Man kan spåra dagens kris mellan
Ryssland och Väst till Vladimir Putins återinträde på presidentposten 2012.
Efter hans återval följde en tydlig omorganisering av den ryska inrikes- och
utrikespolitiken. Istället för att vända sig västerut och söka dialog och
partnerskap med EU syftar politiken idag till att accentuera Rysslands roll som
ledare för en distinkt euroasiatisk civilisationssfär. Unika ryska normer och
principer har därmed kommit att ställas i kontrast mot ett Väst statt i stadig
moralisk nedgång.
Nationell identitet.
Den ryska maktprojektionen utåt
är i hög grad driven av inrikespolitiska överväganden. Den handlar dels om att
kompensera för och avleda uppmärksamhet från en allt mer bräcklig inhemsk
resursbas, framkallad av ett förlegat styrelseskick, grasserande korruption och
avsaknaden av ekonomisk modernisering. Samtidigt är den nya politiken ett svar
på ett allt desperatare sökande efter en nationell identitet som kan förena
eliten och befolkningen. Essensen i den nya idén är en militärpatriotisk
samling av det ryska samhället. Parollen ”Krim är vårt” kom att symbolisera
mobiliseringen och ledde till skyhöga popularitetssiffror för Putin.
Ukraina som testområde.
Vad gäller den tragedi som det senaste året utspelat sig i
Ukraina har inget annat land tilldragit sig så mycket uppmärksamhet från
president Putin som Ukraina. Landet är den verkligt centrala pusselbiten i
Rysslands imperieambitioner. Under året som föregick Majdanrevolutionen
spenderade Putin åtskilliga resurser för att knyta Ukraina till sig enbart med
resultatet att Janukovitj regim kollapsade inför omvärldens beskådande.
Som svar på denna förödmjukelse genomfördes en ur ryskt
perspektiv smärtfri annektering av Krim, men den därpå följande militära
aggressionen i östra och södra Ukraina har inte gått som man tänkt sig. Snarare
har det ryska agerandet haft motsatt effekt genom att skjuta Ukraina allt
närmare EU. Ryssland överraskades av att EU lyckades enas om att införa
sanktioner mot den ryska ekonomin.
Är förändring möjlig?
Sedan Sovjetunionens kollaps har Ryssland karakteriserats
av ett traditionellt personbaserat styre där befolkningen fortsatt ses som
undersåtar snarare än medborgare. Även om detta system visat sig vara seglivat
eftersom det tjänar eliten väl betraktar eliten försöket att återuppstå som
imperium på 2000-talet med styrelsetekniker hämtade från medeltiden som ett
dödfött företag.
Så kan Ryssland förändras? prognos är dyster, i nuläget
finns inga tecken på att eliten är redo att avvisa det traditionella maktsystem
till förmån för ett Ryssland som slår in på en liberal demokratisk bana.
Angående västvärldens möjligheter att påverka händelseutvecklingen i Ryssland är
vikten att vara konsekvent i såväl retorik som handling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar