelse? Eller en enskild tjänstemannabyråkrat vid ett statligt verk?

Slutligen - Vem berättar för allmänheten att medborgarförslaget inte går att genomföra på grund av subjektiva uppfattningar på tjänstemannanivå?
Linköpings kommun eller Länsstyrelsen?