Inom tjugo år kan i västra Ryssland finnas ett tiotal landbaserade lättrörliga fjärrstridsenheter
med tillsammans tusentals målsökande missilrobotar mot mark-, sjö- och luftmål som effektivt
kan bekämpa fasta och rörliga mål ner till fordonsstorlek. Det med konventionella och
mini kärnladdningar. Liknande förmåga får USA/Nato.
En militär konflikt i nordvästra Europa mellan parterna kan då starta med ett kuppartat militärt
angrepp mot oss då den part som först säkrar baser för fjärrstridsenheter på svenskt territorium
vinner tunga fördelar som ökar möjligheterna att vinna konflikten. Ett militärt angrepp mot
oss i det syftet kallas här deloperation då den är del av anfallande parts huvudoperationer
mot motparten i ett vidsträckt område omfattande nordvästra Europa från Uralbergen till
mitten av norra Atlanten, västra Arktis och haven runt detta. Mitt i området ligger Sverige.
Blir Ryssland först med baser på svenskt territorium kan ryska fjärrstridsenheter bekämpa
Nato stridskrafter längre in på av Nato kontrollerat område och med sitt nya antirobotluftvärn
effektivare skydda egna stridsstridskrafter mot Nato robotattacker än vad som är möjligt från
eget territorium. Motsvarande fördelar får USA/Nato med baser här.
Syftet med en deloperation är att inom en vecka säkra fem till sex baser. Operationen börjar
med överraskande intensiva robotattacker mot våra ledningssystem, flygets – och marinens
flottiljer baser samt arméns anfallsbrigader. Dessa mål nås inom femton minuter efter avskjutning
från ryskt område. Mer än hälften av målen slås ut i attackerna om vi då som i dag, saknar
ett effektivt antirobotluftvärn. Enskilda baser tas med en till två luftburna lätt mekaniserade
elitenheter understödda av fjärrstridsenheter.
Dagens försvarsstruktur- insatsförsvaret - saknar förmåga att söka upp angriparens elitenheter
och i duellstrider slå dessa. För att kunna det måste armén förstärkas med ytterligare fem till sex anfallsbrigader och flygets och marinens flottiljer spridas över ett stort antal krigsbaser.
Dessutom måste ett antirobotluftvärn med fem till sex bataljoner anskaffas. En extremt
dyr och tveksamt kostnadseffektiv förstärkning av insatsförsvaret.
En operativt och kostnadsmässigt effektivare försvarsstruktur än ett insatsförsvar är sannolikt
ett värnpliktsbaserat defensivt ytförsvar med hundratals små enheter som är för små att
kostnadseffektivt bekämpa med fjärrstridsenheter. Små enheter som ständigt ”svärmar”
runt och mellan angriparens baser och utför jägarliknande överfall med lätta korträckviddiga
målsökande mark- och luftmålsrobotar och utskjutbara minor.
Syftet med striden är inte,
som med ett insatsförsvar, att i duellstrider slå fienden utan att trovärdigt kunna visa att
deloperationer kostar mer i tid och bindningar av resurser än de fördelar den väntas ge
gentemot huvudmotståndaren och att angriparen därför avstår från deloperationer mot oss.
Det är hög tid för försvarspolitiker och försvarsledning att inse och acceptera, att
fjärrstridsenheter är ett nytt reellt och snabbt växande vapentekniskt och operativt hot som
ytterligare ökar både Rysslands och USA/Nato operativa intressen för delar av vårt
markterritorium. Det väcker frågan om vi fortsatt ska satsa på ett gradvis förstärkt
insatsförsvar eller på en ny försvarsstruktur till exempel ett ytförsvar.
Debatt om dessa alternativs för- och nackdelar måste snabbt startas i allmän media.
Det då försvarspolitiker och militärledning syns sitta fast i ett insatsförsvarstänk och blundar för de det nya hotet.
Hans Zettby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar