Donald Trumps diktatorstendenser chockade till slut inte bara hans motståndare. I sitt självförvållade fall verkar han också dra med sig Republikanerna. Arga högerextremister laddar samtidigt för framtiden men med polismyndigheternas falkögon på sig. Även om det taffliga kuppförsöket misslyckades kan skadorna på demokratin bli bestående.
Fler än en amerikansk expresident har beskrivit hur tomt det kändes. Ena dagen världens mäktigaste man. Nästa dag ingen alls. Inga livsviktiga beslut som måste fattas. Ingen marschmusik. Inget flygplan. Ingen poliseskort. Inga nickande Yes, Mr. President, right away.
Spekulationerna om Donald Trump som en given segrare 2024 tack vare ett ”trumpifierat” republikanskt parti avtog efter ockupationen av kongressen den 6 januari. De högerextrema grupperna har satts under hård polisövervakning och även om varningarna om Trump som en auktoritär ledare stämmer visade sig varken han eller hans ursinniga anhängare vara särskilt skickliga kuppmakare.
Det fanns anledning att vara skeptisk mot en Trump-comeback redan före den skamliga attacken mot Kapitolium. I korta drag: han skulle bli av med den unika presidentplattformen, under hans tid förlorade det republikanska partiet, även kallat GOP, tre maktcentrum, det vill säga representanthuset, senaten och Vita huset. Han hade också gradvis alienerat sig från lokala partiföreträdare – och idéer om till exempel en egen kabelkanal som megafon tedde sig orealistiska med tanke på startkapital och frågetecken om huruvida programtablån skulle bestå av en daglig Trumpshow om valfusk och skryt om sin egen ”jordskredsseger”.
Men, glöm inte att 74 miljoner amerikaner röstade på honom, lyder maningarna till undertecknad. Och, bortse inte från att de rasistiska budskapen från neofascistiska grupper som Proud Boys och Qanon har grogrund i delar av den amerikanska befolkningen – en mycket stor del om man ska tro opinionsmätningar om hur många republikaner som tvivlar på valsystemet och tror att Trumps seger fuskades bort av medierna, demokraterna och någon lömsk luddig ”elit”. Är inte risken stor för väpnat uppror, kanske när Joe Biden svär eden den 20 januari? fortsatte maningarna.
Ett argument för tron på att Trump kommer att fortsätta behålla järngreppet över GOP är just de rekordmånga 74,2 miljoner rösterna, men påpekas kan att Biden också fick rekordmånga röster, 81,3 miljoner. En vanlig replik från Trumpväljarna är att de inte gillar vad han säger eller twittrar, men att de gillar hans politik. Nu när det visat sig hur de mest inbitna Trumpsupportrarna ser ut måste rimligen tillnyktringen ta fart bland de helt vanliga republikanerna – med ett avståndstagande från de här grupperna och från Trump.
Donald Trump junior, som talade före fadern på massmötet som urartade, sade bland annat att GOP nu är Trumps parti. Det har onekligen sett så ut, med tanke på tigandet från republikaner på olika nivåer under alla fyra åren, till och med under Corona utbrottet som Trumps styre misskötte. Nu ställs frågan verkligen på sin spets. Republikanernas ledare i senaten Mitch McConnell trädde till sist fram med ett försvar för demokratin, och partiets väljare måste skärskåda sinnet med ett ”Är det sådan jag är?” när de bevittnat vad som hänt sedan valet den 3 november.
Det ser nu ut som om Donald Trump föll på eget grepp. Lögnen att han vann valet blev en lögn för mycket. Det var han som kallade till protestmötet den 6 januari och det var hans blå fanor – vid sidan av sydstatsflaggorna – som ockupanterna höll i händerna. Liknande strömningar på 1990-talet dog ut, men megafonerna på internet är så mycket större nu, med trotsiga mejlutskick om att ”Trump TÄNKER INTE LÄMNA fältet, TÄNKER INTE AVGÅ”. Men presidenten som eggade vit maktkrafterna försvinner snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar