Samtidigt
som utvecklingen blir mer osäker blir det allt tydligare att europeiska länder
kommer att behöva ta ett större ansvar för att hantera problemen. USA:s ”Pivot
to Asia” strategin att lägga större vikt vid kontakterna med Östasien och
Stillahavsregionen har förvisso stannat av något i och med Rysslands mer
aggressiva politik gentemot Europa. Men den långsiktiga tendensen är tydlig,
det är i Stillahavsområdet som USA ser framtidens tillväxt. Detta i kombination
med stormaktskonkurrensen från Kina gör att USA vill lägga större fokus på det
som händer i den regionen. Dessutom lär USA under år framöver behöva anstränga
sig mer för att hantera problem på hemmaplan, till viss del på bekostnad av
sina utrikespolitiska åtaganden.
Donald
Trump, som i november valdes till amerikansk president, har tydligt markerat
sin tvekan inför att ge bindande försvarsgarantier, inför multilateralt
samarbete och en ”alltför aktivistisk” amerikansk utrikes- och
säkerhetspolitik. Utanför Washingtons krets av personer verksamma inom
policyområdet, d v s det tusentals personer som bemannar tankesmedjor och
administration, finns inget starkt stöd för en mer aktiv amerikansk
utrikespolitik. Enligt en ny studie från det amerikanska PEW Resarch Institute
vill en klar majoritet av de amerikanska väljarna att landet ska koncentrera
sig på att lösa sina egna problem.
Att
USA fortfarande tar sina försvarsgarantier till Natos medlemmar och kampen mot
IS på allvar betyder att det finns ännu mindre intresse än tidigare för
småskalig konflikthantering och statsbyggande i Europas utkanter. Det betyder
att de europeiska länderna lär behöva göra mer för att trygga sin säkerhet.
Frågan är dock om det finns vilja och resurser för att ta ett sådant ansvar?
Hans
Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar