Att västvärlden,
däribland Sverige, ger militärhjälp till vissa kurdiska milisgrupper för att
bekämpa Islamiska staten är inte okomplicerat. Främst för att man därigenom
eldar på nygamla inomkurdiska konflikter vilket ytterligare spär på kaoset i
Mellanöstern.
Den s.k.
arabiska våren, inbördeskriget i Syrien och Islamiska statens (IS) upprättande
av ett ”kalifat” i regionens mitt har gett kurdernas mångåriga kamp för
självstyre en ny dimension. Det kurdiska folkets gamla dröm om ett eget
nationellt styre – ett ”Kurdistan” i ett sammanhängande geografiskt område –
har ryckt närmare än någonsin tidigare. Samtidigt har dock angränsande
stormakters – Turkiet, Iran, Saudiarabien – egenintressen bidragit till att
förstärka befintliga motsättningar mellan olika kurdiska maktcentra.
I Syrien
övergick den demokrati- och frihetssyftande folkresningen under ”arabvåren”
2011 snart i ett väpnat uppror som efter hand alltmer dominerades av extrema
islamistgrupper med en väsentligt annorlunda agenda. I den kampen ställde sig
syriska kurder vid sidan om och satsade i stället på att upprätta ett eget
självstyre, fritt från såväl Assadregimens som sunniislamisters våld och
förtryck. Med början sommaren 2012 har PYD, Demokratiska unionspartiet,
upprättat autonoma kurdiska enklaver i norra Syrien, delvis med assistans från
det av USA, EU, Nato och Turkiet terrorstämplade PKK, Kurdistans arbetarparti i
Turkiet. Inte minst PYD:s väpnade styrkor, YPG (Folkets försvarsenheter), har
tränats av PKK och framstår i dag som den mest slagkraftiga av alla kurdiska
miliser.
Militärt stöd från Sverige.
Framför allt IS
dramatiska framryckning i Irak och Syrien från årsskiftet 2013-2014 har
föranlett åtskilliga västnationer att även militärt bistå de kurdiska
självstyrena i Syrien och Irak. Framför allt i samband med bittra strider om
den kurdbefolkade syriska staden Kobane vid gränsen mot Turkiet hösten 2014
flygbombade USA intensivt de angripande IS-styrkorna. Parallellt därmed försåg USA
och andra västländer de kurdiska styrkorna i Syrien med vapen via en politiskt
komplicerad transportlänk genom irakiska Kurdistan och Turkiet. Redan tidigare,
efter att IS i augusti anställde massmord på kurdiska yazidier på det irakiska
bergsmassivet Sinjar, började Tyskland och andra europeiska länder bistå med
vapen till den kurdiska regionala regeringen (KRG) i norra Irak. Sådana
vapenförsändelser trappades upp under vintern-våren 2015, när kurdisk milis –
peshmerga – och Iraks regeringsarmé försökte slå tillbaka IS-angrepp och börja
planera för ett återtagande av Iraks näst största stad Mosul som IS hade
erövrat i juni 2014.
Även Sverige ger
numera irakiska kurder militärt stöd. I april 2015 beslöt regeringen att – med
Bagdadregimens godkännande – skicka 35-120 svenska elitofficerare för att
utbilda och träna peshmergaförband i hantering av tyngre vapen, minröjning och
stridsledning över större arealer. Det är enligt utrikesminister Margot
Wallström ett led i Sveriges deltagande i den internationella koalition på ett
60-tal länder som bildades i september 2014 för att på olika sätt bekämpa
Islamiska staten.
Hans Zettby (FP)
