Kunskapen om tillståndet i försvaret – inte bara
bland våra beslutsfattare utan även bland de breda folklagren har nog sällan
varit så god som idag. Ryska påsken våren 2013, ubåtsintrånget, en veckas-försvaret har varit
ögonöppnare och där Överbefälhavaren är tydlig med att ett uteblivet reellt
tillskott skulle innebära en oacceptabel risktagning på kort och lång sikt.
Utformningen av försvaret kräver långsiktighet
och där omvärlden behöver analyseras efter möjliga utvecklingsscenarier, inte
endast de önskvärda. Här har Folkpartiet och Allan Widman argumenterat för ett
nytt och kraftfullare försvar med all rätta och även föra diskussioner om
anslutning till NATO.
En regerings viktigaste uppgift är att försvara
landets gränser, Sverige är redan ett av Natos mest prioriterade
samarbetsländer.
Tyvärr är vårt försvar nämligen så anorektiskt
att det är oklart om vi kan försvara de baser dit Natostyrkor skulle kunna
komma. Nu får vi sluta slåss med dunkuddar och konstatera att det vill till
krafttag om vi skall få till något vi ens kan kalla försvar.
Löfven gör en logisk kullerbytta och, på något
märkligt sätt, hamnar med benen bakom nacken:
”Vi ska inte utreda Natomedlemskap av den enkla anledningen att vi inte ska bli medlemmar i Nato.”
”Vi ska inte utreda Natomedlemskap av den enkla anledningen att vi inte ska bli medlemmar i Nato.”
Jo, det låter som en bisarr frågelek, ett slags
Militär-Jeopardy, där svaret kommer före frågan.
Natofrågan har i decennier varit inlindad i
offentligt blågult hyckleri. Långt från öppenhet, långt från intellektuell
hederlighet, långt från logik. Regeringen verkar tro att Natofrågan inte tål
dagens ljus.
Bistra fakta, inte att förakta.
Hans Zettby (FP)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar