2014/07/23

Gotlands läge och brist på försvar oroar.


En av de få sakerna som blivit konkret är GOTLAND. Alla vurmar helt plötsligt för ön. Gotland ska försvaras tycker alla, men på många olika sätt och med skiftande ambition.

Utan att gå in för mycket på innehållet eller styrkan är det min bestämda uppfattning att en signifikant militär närvaro på Gotland kommer att krävas för att ge önskad signaleffekt. Nedrustningen har gått för långt. Idag försvaras Gotland med 450 lätt beväpnade hemvärnsoldater och viss närvaro av flygvapnet på basen F17G utanför Visby.

I stället för att permanent förstärka flygbasen i Visby med Gripenplan och personal - som skulle visa på Sveriges vilja att försvara det så strategiskt viktiga Gotland - valde riksdagen att skicka 14 stridsvagn 122 till ön. Detta kan ses som en eftergift till Jan Björklund efter det att han påtalat att försvaret av Gotland måste stärkas.

Efter fyra år från riksdagsbeslutet står nu dessa tyska Leopard stridsvagnar garagerade på Tofta skjutfälts ”långtidsparkering”. Ingen får köra dem, ingen kan köra dem. Och uppstår skarpt läge måste personal utbildas, såvida försvaret inte kan få loss personal från Skövde eller Boden.

Dagens 450 hemvärnsmän på Gotlands må vara både utbildade och engagerade, men de är ju praktiken bombmat när ön saknar kvalificerade luftvärns- och kustrobotsystem samtidigt som Iskanderrobotarna i Kaliningrad når ön på några minuter. Inte mycket hjälp från långtidsparkeringen och Björklundvagnarna.

Det är lätt att ironisera över potemkinkulisserna i garaget där på skjutfältet i Tofta, men att Sveriges riksdag övergivit försvaret av Gotland är förstås allvarligt. Man behöver inte ha disputerat på Försvarshögskolan för att inse att den stridande part som behärskar Gotland också härskar över luftrummet och vattnet på ömse sidor med luft- och sjörobotar.

Signalen till omvärlden att Sverige vill och kan försvara sig och att vi vill ta en aktiv del i den säkerhetspolitiska helheten kring Östersjön, signaleffekten till svenska folket att politikerna tar omvärldsläget på allvar och, inte minst viktigt, signaleffekten till gotlänningarna att ön är en viktig del av Sverige som inte kommer att säljas ut.

Är vi tvåa till Gotland kommer vi aldrig dit! Likaväl som en kanske liten, men rätt sammansatt, välövad och välutrustad svensk närvaro på ön kan avhålla andra från militära äventyrligheter eller hot, likaväl utgör någon annans styrka, om än så liten, på ön ett oöverstigligt hinder för oss att ta oss dit.

Säkerhetspolitik bygger i mångt och mycket på trovärdighet. Har vi förmågan och viljan att göra det vi säger oss kunna och vilja göra? Är doktrinen och politiken trovärdig?

Folkpartiet har skissat på vad som behövs för att stärka försvaret av Sverige och det som är försvarets primära uppgift. Viljeinriktningen är tydlig. Folkpartiet kvarstår som det enda partiet med vettig försvarspolitik.

Det är dags att återge Gotland ett försvar värt namnet.

Hans Zettby (Fp)

2014/07/09

Brasilien försöker komma in i matchen.


När nu Brasilien står värd för årets fotbolls-VM innebär det att samtliga BRICS-länder, Brasilien,Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika inom loppet av bara några få år kommer att ha haft ett stort idrottsmästerskap. Två av dem, Ryssland och Brasilien, kommer till och med inom några år att arrangera sitt andra.

Förutom att dessa länder under en lång rad år kunde visa upp en hög ekonomisk tillväxt har de något annat gemensamt- ingen av dem är en solid demokrati. Även om Brasilien och Indien räknas som demokratier är de fortfarande inne i en mognadsprocess.

Idrottsarrangemangen har kantats av skandaler och knappast förbättrat bilden av Brasilien. Men det är möjligt att landet blivit lite mer demokratiskt på kuppen. Att det finns en tydlig koppling mellan idrott och politik har inte minst märkts i upptakten till två av årets stora sportevenemang. Inför vinter-OS i Sotji handlade mycket av rapporteringen om korruption, miljöproblem och hårda ryska hbt-lagar.

Fotbolls VM i Brasilien har väckt inhemska protester mot att politikerna satsar på stora mästerskap. 2016 hålls sommar OS i Rio de Janeiro istället för att förse invånarna med bra samhällsservice. Dessutom tilltar kritiken mot hur Qatar behandlar arbetarna som bygger landets arenor till fotbolls-VM 2022.

En intressant fråga blir hur muntert det blir när medaljerna ska delas ut den 13 juli. Då möts nämligen det gamla och det nya Brasilien bokstavligt talat. Tänker på att José Maria Marin, det brasilianska fotbollsförbundets ordförande med tydliga kopplingar till den tidigare militärjuntan. Enligt uppgift ska Marin personligen bevittnat när juntans män torterade oppositionella. Han var fascist och kunde inte göra en vanlig politisk karriär så han satsade på en karriär inom en internationell idrottsorganisation.

En av dem som drabbades då var ”Estela” som fick känna på tortyr metoder som ”papegojans sittpinne”, där offret får hänga naken upp och ned med bundna hand och fotleder. ”Estela” tillsammans med Marin ska sköta om den avslutande prisceremonin. Förmodligen en rätt ansträngd ceremoni kan man gissa. Estela använder inte längre sitt alias, numera är hon mer känd under sitt riktiga namn, Dilma Rousseff. Brasiliens president.

Kan fotboll bidra till mer jämlikhet och i slutändan mer demokrati? Med visionen att förändra världen med hjälp av fotboll grundades för några år sedan stiftelsen Futebol dá forca, som arbetar med att förbättra villkoren för flickor och unga kvinnor. Stiftelsen är verksam i bl.a. Mocambique och Zambia. Att genom idrotten lyfta sig ur armod och förbättra sin egen status och egna villkor ser man likheterna med BRICS länderna.