2017/10/31

Nato - Finland kan inte hålla sig neutralt.

De många åren efter kriget under Urho Kekkonens styre ledde till en psykisk chock för finländarna och en ständig rädsla för vad man i Kreml tyckte och tänkte. Den chocken borrade sig in i finländarnas tankevärld och sitter tyvärr där ännu starkt förankrad. Helst har man velat glömma bort det faktum att världen har förändrats och att de borde lära sig att vara realister, att sträva efter och analysera världen i dag med att försöka placera Finland in i bilden av morgondagens värld.

En klok analys av Finlands situation läste jag i Nils Torvalds insändare i Hufvudstadsbladet (17/10) där han betonar morgondagens Europa 2030. Torvald har en god kännedom om Ryssland och dess politik. Heinz Ramm-Schmidt och mången annan har också tagit upp frågan om en NATO anslutning. Viktigt är att inse att det är hög tid att bryta sig ut ur efterkrigstidens trauma och öppet diskutera frågan.

Jag medger gärna att mina historiska kunskaper på grund av stigande ålder har fallit i glömska, men enligt min åsikt har Natos uppgift inte varit att verka som en anfallande part. Dess uppgift är att fungera som en försvarsorganisation. Denna funktion är av nöden ända till den stund som all aggression är borta från människans tankevärld. Rätta mig om jag har fel, men Kreml målar nog för sina innevånare upp Nato som en farlig angripande fiende. Det ryska folket är i grunden ett bra folk, men den ryska diplomatin är långsint och glömmer sällan. Ledarnas tankevärld är alltid oförändrad.

Ryssland har ju tyvärr ännu inte befriat sig från viljan till en erövringspolitik, vilket bland annat Krim visar. Om det fruktansvärda skulle hända, att ett krig mellan Ryssland, Baltikum och västvärlden skulle bryta ut behöver man säkert inte vara någon stor fältherre för att se att Finland inte och under inga omständigheter kan hålla sig neutralt.

Finland har att välja mellan att försvara sina gränser eller bli ett mellanland, för ett totalt slagfält. Märkligt är att de största dagstidningarna i Finland inte har haft några speciella skriverier om för- eller nackdelarna för en NATO anslutning. Detta förvånar. Dock har Helsingin Sanomat en intressant intervju med diplomaten Alpo Rusi som verkar som professor i Litauen. Han säger att man alltid bör vara beredd på det värsta och beundrar letternas försvarsvilja och klara ställningstaganden. Låt diskussionen om en NATO anslutning växa upp även i Finland.

Man har i debatten frågat sig vilken inställning nuvarande kloka och försiktiga president intar i Natofrågan. Knappast vore det klokt av honom att i detta skede deklarera sin Natoinställning. Men knappast är han heller intresserad att ta emot kissekatter som grannen vill ge som gåva. Vänta och se är en förnuftig inställning. En saklig och kunskapsbaserad samvaro mellan honom och främmande makters ledare är det enda riktiga. Besluten fattas då tiden är redo för det.


Hans Zettby

2017/10/30

Saudiarabien är nu på väg mot tronskifte.

Mycket är på väg att hända i Saudiarabien sedan jag tjänstgjorde på det svenska fältsjukhuset i utkanten av Riyad 1991. Det alliansfria Sverige kom att delta i kriget vilket blev intressant för de flesta nyhetsbyråer som ville besöka fältsjukhuset så fort som möjligt, detta för att följa vår verksamhet.

Vill nämna att sjukhuset fick hundratals skadade från fronten med brännsår, skottskador och granatsplitter till det svenska MASH i den saudiska öknen. Så på det viset fick vi nu kontakt med olika delar av befolkningen i landet.

För att förstå vad som händer och sker i Saudiarabien måste man bo där under en längre tid. Den förhållandevis höga analfabetismen i förening med feodalt styrelsesätt och censur av press, radio och television bildar grogrund för rykten. Riyad är ryktenas stad.

Västerlänningar som bott länge i Saudiarabien brukade säga att hemma är det ingen idé att berätta om hur livet är därnere. Ingen vill eller vågar tro att det som berättas är sant. Den i Koranen inskrivna toleransen gentemot oliktänkande samt att män och kvinnor skall behandlas lika existerar inte i praktiken.

Som ett påtagligt exempel kan nämnas att kvinnorna måste ha tillstånd av maken, brodern, fadern eller någon annan manlig släkting för att få lämna hemmet varför någon kontakt med dessa var ovanligt för den manliga delen av personalen på sjukhuset. Av saudiska kvinnorna såg man inte så ofta, de gick sällan ensamma.

I massmedia här hemma sätter man likhetstecken mellan fundamentalister och fanatiker. Jag vill skilja på begreppen. Fundamentalister är djupt religiöst troende människor som respekterar sina medmänniskor. Fanatiker är de som med religionen som förevändning begår våldshandlingar, utövar terror och åsiktsförtryck och saknar respekt för mänskliga rättigheter.

Nu tros den ålderstigne kungen Salman vara på väg att lämna över tronen till sin son Mohammed bin Salman som utsågs till ny kronprins efter en palatskupp i somras. Den unge kronprinsens maktlystnad och sätt att röja undan konkurrenter och kritiker har gett honom många fiender, inte minst inom kungahuset. Hans plan för att minska beroendet av olja och sätta saudier, såväl män som kvinnor i arbete, möter motstånd både bland vanliga saudier och islamistiska rättlärda.

Kronprinsen fick kung Salmans öra när man meddelar att förbudet för kvinnor att köra bil ska avskaffas. Från och med juni 2018 kommer kvinnor att kunna ta körkort. Därmed blir Saudiarabien det sista landet i världen som låter kvinnor köra bil. Huruvida kvinnors bilkörning kommer att kräva tillstånd från en manlig släkting är oklart.

Utrikespolitiskt kritiseras Mohammed bin Salman för att ha kastat in landet i ett kostsamt krig i Jemen, medan försöket att tillsammans med bl.a. Förenade Arabemiraten, frysa ut grannlandet Qatar riskerar att slå tillbaka mot honom själv. Detta efter att Donald Trump som ny president gjorde sin första utlandsresa till Riyad och där mötte ledare från 50 islamiska länder. Som avslutning dansade han svärdsdans med kung Salman, en dans som av tradition uppförs för att fira en seger i strid.

Trump kom hem med feta vapenkontrakt. Saudierna såg en amerikansk president som ville göra slut på Iranavtalet från Obamatiden. En kort tid efter Trumps besök kopplade kronprinsarna i Saudiarabien ett strupgrepp på det lilla uppstudsiga Qatar. De fick med sig Förenade Arabemiraten, Egypten och Bahrain och bröt sina förbindelser med Qatar. Den officiella förklaringen till brytningen var påstående om att Doha skulle ha stött terrorism och knutit nära band till Iran.

Mohammed bin Salman väcker nu omvärldens uppmärksamhet när han i ett tal i Riyad säger att Saudiarabien ska bli ett ”moderatare och mer öppet” land där religionen är tolerant. "Vi vill leva ett normalt liv", säger han. Uttalandet ses som en utmaning mot de konservativa delarna av kungahuset och inte minst prästerskapet.

En enorm och oberoende ekonomisk zon ska anläggas vid Röda havet, tillkännager kronprins Mohammed. Syftet är att bredda den ekonomiska basen i Saudiarabien och minska oljeberoendet, i linje med Vision 2030. Det rör sig om en ny megastad, kallad Neom, som ska ligga längs kusten i nordväst och sträcka sig in i Jordanien och Egypten. Saudiarabien ska investera 500 miljarder dollar i Neom som kommer att fungera oberoende av saudiska regleringar och där utländska investerare också är välkomna.

För den som vill upptäcka och ta del av ett intressant lands historia och kultur finns mycket att uppleva i Saudiarabien, på gott och ont.

Hans Zettby

2017/10/24

Hur blir det med försvarets pengar?

En ny överskridande partiöverenskommelse om tillskott i försvarsbudgeten ses av en del politiker som ett stort tillskott i vår försvarsförmåga.

När ÖB begär 10 miljarder på en treårsperiod för att innehålla försvarsbeslutet så blir det bara 6,8 miljarder. Detta innebär ju att Sverige inte når de försvarspolitiska målsättningarna trots all politisk vältalighet.

Just nu verkar det dessutom som Nato-debatten har avklingat. Kan det bero på att president Trump utan pardon krävde att 2 procent av BNP till försvaret ska uppnås av varje Natoland? Inte nog med det, även en plan på hur det skall gå till ska upprättas av varje nation. 

Det magiska 2 procent målet skall vara uppnått av alla Natoländer år 2024. För svenskt vidkommande skulle det innebära en fördubbling av nuvarande försvarsanslag på drygt sex års sikt. Då blev det tyst i debatten för det skulle ju innebära att ytterligare drygt 40 miljarder skall tillföras och dessutom årligen. Behoven av ökad försvarsförmåga för svenskt vidkommande är minst sagt tydliga.


Hans Zettby

2017/10/13

Från skymning till natt.

Om nuvarande globala trender fortsätter går världshistoriens tre säkerhetspolitiska dimensioner emot en allt mörkare framtid. I den sociala dimensionen präglas stormaktspolitiken av en allt hotfullare maktpolitik. Auktoritära regimer växer i styrka och antal och de liberala samhällena försvagas. Socialt genomlever alla samhällen, från de fattigaste till de rikaste, omvälvande förändringar, som föder allt starkare sociala spänningar och icke- statliga revolutionära rörelser.

Samtidigt sjunker vår ekologiska dimension mot en allt djupare kris. Extremare väderfenomen samt växande brist på råvaror leder till allt större problem för våra ekonomiska och tekniska fundament. Kopplat till en växande global befolkning och urbanisering utsätter detta världen för våldsam stress.

En ljusglimt är vår funktionella dimension, där mänsklighetens vetenskapliga och teknologiska kraft tilltar. Det innebär en större förståelse för våra problem, samt resurser att tackla dem. Samtidigt är det farligt. För det första därför att våra hypereffektiva ekonomiska och teknologiska system är extremt sårbara. Våra samhällen samt världspolitiken vilar på den globaliserade ekonomin. Om den kollapsar exploderar den mänskliga nöden samt konflikterna. För det andra därför att makt utan visdom är självdestruktivt, och vi saknar visdom att hantera vår vetenskapliga och teknologiska makt.

Närmare Sverige utmanas Europa av fem trender:
  • söder är delar av Nordafrika och Mellanöstern i upplösning, med ett allt större tryck från flyktingströmmar och revolutionära rörelse.
  •  öster återvänder Ryssland som brutal stormakt, med uttalat förakt för våra liberala värden, ett aktivt program för att undergräva våra samhällen och en allt större militär överlägsenhet.
  • norr vaknar Arktis på grund av global uppvärmning och nya teknologier, med ökande ekonomisk och politisk aktivitet. Samtidigt förstärker Ryssland sin militära närvaro i Arktis.
  • väster splittras USA av interna sociala och politiska motsättningar som ifrågasätter USA:s globala engagemang och kan leda till isolationism. Därmed försvagas Europas skyddsmakt och dess stabiliserande engagemang och lämnar oss alltmer sårbara inför rysk maktpolitik.
  • Sist men inte minst förfaller Europa. Vi upplever en växande socioekonomisk kris med politiska följder. Svagare ekonomier och snävare inkomstfördelning krymper medelklassen och sänker levnadsstandarden. Kombinerat med försämrade offentliga tjänster och delvis misslyckad invandringspolitik växer missnöjet bland befolkningen. När det sociala kontrakts bryts och spänningarna växer radikaliseras politiker och oroande och missnöjda väljare vänder sig alltmer mot extrema politiker som lovar guld och gröna skogar men inte kan leverera. Sverige är inte skonat från dessa trender.
Om detta fortsätter kommer Europa att försvagas och nationaliseras. Samtidigt blir Ryssland allt farligare. Flyktingtrycket från sammanfallande samhällen söder om Medelhavet växer och detta i en värld som går allt djupare i en ekologisk kris.

För det svenska samhället är trenden att vi sakta men säkert går emot en av de djupaste sociala kriserna i vår historia.


Hans Zettby (L)

2017/10/03

Vad händer i Burma!

Burma brukar kallas för ett av världens mest slutna länder. Är Burma på väg att bli Sydostasiens hetaste resmål? Sedan Nobelpristagaren och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi öppnade armarna för besökare så har turismen ökat explosionsartat. Ett land sargat av den styrande militärjuntan, men Burma bjuder också på oförglömliga scenerier och ett folk med stort hjärta.

Jag känner efter att utforskat detta vackra och bedårande land en tillfredsställelse att besökt Burma. I dag blåser förändringarnas vindar och nu när det hemlighetsfulla landet är redo att ta emot gäster finns det möjlighet att se en del av det forna Asien som inte kommer att vara bevarad allt för länge till.

Burma bjuder på en ytterst färgstark och fascinerande gatubild, munkar med rakade hjässor och orange klädsel, beteltuggande män och kvinnor, oxkärror, cykeltaxi och livliga lokala marknader. Buddhism och ålderdomliga traditioner samsas med kolonial arkitektur, tehus och en gryende modernisering i städerna. Trots landets strama politiska styrning kom jag snabbt att upptäcka att det inte finns någon måtta på vänligheten i detta ännu nästan oupptäckta sydostasiatiska land!

Den utbredda fattigdomen och den begränsade tillgången på läkare, medicin, skolor märks överallt på de platser jag besökte. Befolkningen hoppas att demokrati, frihet och yttrandefrihet kommer att återvända. Sedan finns det skönheten i ansiktet på folket, konsten, pagoder och det fantastiska landskapet. Det är fattigdom överallt. Men folk tigger inte pengar. De är snälla. De ler. De poserar gärna för ett foto och de tar inte heller betalt för detta.

Människor i Burma lever ett mycket enkelt liv med ett starkt engagemang för att praktisera sin religiösa övertygelse. De kommer att spendera sina pengar på ett bladguld för att sätta på en Buddha eller en pagoda snarare än att köpa mat eller andra materiella objekt för sig själva.

Så när man kommer från ett utvecklat land och ser Burmas undermåliga vägar och transporter är det upplevelser som är mer intressanta att se på landsbygden än i städerna. Buddhister väljer att se positivt på tillvaron. De säger inte att vägarna är dåliga, de säger att det är bra transportsträckor. Som långväga besökare kan man inte annat än att känna både ödmjukhet och beundran inför denna fundamentala och självklara generositet.

Fortfarande finns vissa moraliska betänkligheter för den som reser till Burma. Landets nya ledning som till största delen består av den gamla militärjuntan har vinstintressen i både flyg, tåg, vissa hotell och sevärdheter.

I Burma finns en rad väpnade grupper som har stort stöd från befolkningen i de områden de verkar. Vana vid juntans förtryck har de sett som enda utväg att ta till vapen för att skydda sig. Kamp om territorium, naturresurser och strategiska positioner är några av de saker konflikterna gäller.

De etniska väpnade grupperna känner en stor misstänksamhet och ilska över hur regeringen agerar. Som en hungrig kålmask tuggar sig generalerna fram över landet utan att respektera överenskommelserna. Kort sagt, regeringen försöker sälja in sig som progressiv och nyskapande och har delvis lyckats med detta, men i sett till hur de agerar i Burma syns inte många tecken på att en förändring skulle vara på gång.

Nära 500 000 människor från den muslimska folkgruppen rohingya har de senaste veckorna lämnat sina hem i Burma och flytt över gränsen till Bangladesh. FN talar om etnisk rensning och omvärlden kräver att fredspristagaren Aung San Suu Kyi stoppar militärens framfart. Men Suu Kyi är bara en maktlös frontfigur i ett land där militären fortfarande styr.

Omvärlden har skakats av bilder på tiotusentals muslimska rohingyer på flykt undan massmord, bränder och våldtäkter i Burma. Svältande har tagit sig över gränsen till Bangladesh med Burmas armé nästan hack i häl. Aung San Suu Kyi, som i praktiken leder Burmas regering, har utpekats som ett monster som låter detta ske. En del menar att hon är ansvarig för något som liknar etnisk rensning och att Nobels fredspris hon fick 1991 för hennes fredliga kamp mot landets dåvarande militärdiktatur borde tas ifrån henne. Världspressen är full av artiklar om den fallna demokratiikonen som för bara några år sedan liknades vid Nelson Mandela, Martin Luther King och Mahatma Gandhi. Nu har hon tydligen blivit en tyrann och våldsverkare.

Dessvärre grundar sig den kritiken i en missuppfattning om hur Burma styrs och vem som verkligen skickat in trupper för att driva ut rohingyerna. Burma styrs sedan ett riggat val 2010 av en ny författning som infördes efter ett likaledes riggad folk- omröstning två år tidigare.

Aung San Suu Kyi kan kritiseras för att inte själv säga något. Hon kanske inte vill stöta sig med den mäktiga militären som säger att de försvarar landet mot "bengaliska extremistiska terrorister" och därför är överdrivet försiktig och avstår från att göra egna uttalanden. Hela frågan om folkgruppen rohingya är också ytterst känslig i Burma där de anses vara illegala immigranter från Bangladesh. Den militära kampanjen i gränsområdena mot Bangladesh är därför populär bland allmänheten i Rangoon. Här finns ingen sympati för rohingya och om Suu Kyi skulle göra de uttalanden omvärlden kräver skulle hon förlora det folkliga stöd hon fortfarande får.

