”Förnyelse eller Förfall”.

Reinfeldt lämnade en svältfödd försvarsmakt i arv till nuvarande regering. Anslagen är för låga och personalförsörjningen fungerar inte. Samtidigt är det en komplicerad fråga vad som bör komma istället. Den bästa lösningen är troligen någon form av allmän mönstring där man sedan tar ut de mest lämpade och bäst motiverade till tjänstgöring.

Efter åtta år i regeringen hade Moderaterna en valaffisch 2014 med texten "Boom! Där rök försvaret." Det var lite svårt att hålla sig för skratt. Inget politikområde ställde nog till det så mycket för Fredrik Reinfeldt. Två försvarsministrar avgick, först Mikael Odenberg i protest mot Anders Borgs nedskärningar, sedan Sten Tolgfors i svallvågorna efter skandalen med vapenfabriken i Saudiarabien.

Värnplikten förklarades vilande efter drygt 100 år med tre rösters övervikt i riksdagen och enligt ÖB skulle Reinfeldts nya försvar bara klara att försvara landet i en vecka mot ett begränsat angrepp.

När man läser Fredrik Reinfeldts memoarer Halvvägs är det uppenbart att han överhuvudtaget aldrig förstod kritiken. Frågorna verkar bara vara delar av ett politiskt spel och han framstår närmast som hånfull inför den försvarsdebatt som fördes. Resultatet blev mycket illa, reformen hastades fram och nu lider försvaret av kronisk brist på soldater.

Den misslyckade försvarspolitiken har flera förklaringar. Det handlar dels om de stora besparingar Anders Borg genomförde efter valet 2006 som ett led i att betala regeringens skattesänkningar. En annan förklaring är moderat ideologi där man ville utveckla försvarsmakten till en anställd expeditionskår av Nato-typ. En tredje är att inget parti tog konsekvenserna av Rysslands krig mot Georgien 2008.

Politiker är rädda för att komma med uttalanden som är så tydliga att de kan användas som argument för höjning av försvarsanslaget och då till en oacceptabel nivå. Ledande företrädare för Försvarsmakten kräver tydliga och preciserade uppgiftsformuleringar för att kunna göra precis det som politikerna är rädda för. Det hela blir då en skenfäktning.

Under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet reducerades värnpliktsuttaget i hög grad genom att färre värnpliktiga inkallades till grundutbildning. På detta sätt förbereddes också övergång till ett nytt system med anställd personal. Till bakgrunden hör då att olika syn på värnplikt och dess tillämpning under flera decennier har varit ett väsentligt inslag i den svenska försvarsdebatten. Under en kort tid gjordes också försök med avkortad värnplikt – syftet var då att spara medel på värnpliktsutbildningen för att kunna öka satsningarna på framför allt armémateriel.

Enligt underlag i Military Balance sjönk svenska försvarets andel av BNP från 2,2 % år 2000 till 1,3 % år 2010. Det var då en kraftigare sänkning än under föregående tidsperiod. Företrädare från de flesta sektorerna av samhällsekonomin skulle också anse en motsvarande sänkning som den försvaret fick uppleva som mycket kraftig.

Statsmakterna, regering och riksdag måste ta ansvar för de övergripande besluten. Myndigheten måste ta ansvar för beslut som delegerats till myndighetsnivå. Möjligheterna att utkräva ansvar utgör en väsentlig del av en ordnad och effektiv förvaltning.

Hans Zettby