2021/09/03

“EU-armé”? Vad gör Europa för att stärka sitt försvar?















Även om det inte finns någon EU-armé och försvar fortsätter vara en nationell angelägenhet, har EU nyligen tagit stora steg för att uppmuntra försvarssamarbete.

Evakueringen av Kabuls flygplats visar att EU behöver en ny, stor snabbinsatsstyrka om 5 000 soldater. 

 

”Som européer kunde vi inte skicka 6 000 soldater till Kabuls flygplats för att säkra området. USA gjorde det, men inte vi.”

Idén om att EU ska ha trupper stående, för att snabbt kunna kallas in när europiska länder vill intervenera utan USA:s hjälp, är inte direkt ny. För mer än 20 år sedan beslöt EU-ledarna att en insatsstyrka på 50 000 man skulle utvecklas, för att stå klar att användas år 2003. Det blev ingenting med det.

Under nollnolltalet skapades i stället mindre stridsgrupper om 1 500 man, som två och två skulle stå redo att skickas ut till oroshärdar med tio dagars varsel. Sverige ställde upp som värd för Nordic Battlegroup (NBG) 2008, 2011 och 2015. De användes aldrig.

 

EU har aldrig kunnat enas om att skicka ut sina stridsgrupper på skarpa uppdrag. Försvarssamarbetet har präglats av ett evigt trätande om vem som ska ställa upp med vad och vem som ska betala.

 

Hultqvist säger att den transatlantiska länken till USA är viktigare än att EU utvecklar förmågan att lösa allt självt: ”Den här länken måste hålla för den är väldigt viktig för balansen i vår del av världen, framför allt med tanke på det som sker i Ryssland. ”Amerikansk medverkan är nödvändig för att europeiska styrkor ska nå framgång.

 

Ett exempel är när EU-länder, anförda av Frankrike, ville ha en internationell insats i Libyen 2011 och USA var motvilligt. Men det visade sig att amerikanernas överlägsna militära förmåga var en förutsättning för att en insats skulle lyckas. Även europeiska länder har förmåga att lufttanka plan, men utan de mycket större amerikanska tankplanen hade det inte gått. Detsamma gällde för satelliter och informationsinhämtning – och tillgången till robotar. En rent europeisk insats hade inte kunnat slå till med samma precision. Det hade knappast gynnat de civila som man åkt för att skydda.

 

Det finns redan en organisation vars syfte och expertis är att skydda Europa. Under Natos blå banér har Europas försvarsmakter både övat och stridit sida vid sida. Där finns förmåga att leda, ta beslut och genomföra operationer när och där det krävs. Så varför drar inte försvarsministern den logiska slutsatsen av sitt eget resonemang och driver på för att ansluta Sverige till försvarsalliansen? Den transatlantiska länken är helt central för norra Europas säkerhet. 

 

Svaret du famlar efter för svensk del, Hultqvist, stavas Nato.

2021/09/01

Ett starkare Centralasien.














Talibanernas återkomst till makten i Afghanistan har placerat de fem muslimska tidigare sovjetrepublikerna i Centralasien – Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan – i det internationella blickfånget. Centralasiens stater, som i år fyller 30, spelar en allt viktigare roll inte bara för händelseutvecklingen i Afghanistan utan även i den regionala stormaktspolitiken.

 

Alldeles oavsett att händelserna i Afghanistan har skakat om regionen är det viktigt att påminna om att dagens centralasiatiska stater är någonting helt annat än på 1990-talet då talibanerna för första gången stod på regionens tröskel. Vid den tiden genomgick de nyligen självständiga staterna sällsynt svåra prövningar, som att skapa egna identiteter, bygga upp självbärande politiska och ekonomiska institutioner samt försöka finna sina platser i världssamfundet.

 

Deras överlevnad var ingalunda självskriven. Tadzjikistan var upptaget med att en gång för alla göra slut på det blodiga inbördeskrig som bröt ut omedelbart efter Sovjetunionens upplösning. Uzbekistan hade sina egna problem med militanta islamister i form av Uzbekistans islamiska rörelse (IMU) och var i färd med att etablera en brutal diktatur som så småningom lyckades driva islamisterna ut ur landet. De flesta militanta uzbekerna kunde med talibanernas välsignelse fortsätta den väpnade kampen mot det uzbekiska styret från baser i Afghanistan.


