Mörk framtid för försvaret

Rysslands järnnäve i Georgien kastar blixt- belysning över det svenska försvaret Före detta I 15-översten Sven Wergård anser att politikerna nu måste tänka om. Sven Wergård beklagar att de svenska försvarspolitikerna så länge räknat bort Ryssland ur de säkerhetspolitiska bedömningarna för att i stället koncentrera sig på miljö- och terrorhot och internationella insatser Även dagens krig förs på konventionellt sätt med stridsvagnar, flyg och trupp, vilket konflikten i Georgien återigen visat.

Det som hänt där borde fungera som en väckarklocka i den svenska debatten, menar han. - Det finns en rysk inriktning på expansion ända från tsar Peter den stores utrikespolitik och framåt. Efter det kalla krigets slut har Ryssland ett behov av att slå sig för bröstet, analyserar Sven Wergård. Det är inte orimligt att tänka sig att Ryssland kan uppträda aggressivt mot flera små stater i sin periferi. "Inte mycket att hurra för" Händelserna i Georgien sätter därmed fokus på den svenska militära förmågan och den är det inte mycket att hurra för efter åratal av systematisk nedrustning, anser Sven Wergård.

De fåtal bataljoner som finns skulle enkelt sopas undan av stormaktens förband. - Det som återstår är alldeles för litet i förhållande till landets stora yta. Vi har hemvärnet och det är bra men jag anser i första hand att det måste fyrdubblas och graderas upp i förmåga om det ska kunna göra någon verklig nytta i ett krisläge, säger Sven Wergård. Kan man likna vårt nuvarande försvar vid Kejsarens nya kläder? - Ja absolut, det instämmer jag i. Vi har till exempel en försvarsminister som talar mycket men egentligen inte säger något.

Bortskänkes
Det är en segsliten process att växa till tillräcklig militär styrka, det kan ta upp till 15 år, om nu ett sådant beslut mot förmodan skulle fattas. - Så lång tid tar det till exempel att utbilda officerare som kan leda bataljoner och brigader och därtill kommer ju all materiell upprustning. Material för miljarder har skrotats eller skänkts bort, det är en enorm och helt förkastlig kapitalförstöring som har skett, säger Sven Wergård som är frustrerad över att nedrustningen gått så snabbt och att debatten varit så tandlös. - Det är helt förkastligt att den så kallade återtagningsförmågan försvunnit ur försvarsbesluten. Generaler och överstar som haft avvikande uppfattningar har föraktfullt avvisats som nostalgiska "brigadkramare".

Sven Wergård vill återinföra den allmänna värnplikten. Idag utbildas bara några få tusen värnpliktiga varje år och de räcker knappast till ens för att försörja de fåtaliga förband som ännu finns, särskilt om man räknar in hemvärnet som utgör huvuddelen av vårt nationella försvar.

Allmän värnplikt
Han beklagar att vi lämnat alliansfriheten och neutraliteten som säkerhetspolitisk doktrin och pekar på Finland som det goda exemplet. Där har man behållit ett starkt territoriellt försvar med allmän värnplikt som grund. Därtill med lägre kostnader än det svenska försvaret. - De kan inte förstå varför vi satsat så mycket på materiel och så lite på personal, säger Sven Wergård och menar att försvarets styrka också kan mätas i medborgarnas delaktighet. Nu har försvaret blivit något som betraktas vid sidan av. Det gamla invasionsförsvarets styrka låg inte bara i yttäckningen utan också snabbheten. Det tog bara några dagar eller veckor att få hundratusentals man stridsberedda. - Jag minns att vi hade studiebesök av engelska officerare och de blev mycket imponerade när de såg att vi kunde genomföra stridsskjutningar redan efter ett dygn, säger Sven Wergård.

Ställer stora krav
Han ställer sig avvaktande till fullvärdigt medlemskap i Nato Det skulle i vilket fall ställa stora krav på vår egen militära förmåga, mycket mera än vad vi idag kan leva upp till. Sven Wergård anser att den samverkan vi redan har med Nato räcker. På så vis kan vi bevara vår handlingsfrihet. Har du förståelse för den nya doktrinen att vi bäst bevarar vår nationella säkerhet genom att ingripa i konflikthärdar i andra länder? - Jag tycker att internationella insatser är viktiga men de bör alltid ske i FN- regi. Det kan vara bra att svenska officerare och soldater får dessa erfarenheter, men vi måste ha ett totalförsvar som kan skydda vår territoriella integritet, det har vi inte idag.