Dags att ta ställning mot Israel!

Medan bilder på chockade, blödande, smärtande barn rullas fram i TV:n, berättar FN:s representant i UNRWA om lidandet och matbristen. Och så säger han i en bisats: det är svårt att förmedla i ord.

Just så. Man prövar orden, försöker så gott det går att passa in världen i dem.
Men verkligheten tömmer orden på innehåll. Den palestinska vardagen, där livet fördunstar i förnedrande väntan utanför checkpoints, i avvaktan på bygglov och identitetshandlingar som aldrig kommer, i hjälplösa tårar när bulldozers mosar minnen och vardagsrum, i torterande "stresspositioner" i militära häkten, är ofattbar nog.

Nu dör människor också under rasmassor, sönderrivna av krevader, förblödande på sjukhusgolv i Gaza. Vad kan man säga? Israels övergrepp har passerat ständigt nya gränser i och med angreppet mot Gaza. De israeliska propagandalögnerna i samband med det är så grova, och har så effektivt pumpats ut i alla tillgängliga medier, att stora delar av den västerländska allmänheten idag har en uppochnedvänd förståelse av det som sker.

För den som söker är informationen tillgänglig - men några grundfakta måste upprepas.

Det var - som FN:s generalkommissionär för UNRWA, Karen AbuZayd påpekat - inte Hamas som bröt överenskommelsen om vapenvila. Det var Israel som gjorde det genom att inte släppa in förnödenheter i det blockerade Gaza, därtill bomba Gazaremsan i november och mörda ett antal Hamasmedlemmar.

I israeliska medier har ett angreppsplanerna mot Gaza diskuterats relativt öppet under hösten. Men när angreppet väl blivit ett faktum har västerländska medier servilt ställt sig bakom den inövade israeliska rökridån och rapporterat därifrån.

Det är Israel som ockuperar palestinska områden. Och som ockupant har Israel - som många folkrättsexperter påpekat - inte någon allmän "rätt till självförsvar" som tillåter repressalier mot den ockuperade civilbefolkningen.

Israel har, viktigast av allt, under inga som helst omständigheter, "rätt" att begå de ofattbara våldshandlingar som skulle kunna tjäna som en katalog över krigsbrott. Israel har slagit ut civil elförsörjning, stängt av och matleveranser till befolkningen och sprängt ambulanser och skjutit prick på sjukvårdspersonal.

Märkta FN-skolor vars koordinater gjorts kända för Israel har bombats. Inte bara har israeliska soldater själva underlåtit att hjälpa civila, utan också i flera dygn hindrat Röda Korset från att nå barn som hungrade vid sidan av sina mödrars lik. I den sammantagna nyhetsbilden blir dessa brott ofta likaväl presenterade som enstaka missöden.

Utan ord kan vi inte förstå världen. Det är därför staten Israel är så noga med att skjuta sönder orden. De som försöker ta dem på allvar, fästa dem vid sanningar, hamnar i onåd.
Nobelpristagaren Desmond Tutu som påpekat likheterna mellan Israels politik och det sydafrikanska Apartheidsystemet - som Israel hade ett omfattande politiskt och militärt samarbete med - har till exempel förvägrats inträde till Israel.

De uppenbara likheterna mellan de både apartheidregimerna framhölls också av John Dugard, en annan sydafrikansk antiapartheidaktivist, som var FN:s specialrapportör för människorättssituationen. Och av hans efterträdare på posten, den judisk-amerikanske professorn Richard Falk, som redan innan den militära slakten av gazaborna börjat, slog fast att Israels förödande belägring och utsvältning av Gaza måste benämnas ett brott mot mänskligheten. Falk blev också förvägrad inträde i landet.

Sveriges utrikesminister Carl Bildt lät det skina igenom till och med när han skulle klämma ur sig någon sorts kritik mot Israels våldsplaner: "Det är lätt att köra in stridsvagnar i Gaza, men vad gör man när de stackars skrämda soldaterna sitter inne i sina stridsvagnar mitt inne i hatiska människomassor i detta jättelika flyktingläger", sade han.

Bakom det hårda israeliska pansaret döljer sig en mjuk människa som kan bli skrämd. Palestinierna? De är inte individer. De är på sin höjd människomassor, därtill hatiska.

Medan många av världens ledare försiktigt trippar fram, vadderade i lögner, är vreden mot Israels övergrepp bland folken runt om i världen stark.
Det är inte konstigt. Kunskaperna finns. Och det elände som Israel utsätter palestinierna för, förutsätter och återskapar ett rasistiskt avmänskligande; en kolonial förnedring.

På samma sätt som Sydafrikas apartheid-politik väckte avsky långt utanför Afrikas gränser, griper Israels arrogans och förtryck tag i något levande hos alla som ogillar orättvisor. Ställningstagandet mot Israels terror är vår tids antirasistiska brännpunkt.

Så kan vi gå tillbaka till orden och försöka rädda dem. Den enda möjligheten att inte kalla det som skett i Gaza för ett brott mot mänskligheten - det är att inte inbegripa palestinierna i mänskligheten. Men då har vi skadeskjutit vår egen mänsklighet.
Israels ockupation gör något med oss alla. Att ta ställning i den här konflikten handlar om att pröva ordet människa, och fylla det med innehåll.