2019/12/18

Hotet från kärnvapen finns kvar.

Få kan ha undvikit att notera att kärnvapenfrågan har återkommit på den internationella dagordningen. Det har handlat om att internationella avtal från det kalla krigets dagar har sagts upp. Att förhandlingar om Nordkoreas kärnvapen har förblivit resultatlösa. Att kärnvapenmakterna testar nya vapensystem för kärnvapen.

Kärnvapenländerna, inte bara USA och Ryssland utan även Kina, har gjort betydande investeringar för att modernisera sina arsenaler. Nya kärnvapenbärare har utvecklats som kan övervinna missilförsvarssystem. Även metoderna för att bedriva offensiv cyberkrigföring har utvecklats vilket leder till frågor om säkerheten i ledningssystem för kärnvapen. 

Nedrustning blir en allt mindre fråga på den internationella dagordningen. Men kärnvapenhotet består och därmed vikten av att se till att icke-spridningsavtalet vattnas ur när det nästa år ska förhandlas om.

Atomportföljen finns på riktigt. Väskan som innehåller den utrustning som krävs för att en president som inte är på plats i Vita Huset ändå kan ge order om att utlösa en kärnvapenattack, ett kärnvapenkrig, apokalypsen.

Väskan följer varje amerikansk president vart han än går sedan John F Kennedys tid (han som var svindlande nära att utlösa ett kärnvapenkrig i samband med Kubakrisen i oktober 1962).

Den är med Donald Trump på golfbanan, när han står i talarstolen, när han sitter i sitt privatflyg.

Koderna som kan utlösa användningen av USA:s kärnvapenarsenal, med en styrka som är många tusen gånger större än den bomb som ödelade Hiroshima. Alltid inom räckhåll för en president som är känd för sin irrationalitet, och sin impulsivitet.

Hotet från kärnvapen är nämligen på riktigt. En kärnvapenbestyckad missil kan avfyras när som helst, på grund av en missbedömning, en missräkning, av misstag. Om USA skulle få för sig att svara kan det leda till en eskalation med
oöverblickbara konsekvenser. Detsamma gäller Ryssland. Vladimir Putin lär ha sin egen lilla portfölj.

USA och Ryssland skaffar nya, avancerade kärnvapen. Historiska avtal sägs upp eller ifrågasätts. Djupa meningsskiljaktigheter om nedrustning. Skälen är många till att kärnvapenhotet åter har blivit en aktuell politisk fråga.

Förväntningarna på att översynskonferensen 2020 ska bli framgångsrik är stora, inte minst med tanke på att den senaste konferensen (2015) misslyckades med att nå konsensus om en slutrapport. Bakom misslyckandet låg framför allt oenighet kring de långvariga försöken att upprätta en kärnvapenfri zon i Mellanöstern i ett läge där missnöjet var utbrett över att utkastet till slutdokument urvattnats på substans när det gäller nedrustning.

Mina tankar är att de amerikanska planerna på att utvidga robotförsvaret minskar incitamenten för Moskva att begränsa sin kärnvapenarsenal.

Snart efter 75 år efter USA:s atombomber mot Hiroshima och Nagasaki är hotet från kärnvapen fortfarande högst påtagligt. Utvecklingen är oroande. Iranavtalet om landets kärnteknik är på väg att falla samman och läget är låst kring Nordkoreas kärnvapen samtidigt som framtiden är osäker för viktiga avtal mellan USA och Ryssland som begränsar kärnvapen. Därtill är motsättningarna kring hur nedrustningen av kärnvapen ska gå till djupare än på länge, vilket inte minst konventionen om ett förbud mot kärnvapen från 2017 är ett uttryck för. 

Kärnvapen ses fortfarande som en garanti för säkerhet, som stater med kärnvapen och deras allierade är ovilliga att släppa. Spänningarna kommer sannolikt upp vid översynskonferens av ickespridningsfördraget som hålls våren 2020.