Värdegrund!

Beträffande den pågående debatten om att hälsa på kvinnor fick jag höra av min Schweiziska vän Dominic Anderhalden att man har fått en liknande historia i Schweiz. Där tar alla elever läraren i hand både före och efter lektionen. Men två muslimska bröder slipper. Deras religion förbjuder dem nämligen att röra vid en kvinna. Undantaget har lett till en hetsig debatt i alplandet. Så det finns ett utbrett sätt hur man skall bete sig.

Att alla elever skakar hand med sin lärare både före och efter lektionerna är praxis i landet, men den anser de två bröderna sig inte kunna följa eftersom de menar att deras religion, islam, förbjuder dem att röra vid en kvinna som inte tillhör familjen. Och skolan tillmötesgick pojkarna, om än med en kompromiss: bröderna behöver inte heller skaka hand med manliga lärare.

Om nu Miljöpartiet är ett feministiskt parti som tror på mångfald har det det uppstått kulturkrockar som de inte riktigt klarat av att hantera. Och det är därför behöver de djupa värderingsdiskussionerna där alla miljöpartister behöver vara med.

Jag tycker att man måste kunna ta en kvinna i hand, visa en kvinna respekt. Det finns uppenbarligen människor som tycker olika.

Försvarsviljan, folket och förankringen.

Kränkningar av svenskt luftrum, Rysslands annektering av Krim, Daeshs framfart i Mellanöstern och det pågående inbördeskriget i Syrien är några händelser som har präglat de senaste åren ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Kris, krig och terrorism har blivit en del av vår vardag och Sverige står inte för­ skonat från konsekvenserna av omvärldsläget.

Försvarsviljan:

Tanken att vi skulle utsättas för större samhällspåfrestningar är inte längre lika främmande och diskussionen om hur och på vilket sätt vi ska försvara oss är därför högaktuell.

I rapporten Opinioner 2015 från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) framgår att 50 procent av befolkningen anser att Sverige bör göra väpnat motstånd vid ett angrepp på landet även om utgången verkar oviss. Det är en siffra som står sig bra men som skulle kunna vara högre. Motsvarande siffra vårt grannland Finland är 78 procent. Här spelar säkert den historiska faktorn en roll. Sverige har länge varit förskonat från krig, men vi har drabbats och kommer sannolikt att drabbas av händelser som kan få svåra konsekvenser för befolkningen och kanske för hela vårt land.

Bortom debatten om Natomedlemskap och enveckasförsvaret så måste frågan om svenska folkets försvarsvilja diskuteras på ett djupare plan. Försvarsviljan är en fråga för hela folket och kunskap om försvars och säkerhetspolitik är därför väsentlig för att på sikt kunna bibehålla en stark försvarsvilja, se den successivt öka och faktiskt tillse att den betyder någonting den dagen vi väl sätts på prov.

För att vara säkra på att vi försvarar vårt land efter bästa förmåga så måste vi också̊ förstå̊ vad det är vi ska försvara. Hur ser vi egentligen på Sverigebilden och stämmer den bild som av det officiella Sverige förmedlas till omvärlden överens med den enskilda individens bild av Sverige? Om bilden av Sverige och svenska värden är enad är det i sig en faktor som bör bidra till ökad försvarsvilja. Men om den inte är det så är det rimligt att vi ställer oss frågan om hur vi kan enas om en gemensam bild som alla kan känna igen sig i och relatera till.

Folket:

Enligt MBS:s undersökning tycker män och personer över 30 år i högre utsträckning än andra att vi ska försvara oss om Sverige anfalls. Detta kan mycket väl vara en del av orsaken till att min bror inte har funderat över omvärldsläget i termer av hur det påverkar oss och vårt bidrag till att hantera det. I många delar av världen är försvarsviljan mer ett begrepp i praktiken än i teorin.

I Sverige tror jag att det i mångt och mycket är tvärtom. Att inte kunna relatera till någonting som du aldrig kommer i kontakt med eller har anledning att fundera över är naturligt. För en 19­årig som precis har påbörjat sin utbild­ ning på universitetet och börjat reflektera över hur omvärlden ser ut är det därför extra viktigt med tillgängliga naturliga bollplank i sin naturliga vardagsmiljö.

Vikten av att vi vågar diskutera de svåra frågorna och vara tydliga med vad som händer i vår omvärld, hur vi påverkas av det och bemöter det på bästa sätt har aldrig varit mer aktuell. För hur ska vi annars kunna enas om vad det är vi ska försvara och på vilket sätt? Förtroendet för samhällets samlade förmåga att hantera påfrestningar och kriser bygger på att vi vågar vara ärliga och diskutera våra sårbarheter utifrån ett realistiskt perspektiv.

Förordet till MBS:s rapport Opinioner 2015 inleds med meningen:

”Säkerhetspolitik, samhällsskydd och beredskap är områden som relativt få av oss medborgare tänker Ändå representerar de grundläggande frågor som varje samhälle måste kunna hantera”

Förankringen:

Det är inte märkligt att vi inte tänker på saker som känns långt borta. Många av oss har fullt upp med att hantera vardagen. Men den dagen vardagen övergår i kris eller krig så kommer vi alla att beröras. Samhällsengagemanget ser inte likadant ut överallt i landet och där­ för kan det vara rimligt att fundera över hur vi kan förstärka försvars­ viljan och betydelsen av den inom ramen för våra naturliga vardagars­ miljöer. Vi måste arbeta mer för en förstärkt vilja att fundera över framtiden och hur den kan komma att påverka oss. Detta gör vi bäst tillsammans.

Individens enskilda beredskap inför kris och krig är avgörande för samhällets samlade förmåga att klara framtida påfrestningar. Därför är det av högsta relevans att vi som arbetar med dessa frågor till var­ dags samarbetar för ett tillåtande klimat i Sverige, där arenan för att diskutera säkerhetspolitik, samhällsskydd och beredskap breddas. På sikt är samhällets samlade analyskapacitet avgörande för vår framtid.

Jag vet att de flesta av oss är överens om en sak, Sverige är värt att försvara. Låt oss därför skapa förutsättningar för att kunna göra det tillsammans.

Hans Zettby

Utmaningar mot EU:s gemensamma asylpolitik.

En återgång till en nationell migrations­ och gränspolitik skulle med­ föra omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Dessutom har alla EU­stater förbundit sig till en gemensam asylpolitik, och kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför inte förenligt med medlemskapet i EU.

Frågor om fördelning och gränskontroll kan tyckas små̊ och tekniska. Kommissionen har bl.a. förespråkat ett utökat mandat för Frontex

för att få kontroll på gränspasseringar samt bindande kvoter för en mer jämn fördelning av de asylsökande. Men det är ingen tillfällighet att EU-staterna haft svårt att komma överens. Att låta Frontex ha egna patruller vid yttre gränsen utmanar den nationella suveräniteten. Kritikerna befarar att alltför mycket nationell makt lämnas över till EU. I tider av omfattande EU-skepsis, med Storbritanniens kommande folkomröstning som paradexempel, så är det knappast förvånande att ett samförstånd låter vänta på sig. I flera EU­stater har invandrarkritiska och högerextrema partier haft stora framgångar de senaste åren, och opinionen talar ofta för etnisk homogenitet och mindre invandring. Att då ta emot fler skyddsökande är i många medlemsstater en politisk omöjlighet. I synnerhet har detta gällt de östliga delarna av EU, där motståndet mot invandring också̊ tycks sammanlänkat med att stora delar av befolkningen är fattig och att dessa stater fortfarande befinner sig i en fas av nationsbyggande som invandring anses utmana.

Trots dessa utmaningar tyder mycket på att medlemsstaterna på sikt måste komma överens. Framför allt ligger Schengensamarbetet och den fria rörligheten inom EU d.v.s. grundläggande hörnstenar inom EU-projektet i vågskålen. En återgång till en nationell migrations­ och gränspolitik skulle medföra omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Dessutom har alla EU­stater förbundit sig till en gemen­ sam asylpolitik, och kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför inte förenligt med medlemskapet i EU.

I ett akut krisläge med stora politiska motsättningar är det svårt för EU att utveckla långsiktiga lösningar. Förslag och idéer råder det dock ingen brist på. Det har exempelvis talats om utökade vidarebosättningsprogram för kvotflyktingar, en mer sammanhållen kontroll av EU:s yttre gränser i samspel med er lagliga vägar till EU, humanitära visum samt ett mer balanserat system för ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna. Ett förstärkt samarbete samt ekonomiskt stöd till angränsande länder och regioner såsom Turkiet och Maghreb har redan inletts. Inget tyder på att migrationen kommer att upphöra, men mycket talar för att den kan hanteras bättre.

Hans Zettby (L)