Debatten har gått het
kring Sveriges vapenavtal med Saudiarabien. Många har frågat sig om svensk
export ska villkoras av krav på mänskliga rättigheter. Nu måste vi fråga oss på
vilket sätt handel kan vara en del av en samordnad politik för global utveckling,
I debatten om det nu
uppsagda vapenavtalet med Saudiarabien kom en fråga av mer övergripande
karaktär ofta upp: ska vi villkora svensk handel och export med krav på
mänskliga rättigheter?
Frågan är viktig. Svaret
på den avgör vilka strategier som är rimliga i arbetet för att öka demokratin
och respekten för mänskliga rättigheter i vår omvärld.
Leder handel automatiskt
till demokrati?
De näringslivsdirektörer som
skrev i DN om Saudiavtalet menar å sin sida att frågan i sig är
befängd eftersom de tror sig veta att handel alltid per definition leder till
ökad demokrati. Då behöver man inte villkora något alls. Det kommer sig av sig
självt.
Problemet är bara att det
inte verkar stämma, vilket Saudiarabien är ett bra exempel på. Landet är sedan
decennier ett viktigt exportland och en betydande handelspartner för de flesta
västliga demokratier utan att för den skull bli mer demokratiskt. Efter
politiska påtryckningar från USA infördes för tio år sedan demokratiska
lokalval i vissa delar av Saudiarabien, men de har inte fått någon efterföljd,
och inte någon praktisk betydelse för hur landet styrs.
Samtidigt är det förstås
omöjligt att villkora svensk handel och säga till samarbetsländerna att de
minsann måste bli som vi om de vill köpa eller sälja varor med oss som partner.
Det skulle i ett slag sänka svensk export utan att för den skull ge oss större
möjligheter att påverka omvärlden.
Men varför måste det vara
antingen eller? De allra flesta är nog överens om att det finns en gräns för
när handel och export blir något omoraliskt. Jag har till exempel inte hört
någon från Svenskt näringsliv hävda att vi borde handlat mer med Hitlertyskland
under andra världskriget. Och med det sagt ska jag kanske tillägga att många
verkligen handlade med Hitlertyskland, inte minst Sverige. Men i dag drar de
flesta gränsen där. Eller vid Nordkorea, för att ta ett mer modernt exempel.
Argumenten för att Sverige borde behållit avtalet med saudierna lider stor brist på konsekvens när det jämförs med andra politiska konflikter i världen. När Putin invaderade Krim införde EU sanktioner mot Ryssland utan att våra Vd:ar ställde sig upp som en man och protesterade.
Argumenten för att Sverige borde behållit avtalet med saudierna lider stor brist på konsekvens när det jämförs med andra politiska konflikter i världen. När Putin invaderade Krim införde EU sanktioner mot Ryssland utan att våra Vd:ar ställde sig upp som en man och protesterade.
Brotten mot de mänskliga
rättigheterna är många. Tortyr, godtyckliga fängslanden, bristfälliga
rättegångar och undermåliga fängelseförhållanden är några. Yttrande-,
religions-, rörelse- och föreningsfrihet saknas. Kvinnor diskrimineras
kraftigt. Sedan 1992 finns dock skrivna regler för Saudiarabiens styrelseskick.
De är byggda på islamsk lag, sharia, och innehåller vissa individuella
rättigheter. Några politiska rättigheter förekommer inte.
Att vilja stoppa ett
vapenavtal med ett land som detta betyder inte att man alltid bör koppla
handelsavtal till krav på mänskliga rättigheter, men det
betyder att det finns tillfällen när det är lämpligt.
Låt det samtal som nu
handlat om Saudiavtalet leva vidare. Låt det bidra till att vi får en politik
för global utveckling värd namnet.
Hans Zettby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar