Kränkningar av svenskt luftrum, angreppet
i Georgien 2008, Rysslands annektering av Krim, intrånget
i Ukraina, Daeshs framfart i Mellanöstern och det pågående
inbördeskriget i Syrien är några händelser som har präglat de senaste åren ur
ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Kris, krig och terrorism har blivit en del
av vår vardag och Sverige står inte förskonat från konsekvenserna av
omvärldsläget.
Samförståndsavtalet mellan Sverige och Nato om
tillhandahållande av värdlandsstöd vid genomförande av Natos operationer,
övningar och annan liknande militär verksamhet som undertecknades den 4
september 2014, är ett övergripande ramavtal. Det innehåller grundläggande
principer och förfaranden, inklusive regler av juridisk och finansiell
karaktär, beträffande det stöd som Sverige i egenskap av värdland lämnar
till Nato när Nato verkar på svenskt territorium i något avseende.
Värdlandsstödsavtalet som sådant ger inte Nato rätt att
verka på svenskt territorium. Avtalet bygger på frivillighet mellan parterna,
vilket innebär att det blir tillämpligt endast i de fall Sverige först
fattar ett nationellt beslut om att bjuda in Nato för att genomföra
verksamhet i något avseende. Det betyder att Sverige avgör när Natoledd
verksamhet får äga rum på svenskt territorium.
Här definieras också värdlandsstöd som det civila och
militära stöd som lämnas i fredstid, vid nödlägen, kriser och konflikter
av ett värdland till allierade styrkor och organisationer som befinner sig
inom, är verksamma inom eller transiteras genom värdlandets territorium,
territorialvatten eller luftrum.
För att vara säkra på att vi försvarar vårt land efter
bästa förmåga så måste vi också̊ förstå̊ vad det är vi ska försvara. Hur ser
vi egentligen på Sverigebilden och stämmer den bild som av det officiella
Sverige förmedlas till omvärlden överens med den enskilda individens bild av
Sverige?
Om bilden av Sverige och svenska värden är enad är det i
sig en faktor som bör bidra till ökad försvarsvilja. Men om den inte är det
så är det rimligt att vi ställer oss frågan om hur vi kan enas om en
gemensam bild som alla kan känna igen sig i och relatera till.
Att öva med samarbetspartners i en internationell miljö
är av stor vikt för att upprätthålla och utveckla interoperabiliteten med
andra länder. Det är också centralt för att utveckla svensk förmåga. Vårt
försvar är nämligen så anorektiskt att det är oklart om vi kan försvara de
baser dit Natostyrkor skulle kunna komma till.
Jag vet att de flesta av oss är överens om en sak, Sverige
är värt att försvara. Låt oss därför skapa förutsättningar för att kunna
göra det tillsammans.
Värdlandsavtalet föreslås träda i kraft den 1 juli 2016.
I jämförelse med att ha en egen
värnkraft, anpassad enbart för försvar av det egna landet, men ändå så stark
att vi inte blev angripna, är givetvis att föredra framför anslutning till en
försvarspakt. Vi hade detta, fram till försvarsbeslutet 1996. Innan detta
trädde i kraft kunde vi möta, hejda och slå en angripare på TVÅ fronter
samtidigt. Vi hade sådana resurser med hjälp av det allmänna
värnpliktsförsvaret. Svenska folket har inte fått bestämma, värnplikten
avskaffades av riksdagen, med enbart tre rösters övervikt. Nu har vi inte
längre en armé med operativ kapacitet. Men på något sätt ska vi väl få försvara
oss?
Si vis pacem para bellum
Hans Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar