2009/05/05

En reserv på fyra bataljoner efter tre år!

Den säkerhetspolitiske forskaren Wilhelm Agrell har alltid haft förmågan att säga "fel" saker vid ovälkomna tidpunkter. Det ska vi vara tacksamma för, exempelvis när han på lördagen kort och distinkt säger sanningen om vår försvarsplanering. Vi kommer att få ett formellt "frivilligt" försvar, konstaterar han i Svenska Dagbladet, men skillnaden mellan det och en krigsmakt av yrkessoldater kommer bara i gamet bevandrade yrkespolitiker kunna upptäcka.
De tidsperioder en ung människa måste skriva på för gör att han eller hon blir en yrkessoldat, vad man sedan än kallar det.

Agrell går sedan vidare med en viktig punkt: om soldater i framtiden skriver kontrakt för längre perioder utan specifikation av exempelvis internationella uppdrag kan vi sannolikt se fram mot förband som är lägre motiverade än i dag.

Åtagandet kommer inte gälla Kosovo, Gaza eller Kongo, utan så och så många år. Därmed riskerar vi att halka ned till många andra internationella militärstyrkors nivå. Och det vill vi knappast - svensk trupp har varit känd för sin kompetens, effektivitet och disciplin. Vi har därför åtnjutit ett mycket högt internationellt förtroende i jämförelse med många andra FN-länder, vars insatser kantats med problem och misslyckanden som inte minst gått ut över civila.

Agrell konstaterar slutligen - med rätta - att den organisation som nu föreslås för att försvara själva Sverige är feldimensionerad och felorganiserad. En idé är exempelvis att ha en reserv på fyra bataljoner, som ska kunna sättas in efter tre års förberedelser. Det kan ju vara ett roligt helgnöje att gissa vilken del av vårt land som skulle finnas kvar att sätta in dem från efter tre års oroligheter.

Att ha ett fungerande försvar handlar inte bara om saker - bilar, kanoner, flygplan och annat. Det handlar lika mycket om tillgång på engagerade, kunniga och erfarna människor. Dessa finns inte i dag, hur mycket än hemvärnet hålls fram som gott exempel. För en organisation behöver inte bara soldater och isolerade förband. Det behöver även befäl vana att handha, leda och lösa problem med stora och relativt komplicerade organisationer. Kunna förflytta dem, säkra deras underhåll, deras samordnande med andra styrkor och inte minst sätta in dem i strid så att de segrar över motståndaren. Hur många år kommer det att ta innan vi åter har denna säkerhetsfunktion?

Tidningens gissning är tjugo, trettio år. Men då måste återhämtningen börja nu.

Inga kommentarer: