Utmaningar mot EU:s gemensamma asylpolitik.

En återgång till en nationell migrations­ och gränspolitik skulle med­ föra omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Dessutom har alla EU­stater förbundit sig till en gemensam asylpolitik, och kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför inte förenligt med medlemskapet i EU.

Frågor om fördelning och gränskontroll kan tyckas små̊ och tekniska. Kommissionen har bl.a. förespråkat ett utökat mandat för Frontex

för att få kontroll på gränspasseringar samt bindande kvoter för en mer jämn fördelning av de asylsökande. Men det är ingen tillfällighet att EU-staterna haft svårt att komma överens. Att låta Frontex ha egna patruller vid yttre gränsen utmanar den nationella suveräniteten. Kritikerna befarar att alltför mycket nationell makt lämnas över till EU. I tider av omfattande EU-skepsis, med Storbritanniens kommande folkomröstning som paradexempel, så är det knappast förvånande att ett samförstånd låter vänta på sig. I flera EU­stater har invandrarkritiska och högerextrema partier haft stora framgångar de senaste åren, och opinionen talar ofta för etnisk homogenitet och mindre invandring. Att då ta emot fler skyddsökande är i många medlemsstater en politisk omöjlighet. I synnerhet har detta gällt de östliga delarna av EU, där motståndet mot invandring också̊ tycks sammanlänkat med att stora delar av befolkningen är fattig och att dessa stater fortfarande befinner sig i en fas av nationsbyggande som invandring anses utmana.

Trots dessa utmaningar tyder mycket på att medlemsstaterna på sikt måste komma överens. Framför allt ligger Schengensamarbetet och den fria rörligheten inom EU d.v.s. grundläggande hörnstenar inom EU-projektet i vågskålen. En återgång till en nationell migrations­ och gränspolitik skulle medföra omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt. Dessutom har alla EU­stater förbundit sig till en gemen­ sam asylpolitik, och kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför inte förenligt med medlemskapet i EU.

I ett akut krisläge med stora politiska motsättningar är det svårt för EU att utveckla långsiktiga lösningar. Förslag och idéer råder det dock ingen brist på. Det har exempelvis talats om utökade vidarebosättningsprogram för kvotflyktingar, en mer sammanhållen kontroll av EU:s yttre gränser i samspel med er lagliga vägar till EU, humanitära visum samt ett mer balanserat system för ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna. Ett förstärkt samarbete samt ekonomiskt stöd till angränsande länder och regioner såsom Turkiet och Maghreb har redan inletts. Inget tyder på att migrationen kommer att upphöra, men mycket talar för att den kan hanteras bättre.

Hans Zettby (L)