Belarus, som tvingat ned ett flygplan för att fånga en regimkritiker.
Iran, som använder fångar med dubbla medborgarskap som politiska förhandlingsbrickor.
Belarus agerande mot Ryanairplanet mellan Grekland och Litauen, som tvingades ned den 23 maj så att den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj kunde gripas, fick den polske EU-parlamentarikern Radek Sikorski att twittra mot presidenten Aleksandr Lukasjenko:
Det finns gott om kända tillfällen då statsmakter tagit sig friheter. I jakten på enskilda personer har åtskilliga också satt sig över andra staters suveränitet.
Inga jämförelser med Belarus, men indignationen var måttlig över att Israel efter andra världskriget utomlands spårade upp grövsta tänkbara brottslingar, nazister med ansvar för Förintelsen, och förde dem till rättegång. Adolf Eichmann dömdes på det sättet till döden och avrättades 1962. Men Israel har fortsatt använda sig av metoden, och den har blivit mer ifrågasatt. På senare tid skriver medier och historiker, även i Israel, att landet för att stoppa utveckling av kärnvapen i Iran ligger bakom en serie mord på kärnfysiker där.
Israel är inte ensamt: Storbritannien håller den ryska statsmakten ansvarig för mord och mordförsök på ryska ex agenter på brittisk mark (fallet Litvinenko i London 2006 och Skripalfallet i Salisbury 2018). Regimen i Tjetjenien har också pekats ut för attentat i Europa mot dissidenter, såsom mordförsöket på videobloggaren Tumsu Abdurrachmanov i Gävle 2020.
Den svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai hamnade 2015 på okända vägar i kinesiskt fängelse, från att ha befunnit sig i Thailand. Turkisk säkerhetstjänst kidnappade 1999 kurdledaren Abdullah Öcalan från Kenya.
Fängslas och utväxlas.
Fallen där Iran agerat på marken i andra länder är flera. Ett attentat mot exiliranier, som skulle ha ägt rum i Frankrike 2018, utreds av belgisk polis eftersom belgiska medborgare är inblandade och komplotten spräcktes där.
I annat ett fall, där Danmark anklagat Irans säkerhetstjänster för att ha planerat att mörda exiliranier på dansk mark, blev också de tänkta mordoffren själva misstänkta för brott.
Listan är samtidigt lång på personer med anknytning till andra länder som hållits eller hålls fängslade i Iran på oklara grunder. Det handlar då framför allt om personer med dubbelt medborgarskap som Iran inte accepterar, men på detta sätt kan dra nytta av. En är Ahmadreza Djalali, forskare vid Karolinska institutet. Han dömdes 2017 till döden anklagad för spioneri.
Rapporter om hur Iran utväxlat fångar med andra länder kommer varje år: USA, Frankrike och Australien det senaste året.
Iransk-brittiska Nazanin Zaghari-Ratcliffe har flera gånger dömts till fängelsestraff på anklagelser om att ha medverkat till att sprida Iranfientlig propaganda. Under vintern har det rapporterats att förhandlingar pågått. I vågskålen ligger en gammal tvist med Storbritannien: före revolutionen 1979 beställde shahen brittiska pansarfordon, men när shahen tvingats bort och den islamiska republiken inrättats vägrade britterna att leverera fordonen, trots att de var betalda.
Långt från ord till handling.
EU:s permanente ordförande Charles Michel skrädde inte orden i ett möte med unionens stats- och regeringschefer när han kommenterade det belarusiska tilltaget. Han kallade det “rysk roulette med oskyldiga civilas liv”.
EU, liksom omvärlden i övrigt, kan i sådana här sammanhang framstå som tandlöst, med klent utrustad verktygslåda. Både Belarus och Iran är redan tidigare föremål för sanktioner, också den belarusiske presidenten själv. Vilka fler åtgärder som kan och ska vidtas blir ämne för utredning och diskussioner.
EU håller inne stöd som skulle ha gått till Belarus som partnerskapsland, och belarusiskt flyg har stoppats i EU-länder. Andra länders bolag flyger tills vidare runt Belarus istället för genom dess luftrum. Belarus går miste om överflygningsavgifter, men det blir också dyrare för utländska bolag med förlängda flygsträckor.