”Tadzjikistan kommer inte att erkänna en talibanledd regering som bildas genom förtryck och inte tar hänsyn till hela det afghanska folket, särskilt alla dess minoriteter.” Med dessa ord bröt Tadzjikistans president Emomalii Rahmon sin inledande tystnad kring talibanernas maktövertagande. Uttalandet pekar på att de centralasiatiska länderna inte kommer att förhålla sig passiva till den pågående händelseutvecklingen i Afghanistan. Sammantaget uppskattas omkring 40 procent av Afghanistans befolkning bestå av etniska tadzjiker, uzbeker och turkmener.  

 

Centralasien befinner sig vanligtvis i medieskugga. Om regionens länder någon gång nämns klumpas de i regel ihop som ”stan-länderna” och framställs som fattiga, korrupta diktaturer: en grogrund för islamistisk extremism. Ibland noteras ländernas läge längs den norra smuggelrutten för afghanska opiater, men annars betraktas regionen som en rysk bakgård eller som en byggarbetsplats för Kinas nya sidenvägar.

 

Statskollaps i Afghanistan och medföljande regionalpolitisk instabilitet, flyktingströmmar och spridning av islamistisk extremism har länge varit mardrömsscenariot för Centralasiens stater. Liksom övriga världen överrumplades de av den afghanska regeringens snabba kapitulation och den panik som utbröt efter det att talibanerna intagit huvudstaden Kabul. Inget av de tre länder som delar landgräns med Afghanistan – Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan – är intresserat av att bli tillflyktsort för afghanska flyktingar. De har fullt upp med att hantera en redan ansträngd socioekonomisk situation förvärrad av covid-19-pandemin. Dessutom fruktar regeringarna att flyktingströmmarna skulle föra med sig medlemmar av militanta islamistgrupper.




2021/08/26

USA:s Afghanistan-agerande drabbar Joe Biden














Taliban fighters display their flag on patrol in Kabul, Afghanistan, on Aug. 19.


Joe Bidens beslut att USA militärt lämnar Afghanistan har ju lett till en allvarlig förändring i Afghanistan. I och för sig var det Donald Trump som beslöt detta. Han stod för att USA inte skulle ställa upp för frihet och demokrati internationellt. Han antydde bl a att USA skulle lämna NATO. Och när det gäller Afghanistan hävdade han att USA fått garanti för att al-Qaida - som låg bakom terrorattacken den 11 september för 20 år sedan – skulle vara utestängt.

Joe Biden har blivit mycket hårt kritiserad – av såväl demokrater, republikaner som de flesta medier för reträtten från Afghanistan. 

 

Att Joe Biden blev president innebar en ny utrikespolitik för USA. Ingen nyvald president har haft större utrikespolitisk erfarenhet än Joe Biden. Han började redan 1973 med utrikespolitik i Senaten och blev ordförande i utrikesutskottet. Det är därför märkligt att han fullföljde Trumps avtal om att lämna Afghanistan.

Det har också bidragit till att hans förtroendesiffror sjunkit ytterligare. Nästan alla presidenter får mindre förtroende efter en tid. Också den ökade inflationen och den ökade illegala invandringen har spelat en roll för att förtroendet för Biden sjunkit. 

2021/07/08

ÄNTLIGEN BEGRIPER MAN. Så klarnade allt till slut. Eller vad man nu ska säga!























Centern tänker rösta för Stefan Löfven, men sluta samarbeta med Stefan Löfven. För att göra det har de fått löfte av regeringen att de ska få som de vill vad gäller arbetsrätt, strandskydd och skogspolitik, fast Miljöpartiet, som är ett av regeringspartierna, lovar att det inte blir så. Men hur som helst: i fortsättningen ska Centern vara ”konstruktiv opposition”, förutsatt att deras hjärtefrågor också är regeringspolitik.


CENTERN KAN också tänka sig samarbeta med alla partier, utom de två som är nödvändiga för att samla en majoritet till vänster eller till höger och på så sätt skapa ett regeringsalternativ. 

Centern representerar istället ”den breda mitten”, som består av sex av riksdagens partier inklusive Centern, men eftersom två av de andra fem partierna är beredda att tala med Vänsterpartiet och de kvarvarande tre är beredda att tala med Sverigedemokraterna kan Centerpartiet just nu inte samarbeta med något parti, utom sitt eget. Förutom regeringen, förstås, som Centern nu slutar stödja, utom i själva valet av statsminister, förutsatt att regeringen fortsätter driva centerpolitik enligt januariavtalet, som Annie Lööf konstaterar har fallit.

NU SKA STEFAN Löfven bilda regering, som lovar att avgå om den inte får igenom sin budget, som den ska se till att Centern, Vänsterpartiet och Amineh Kakabaveh alla accepterar, fast utan att förhandla med Vänsterpartiet, för det har Stefan Löfven lovat Centerpartiet som regeringen nu slutar samarbeta med.

Så nu är allt glasklart. Skönt!

2021/06/29

Sommarspelen i Tokyo 2021 sker i skuggan av pandemin.















Den 23 juli är det tänkt att de olympiska sommarspelen ska inledas i Tokyo i Japan. De skulle egentligen ha hållits förra året men sköts upp på grund av Corona pandemin.

 

Det blir andra gången som Japan anordnar sommarspelen. Första gången var 1964 i samma stad. Spelen sågs då som en symbol för Japans ekonomiska och politiska återhämtning efter andra världskriget. Ett nytt Japan visades upp, demokratiskt och ekonomiskt starkt.

 

När det beslutades att Tokyo skulle få arrangera sommar-OS 2020 var det många som hoppades på en liknande effekt. Efter flera decennier av ekonomisk stagnation har Japan under 2010-talet präglats av en försiktigt gryende optimism. Ekonomin har börjat återhämta sig och allt fler människor ser positivt på framtiden. OS skulle bli en del i Japans återkomst på världsarenan. Men förhoppningarna grusades när Corona pandemin fick fäste i landet i början av 2020.

 

Trots att smittspridningen har ökat under våren 2021 tyder det mesta på att OS kommer att gå av stapeln som planerat. Tokyos konservativa guvernör Yuriko Koike har stöd i sitt beslut både från Japans olympiska kommitté och från regeringen. Det folkliga stödet för spelen minskar dock stadigt.

 

I skuggan av Corona pandemin ska Japan också hålla val till parlamentets underhus. Senast i oktober måste premiärminister Yoshihide Suga upplösa kammaren och därigenom utlysa val. 

 

Hanteringen av pandemin får stort utrymme i valrörelsen. Missnöjet med regeringens agerande är utbrett. Andra viktiga valfrågor är bekymren med Japans åldrande befolkning och sjunkande invånarantal samt utrikespolitiken, i synnerhet relationerna till grannländerna. Som så ofta ses dock den ekonomiska politiken av många väljare som allra viktigast.

 

Ekonomisk återhämtning är en nyckelfråga för det statsbärande Liberaldemokratiska partiet liksom frågan om att skriva om konstitutionen.

 

Det är också tio år sedan Fukushima katastrofen, den värsta kärnkraftsolyckan i världen sedan Tjernobyl 1986. Ännu idag hålls de flesta japanska kärnkraftverk stängda och frågan om när och hur de ska startas på nytt är en politisk vattendelare.

 

Omständigheterna kring årets val är ovanliga, men ändå är utgången förhållandevis förutsägbar. Trots att premiärminister Sugas regering har lågt stöd i opinionen tyder det mesta på att hans parti LDP kommer att behålla regeringsmakten.

2021/05/26

Kapning och gisslan – tålamodet tryter med Belarus och Iran.



Hur tar man politiska ledare i örat när de beter sig illa i utbytet mellan stater? Två självsvåldiga statsmakter får nu världen att lägga pannan i djupa veck:

Belarus, som tvingat ned ett flygplan för att fånga en regimkritiker.

Iran, som använder fångar med dubbla medborgarskap som politiska förhandlingsbrickor.

 

Belarus agerande mot Ryanairplanet mellan Grekland och Litauen, som tvingades ned den 23 maj så att den regimkritiske journalisten Roman Protasevitj kunde gripas, fick den polske EU-parlamentarikern Radek Sikorski att twittra mot presidenten Aleksandr Lukasjenko:


Lukasjenko kapade ett EU-ägt, EU-registrerat plan fullt med EU-medborgare på resa mellan EU-huvudstäder för att gripa en person som erkänts som politisk flykting av EU. Om vi inte lyckas få den här stöddiga diktatorn att ångra sig, vad har vi då för hopp om att lägga band på större skurkar?”

Det finns gott om kända tillfällen då statsmakter tagit sig friheter. I jakten på enskilda personer har åtskilliga också satt sig över andra staters suveränitet.

 

Inga jämförelser med Belarus, men indignationen var måttlig över att Israel efter andra världskriget utomlands spårade upp grövsta tänkbara brottslingar, nazister med ansvar för Förintelsen, och förde dem till rättegång. Adolf Eichmann dömdes på det sättet till döden och avrättades 1962. Men Israel har fortsatt använda sig av metoden, och den har blivit mer ifrågasatt. På senare tid skriver medier och historiker, även i Israel, att landet för att stoppa utveckling av kärnvapen i Iran ligger bakom en serie mord på kärnfysiker där.

 

Israel är inte ensamt: Storbritannien håller den ryska statsmakten ansvarig för mord och mordförsök på ryska ex agenter på brittisk mark (fallet Litvinenko i London 2006 och Skripalfallet i Salisbury 2018). Regimen i Tjetjenien har också pekats ut för attentat i Europa mot dissidenter, såsom mordförsöket på videobloggaren Tumsu Abdurrachmanov i Gävle 2020.

 

Den svenskkinesiske förläggaren Gui Minhai hamnade 2015 på okända vägar i kinesiskt fängelse, från att ha befunnit sig i Thailand. Turkisk säkerhetstjänst kidnappade 1999 kurdledaren Abdullah Öcalan från Kenya.

 

Fängslas och utväxlas.

Fallen där Iran agerat på marken i andra länder är flera. Ett attentat mot exiliranier, som skulle ha ägt rum i Frankrike 2018, utreds av belgisk polis eftersom belgiska medborgare är inblandade och komplotten spräcktes där.

 

I annat ett fall, där Danmark anklagat Irans säkerhetstjänster för att ha planerat att mörda exiliranier på dansk mark, blev också de tänkta mordoffren själva misstänkta för brott.

 

Listan är samtidigt lång på personer med anknytning till andra länder som hållits eller hålls fängslade i Iran på oklara grunder. Det handlar då framför allt om personer med dubbelt medborgarskap som Iran inte accepterar, men på detta sätt kan dra nytta av. En är Ahmadreza Djalali, forskare vid Karolinska institutet. Han dömdes 2017 till döden anklagad för spioneri.

 

Rapporter om hur Iran utväxlat fångar med andra länder kommer varje år: USA, Frankrike och Australien det senaste året.

Iransk-brittiska Nazanin Zaghari-Ratcliffe har flera gånger dömts till fängelsestraff på anklagelser om att ha medverkat till att sprida Iranfientlig propaganda. Under vintern har det rapporterats att förhandlingar pågått. I vågskålen ligger en gammal tvist med Storbritannien: före revolutionen 1979 beställde shahen brittiska pansarfordon, men när shahen tvingats bort och den islamiska republiken inrättats vägrade britterna att leverera fordonen, trots att de var betalda.

 

Långt från ord till handling.

EU:s permanente ordförande Charles Michel skrädde inte orden i ett möte med unionens stats- och regeringschefer när han kommenterade det belarusiska tilltaget. Han kallade det “rysk roulette med oskyldiga civilas liv”.

 

EU, liksom omvärlden i övrigt, kan i sådana här sammanhang framstå som tandlöst, med klent utrustad verktygslåda. Både Belarus och Iran är redan tidigare föremål för sanktioner, också den belarusiske presidenten själv. Vilka fler åtgärder som kan och ska vidtas blir ämne för utredning och diskussioner.

 

EU håller inne stöd som skulle ha gått till Belarus som partnerskapsland, och belarusiskt flyg har stoppats i EU-länder. Andra länders bolag flyger tills vidare runt Belarus istället för genom dess luftrum. Belarus går miste om överflygningsavgifter, men det blir också dyrare för utländska bolag med förlängda flygsträckor.

2021/05/03

NATO om framtiden.











Även om välkomnandet av president Biden är varmt i de flesta Natoländerna är alla medvetna om att kritiken mot låga försvarsanslag blir fortsatt hård.

 

Nästa år ska Nato presentera sitt nya strategiska koncept. Behovet av ett militärt starkt Nato är stort, enligt dess ledning. Försvarsalliansen måste idag inte bara hantera ett allt mer aggressivt Ryssland utan även förhålla sig till Kinas växande globala inflytande. Konflikter i Medelhavsområdet och Mellanöstern fortsätter att pocka på uppmärksamhet liksom maktkampen i Arktis.

 

Samtidigt ställer nya hot som klimatförändringar, cyberattacker och pandemier krav på samverkan med andra organisationer. Särskilt viktigt, och omdebatterat, är samspelet med EU på olika områden. En annan utmaning för Nato är de nya och gamla spänningarna mellan medlemsländerna som fortsätter att prägla alliansen.

 

Framtiden och vilka yttre utmaningar ser du?

 

Hasse Zettby