I andra sammanhang har Suu Kyi gett Burmas press större utrymme genom att ge intervjuer och hålla presskonferenser. Men nu har hon intervjuats bara av ett litet fåtal väl valda utländska korrespondenter. Hon skulle kunna framträda i TV varje vecka och tala om frågor som hälsa, utbildning, andra sociala frågor och kultur. Suu Kyi var en gång i tiden känd som en fantastisk talare som lockade stora folkmassor till offentliga möten. Nu har hon blivit en ensling i den nya huvudstaden Naypyidaw, isolerad från de människor som röstade på henne och hennes parti 2015. 

På det internationella planet har hon blivit en slagpåse som fått tagit emot kritik för övergrepp som det inte står i hennes makt att avstyra.

Det är svårt att säga varför hon låtit detta ske. En del analytiker menar att Suu Kyi fallit offer för ett fenomen som ofta drabbar populära folkledare så snart de hamnat i regeringsposition, de blir mer intresserade av att inte skada en bräcklig status quo än att ändra på det. Men det pris hon fått betala för det är högt och det är frågan om hon nu efter rohingyakrisen någonsin kommer att återfå den ställning hon tidigare hade i det internationella samfundet.

Nästa val kommer att hållas 2020 och vem som än bildar regering då kommer att ärva ett system där militären dominerar och som 1) NLD inte gjorde några försök att ändra på, till exempel genom att utvidga det civila elementet inom politiken och det sociala livet.

Hur man än vrider och vänder på det så står det klart att militären som inte bara är den mäktigaste institutionen i landet utan även den skickligaste aktören i den dragkamp som pågår mellan dem och det civila samhället.

Nu kommer Aung San Suu Kyi på det internationella planet lämna efter sig en bild av sig själv som en känslolös tyrann och bland den egna opinionen, en sorgsen bild av en regering som inte lyckades leva upp till de höga förväntningarna folket hade då det röstade på henne och NLD 2015.
1) National League for Democracy (NLD)

 Hans Zettby

2017/09/13

Aurora visar att Sverige tar ryska hotet på allvar.

I veckan drog militärövningen Aurora 17 igång med cirka 20 000 svenska och 2000 utländska deltagare. Den har föregåtts av en hetsig debatt om lämpligheten av att militär personal från Nato-länder som USA och Frankrike samövar med svenskar på svenskt territorium.

Debatten missar poängen. Övningen syftar varken till att lägga grunden för ett Nato-medlemskap eller att avskräcka eller provocera Ryssland. Inte heller hotar den vår så kallade alliansfrihet. Den syftar till att öva upp den svenska försvarsförmågan utifrån dagens förutsättningar – baserat på vår försvarsdoktrin och det säkerhetspolitiska läget.

Det är på alla sätt rationellt.

Övningsscenariot har konstruerats för att vara så verklighetstroget som möjligt utifrån hotbilden. Det går ut på att en militärt överlägsen motståndare (Ryssland) anfaller Sverige som en sidomanöver, för att ta kontroll över Östersjön och därmed skära av möjligheterna för Nato att komma till Baltikums undsättning, som är den fiktiva attackens huvudmål.

Blir scenariot verklighet gör det knappast någon skillnad att Sverige sedan 2015 börjat återuppbygga det nationella försvaret. Inte heller spelar värdlandsavtalet ("host nation support") med Nato eller bilaterala försvarssamarbeten någon roll. I alla fall inte så länge de inblandade inte kan samarbeta eller vet hur de ska agera när det verkligen gäller.

Övning är enda sättet att upptäcka brister. I frånvaron av större utlandsinsatser är övningar dessutom ett bra sätt att locka rekryter till Försvarsmakten, vilket behövs.

I veckan inleder även Ryssland en stor övning, Zapad, i Belarus och i västra Ryssland. Enligt Moskva ska endast 12 700 personer delta, vilket tros vara en ordentlig underdrift och ett sätt att slippa OSSE:s krav på utländska observatörer. Det egentliga deltagarantalet tros vara över 100 000.

Omständigheterna kring Zapad är en påminnelse om varför övningar likt Aurora är nödvändiga – varför vi inte får bli naiva kring det ryska hotet. Såväl annekteringen av Krim som attacken på Georgien 2008 föregicks av närliggande övningar.


Men det är samtidigt viktigt att verka för avspänning på den politiska nivån. Att vi sedan i vintras återigen har en diplomatisk dialog med Moskva är positivt. Likaså att vi har en handelsminister, Ann Linde, som tror på bilateral handel som en långsiktig väg mot avspänning.

Hans Zettby (L)