För många som följer presidentvalet i USA denna höst 2016
ter det sig ofattbart att Hillary Clinton inte leder mer i
opinionsundersökningarna mer än hon gör.
I modern tid är det svårt att hitta Hillary Clintons like
när det gäller politisk erfarenhet bland både Demokraters och Republikaners
presidentkandidater.
När man analyserar allt det som har lagts Hillary Clinton
till last drar man slutsatsen att Hillary hatet bland främst vita manliga
väljare ytterst bottnar i genderfrågan, de upplever en feministisk
rörelseriktning i USA och ser den som ett hot.
Det ena partiet representeras av en fastighetsmiljardär som
totalt saknar politisk erfarenhet. Han har dessutom gett upprepade uttryck för
kvinnoförakt, sagt förnedrande saker om muslimer, förolämpat sina motståndare,
uppvisat närmast bottenlös okunnighet om centrala policyfrågor och hotat med
att kasta sin motståndare i fängelse om han når presidentposten. Vad hände med
principen att rättsväsendet i en demokrati inte får direkt styras av
politikerna?
Mot denne ignorante republikan står en demokratisk kandidat
som söker sin like i politisk erfarenhet bland tidigare presidentkandidater
inom något av de båda stora partierna i modern tid. Hon har varit First Lady i
åtta år, senator för delstaten New York i åtta år, och utrikesminister i fyra
år. För svenskar som följer detta val är det närmast oförståeligt att Hillary
Clinton leder med blott 6 procent och inte med 40 procent.
Att Hillary Clintons opinionssiffror inte är högre än de är,
beror delvis på att hon under mer än 20 år har varit utsatt för en systematisk
smutskastningskampanj från olika republikanska intressen.
Under åren i Vita huset var en av de första affärerna
Whitewater, en misslyckad investering för makarna Clinton som länge utreddes
men där ingen av makarna befanns ha gjort något fel. En andra affär var när
Clintonmedarbetaren Vince Foster begick självmord då Bill Clinton var president
år 1993. En republikansk kongressledamot lär i månader ha ägnat sig åt att
skjuta skarpt på pumpor på sin bakgård för att belägga att någon av Clintons
hade sett till att den olycklige mannen hade mördats. Det blev ingenting av
detta heller.
Under senare år är det främst Hillary Clintons hantering av
morden på fyra amerikanska diplomater i Benghazi 2012, liksom hennes användning
av sin egen e-postserver som utrikesminister, som blivit föremål för
Clintonhatarnas kampanjer – utöver Clinton-stiftelsen. Den senare skapades av
Bill Clinton 1997 bland annat för att han skulle kunna göra någonting
meningsfullt efter sin presidentperiod. I Benghazifrågan gäller kontroversen om
huruvida Clinton, som utrikesminister, kunde eller borde ha gjort mer för att
rädda de fyra diplomaterna, däribland USA:s ambassadör Chris Stevens, som
dödades av extremister.
Ett av de angrepp som brukar riktas mot Hillary Clinton av
hennes motståndare är att hon är villig att göra vad som helst för att bli
president. Denna påstådda ambition läggs henne ofta till last.
Hans Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar