2009/08/17

Hur skall vi få en attraktiv landsbygd?

Östergötland är ett fantastiskt landskap, ett Sverige i miniatyr, med ett otal kulturella och historiska "smultronställen" och sevärdheter. Skärgården med sin unika miljö måste värnas! Jag vill verka för att länet skall bli ledande då det gäller val av besöksmål i Sverige både för privat- och affärsturism och vi östgötar bör fortsätta stå för gott värdskap och bidra till att göra vår region värd att besöka.

Det är förvisso viktigt att slå vakt om Östergötland som den fjärde storstadsregionen. För detta krävs ett antal satsningar på utbyggd och upprustad infrastruktur, där byggandet av Ostlänken ses som det mest angelägna projektet. Men i det perspektivet är det viktigt att inte glömma av att Östergötland inte enbart består av storstäderna Linköping och Norrköping.

En satsning på landsbygden är minst lika viktig.

För att få ett helhetsperspektiv på landsbygdens framtid krävs en ny och kraftfull strategi för landsbygdens framtida utveckling. Jag är övertygad att om man vill få en attraktiv landsbygd med ett ökande företagande och fler boende måste hållbara lösningar för kommunikation, infrastruktur och utbyggda bredbandsnät ordnas. Utan en sådan politik kan landsbygden långsiktigt sett knappast bidra vare sig till en ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning eller till landsbygdens egen överlevnad som fungerande åretruntsamhälle.

För att Östergötland skall växa och bli ännu mer attraktivt krävs, förutom en väl etablerad infrastruktur, en ekonomisk, ekologisk och socialt hållbar utveckling av hela länet, öppenhet för nya idéer och samarbetsformer. Privata initiativ och idéer skall uppmuntras.

Det är påfallande många som vill att deras barn skall få växa upp på landet, men planerna stupar på avsaknad av bredband, skolor och butiker (däribland bensinstationer) samt en fungerande kollektivtrafik. En femtedel av Sveriges befolkning bor numera i tätorter och samhället skulle må väl av om den utvecklingen kunde stoppas.

Det gäller inte bara att få människor att flytta hit, det gäller också att se till att vår region bibehåller sin attraktionskraft för att motverka avflyttning. En bra ungdomsverksamhet, även på landsbygden, kan bidra till detta.

Trots farhågor inför framtiden och den försämringen av landsbygdens serviceverksamheter vi alla kan skåda finns det hos de mindre kommunerna och andra aktörer på landsbygden en stark vilja att utveckla de mindre tätbebyggda delarna av det svenska samhället och en övertygelse om att landsbygden på ett mycket konkret och aktivt sätt både kan och vill bygga upp en stark och bred produktionsstruktur, attraktiv boendemiljö och en väl fungerande komplementmiljö till de tätbebyggda regionerna.

Så vad som krävs är att:
• Landsbygdspolitiken skall samordnas med den övergripande regionala utvecklingspolitiken.
• Landsbygdspolitiken inriktas för spridning på ny produktion inom såväl livsmedelssektorn som andra näringssektorer.
• Natur- och kulturmiljöns betydelse skall betonas som en viktig attraktion för kvarboende och inflyttning.
• Hela myndighetsstrukturen ses över så att samhällsorganisationen bättre överensstämmer med en kraftfull helhetspolitik som innefattar såväl infrastruktur och samhällelig och kommersiell service som bra förutsättningar för småföretagsutveckling, högklassig utbildning samt en bra sjuk- och hälsovård.
• Den demokratiska styrningen av landsbygdens utveckling skall klarläggas med bl.a. tydliga roller för de skilda planerings- och genomförandenivåerna.

Så det gäller att få alla samhälleliga aktörer på lokal, regional och central nivå att engagera sig i den konkreta landsbygdsutvecklingen, inte minst när det gäller visioner, mål och strategier. Man bör inrikta mot två huvudmål – främja sysselsättning, tillväxt, bosättning och service på landsbygden för att bl.a. underlätta landsbygdens anpassning till nya förutsättningar och främja en diversifiering av landsbygdens näringsliv samt stödja ett uppfyllande av miljöpolitikens övergripande mål för de areella näringarna.


Hans Zettby

Helikoptrar och sensationsjournalistik

De senaste dagarna har Expressen påbörjat en artikelserie om det svenska militära deltagandet i Afghanistan. Jag välkomnar att media ägnar uppmärksamhet åt de svenska soldaterna och den svenska insatsen så länge det görs sakligt och objektivt.

Som tyvärr oftast är fallet med kvällstidningarna sker nu detta varken sakligt eller objektivt. Istället verkar man i mångt och mycket använda samma sensationsjournalistik som på ”nöjessidorna”. Under torsdagen möttes läsarna av Expressens nätupplaga av rubriken ”Svenska soldater dödade i Afghanistan”. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att inse att något tusental anhöriga och bekanta till de drygt 450 svenska soldaterna i Afghanistan fick hjärtat i halsgropen. Istället handlade artikeln om attentatet som krävde två svenska officerares liv hösten 2005. Jag har svårt att finna ord för hur illa jag tycker om Expressens ”journalistik”.


Expressens vinkel på den svenska militära Afghanistaninsatsen har sedan attentatet 2005 varit avsaknaden av svenska helikoptrar för ambulanstransporter. Läser man Expressen "vet" man att svenska soldaters enda chans till överlevnad är att det kommer en svensk helikopter och hämtar den skadade. Inte mycket bättre är det när man läser om trafikolyckan i början av veckan, men då handlar det om att det måste finnas lättare ambulanser också. Hur det ska gå ihop med medias andra krav att fordonen ska ha högre skyddsnivå begriper jag inte. Osakligheten har i alla fall fått Försvarsmakten att reagera och kommentera artikeln. Hur mycket "jätteoffensiv" är det när en handfull svenska soldater bistår några hundra afghanska soldater att säkra ett område inför valet?

Idag, liksom tidigare står Tyskland för den absoluta majoriteten av helikopterförmågan i det svenska området. ”Beroende av tyskar” kallar Expressen artikeln som om det skulle vara något fult och negativt. Sanningen är ju att det hela handlar om en multi-nationell insats där flera nationer arbetar gemensamt. Det är inte konstigare än att svenska soldater i Bosnien hade stöd av norska helikoptrar och amerikanska helikoptrar för sjukvård eller franska helikoptrar i Tchad och Kongo. I Afghanistan understöds svenskarna ständigt av andra nationers stridsflyg, framförallt amerikanskt, men mycket få krav har rests på att vi måste skicka dit svenska JAS:ar.

Att sedan de tyska helikoptrarna (CH-53) har helt annan prestanda än de svenska Hkp 10B nämns ju inte heller i artikeln. Då faller ju hela artikelns vinkel. CH-53 har högre marschfart än toppfarten på Hkp 10B. Den har betydligt längre räckvidd, bättre självförsvar, tre motorer istället för två (redundans). Den är också betydligt större och har därmed betydligt bättre lastförmåga. En nog så viktig aspekt är att tyskarna vid det här laget skaffat sig en betydande vana vid flygning i de svåra klimatförhållanden som råder i Afghanistan med såväl mycket hög terräng som öken, medan den svenska erfarenheten av naturliga skäl är närmast icke-existerande och först måste byggas upp.

Viktigast för den skadade soldaten är dock tillgängligheten och den tid det tar för helikoptern att ombesörja transporten. Hittills har tyskarna aldrig misslyckats med att ställa upp med sjukvårdstransport när sådan behövts. Att sedan den aktuella helikoptern är snabbare är nog så viktigt när det handlar om minuter. För att nå erforderlig förmåga krävs det i princip tre svenska helikoptrar på plats om man ska klara 24h-beredskap och underhåll. Detta skulle innebära att det inte fanns någon tillgänglig helikopter av typen på hemmaplan för utbildning o s v. Den svenska Hercules som nu är baserad i Afghanistan har dessutom frigjort tyska helikopterresurser, då de tyska helikoptrarna till skillnad från de tyska transportflygplanen har kunnat ta sig över bergen i Afghanistan även med en motor ur drift.


Den stora skandalen i sammanhanget är egentligen inte avsaknaden av svensk helikopterburen sjukvårdsförmåga i Afghanistan. Det är den totala avsaknaden av svensk sjukvårdshelikopterförmåga redan i det tidigare nationella Försvaret vilket varit en tragedi sedan helikopterns införande. Redan på 70-talet drog man korrekt slutsatserna efter amerikanska erfarenheter i Vietnam att i princip alla sårade som fick omedelbar tillgång till helikoptertransport till kvalificerad vård, överlevde. Ändå kom det aldrig till stånd något svenskt inköp av sjukvårdshelikoptrar. Ett antal militära helikoptrar fanns, men ingen för mer kvalificerad vård och de få som vanliga transporthelikoptrar som fanns i krigsorganisationen får dagens svenska sjukvård att framstå som nerlusad med ambulanshelikoptrar. Under 90-talet köptes ett antal ambulanshelikoptrar in till Försvaret, men användes endast för civilt bruk, tills det blev fult med denna statliga tjänst, varvid de såldes. Samma helikoptertyp används nu av Norge i Afghanistan.

Redan under krigsspelen på 70-talet blev resultaten snabbt att svenska soldater som sårats dog i drivor för att de inte kom under vård tillräckligt snabbt. Nästa problem blev att ta hand om sjukdomar eftersom krigsgravtjänsten hade svårt att hinna med. Idag klarar det amerikanska försvaret livet på nästan alla sårade soldater som inte skadats i huvudet eller de centrala organen tack vare ordentlig personlig skyddsutrustning och förmågan att snabbt få sårade under mycket kvalificerad vård. Behöver jag upplysa om hur många fältsjukhus svenska Försvarsmakten har kvar efter det senaste decenniets intensifierade nedrustningshysteri?

Helikopterverksamheten är och förblir tyvärr ett sorgebarn inom det svenska Försvaret. Blir det bättre med Hkp 14? Nej, den lär först bli operativ framåt slutet av nästa decennium och då kommer den redan att vara så gammal att man måste börja titta på modifieringar. Fram till dess saknar vi i Sverige helikopterburen ubåtsjaktsförmåga eftersom Hkp 4-systemet fallit för åldersstrecket. Jag är tveksam till om utrustning för ubåtsjakt ännu ens beställts till Hkp 14. Oavsett vilket, kommer den personal som idag kan ubåtsjakt ej längre vara kvar i organisationen då det blir aktuellt igen, varvid man får börja om från början.

Får tio år sedan hade man chansen att köpa in ett nytt, men ändå beprövat helikoptersystem. FMV gjorde en rekommendation, men regeringen körde över den och valde ett annat obeprövat system som bara fanns på pappret för att kunna sy ihop ett nordiskt samarbete. Danmark hoppade av och gick sin egen väg. Sverige valde ändå i slutändan en helt annan variant av den helikopter Norge och Finland valde.


Inom Försvarsmakten är man så bekymrad över det mediadrev som dragits igång om helikoptrar i Afghanistan att man redan förra året började titta på om det gick att skicka någon annan helikoptertyp än Hkp 10B till Afghanistan. Strunt samma om den hade rätt prestanda, skydd eller kunde ta mycket mer än en sårad på bår utan sjukvårdspersonal. Huvudsaken var att visa att Sverige kan flyga helikopter i Afghanistan.

Sjukvårdsberedskapen är faktiskt en av de saker jag är minst oroad över när det gäller den svenska insatsen i Afghanistan. Däremot är jag betydligt mer oroad över det stöd skadade och stupade svenska soldater och deras familjer hemma i Sverige av våra myndigheter, vilket jag kommer att borra mer i i ett kommande inlägg.


Nu finns det naturligtvis de som tolkar allt ovanstående som kritik mot svensk helikopterpersonal. Då har man dragit fel slutsats. Det är snarast kritik mot oförmåga att förstå vikten av helikopterförmåga. Men framförallt är det kritik av sensationsjournalistiken.

För övrigt anser jag som vanligt att svensk militär personal på utlandsinsatser borde vara skattebefriad under insatsen.

2009/08/15

FÖRSVARA FÖRSVARET FÖR FOSTERLANDETS FRIHET!

Så har försvarsminister Sten Tolgfors redogjort för sin trestegsraket, om hur det en gång så stolta svenska försvaret skall transformeras till en mikroskopisk expeditionskår med lätta förband och utan förmåga att försvara det land och det folk det är skapat att försvara. Hotbilden är väl inte så där väldigt alarmerande just denna dag då detta skrivs, men inte går omvärldsutvecklingen åt rätt håll hur mycket man än må sitta på Jakobsgatan och önskedrömma om att så vore fallet...


Ryssland rustar upp och spänner sina militära muskler, naturrikedomarna under Arktis is intresserar de flesta länderna i området och snart kommer vi med största sannolikhet ha en rysk gasledning som passerar genom våra vatten med allt vad det innebär av ryska intressesfärer och ökad militär närvaro.


Visst kan jag köpa idén om ett fast anställt försvar med professionella soldater men inte till de pinsamt patetiskt låga nivåerna som det nu talas om. Men A och O i min sinnesvärld är att försvaret måste ha en anpassningsförmåga, med möjlighet att hyfsat snabbt skapa sy upp en större kostym när man måste klä upp sig för att imponera på omvärlden, och just detta kommer vi aldrig att kunna ha i ett försvar med yrkessoldaterna i de åtta lätta manöverbataljonerna och frivilliga soldater i Hemvärnet (Nationella skyddstyrkorna). Och med tanke på att våra svenska folkvalda alla tycks ha en iögonfallande likhet med sengångare när det kommer till säkerhetspolitiska slutsatser och försvarspolitiska ställningstaganden så kommer vi alltid vara för sent ute att med att:


1) Skapa en större numerär för landets väpnade styrkor.
2) Köpa in ny matriel för de högst eventuella nya förbanden.
3) Väcka värnplikten till liv igen.
4) Söka oss till den kollektiva säkerheten i NATO.


Och som om senfärdigheten inte vore illa nog, så drar man närmast kroniskt fel slutsatser av det som händer. För nästan exakt ett år sedan marscherade ryssen in i Georgien med tunga förband, med stridsvagnar och mekansierat infanteri, med massivt artilleriunderstöd och ett väloljat samarbete mellan mark- och flygstridskrafter, och bara denna nakna uppvisning i rysk aggressivitet borde ha fått Sverige att vakna omedelbart. Men vad händer?


Omedelbart så låter regeringen genom det ansvariga statsrådet Tolgfors skjuta på försvarsbeslutet för att väva in erfarenheterna från det nyss avslutade kriget men problemet är som vanligt att Sverige drar helt fel slutsatser. Den lätta Georgiska armén massakrerades och förödmjukades av de ryska, tunga förbanden - och Tolgfors med nickedockor kommer på att den svenska armén skall göra sig av med 50 % av de helt underbara, hypermoderna men tunga stridsvagnarna av typ 122 för att istället satsa på lätta förband med "Galtar" och obepansarade Toyotabilar. Sålunda drar man helt fel slutsatser av hur man bäst försvarar hemlandet...


Ryssen besegrade Georgien genom en närmast magnifik uppvisning i eldunderstöd från artilleri, helikoptrar och stridsflyg medan vi i Sverige tycker att 24 artilleripjäser är tillräckligt för att stödja vår armé. Förvisso en korrekt slutsats med tanke på den framtida numerären, men helt åt fanders om man vill ha någon trovärdighet i det nationella försvarsperspektivet. Pvhelikoptrarna (Hkp 9) vi har är närmast antika idag och alla de JAS-plan vi har lär behövas för att skydda luftrum och alla marinens fartyg som har det gemensamt att de alla saknar luftvärnsförmåga Här och Nu.


"Här och Nu" är Tolgfors mantra, men är det vi får med omstruktureringen bättre än det gamla och i nypolitiska led ständigt hånade invsionsförsvaret. När Tolgfors är färdig, och 450.000 kvadratkilometer Sverige försvaras av 8 lätta bataljoner med ringa undersöd, en "handikappad marin" och ett flygvapen med lika många uppgifter som flygplan så kommer vi ändå inte nå upp till det "Här och Nu" som vi nådde med våra 24 brigader, med Europas näst största flygvapen och en marin som i alla fall höll piraterna borta från Öland. Det gamla invasionsförsvaret med alla sina värnpliktiga var efter 72 timmar i så pass gott skick att det fanns en avskräckande dimension som vi aldrig någonsin kommer att nå med 6 bataljoner i Sverige, 1 i Afghanistan och 1 i någon annan gudsförgäten del av världen.


Ett land som är stort till ytan, som saknar en stor befolkning men som ligger i en del av världen där avspänningen är på väg att bli historia behöver trovärdighet, och trovärdighet i försvarsförmåga kräver en anpassad numerär. Sverige kommer aldrig kunna anpassa sin numerär med ett yrkesförsvar, Sverige kommer alltid vara för sent ute när hotbilden förändras - det är den tragiska sanningen. Men i Finland har man förstått det där och där är brigaden inget museiförband. Söte bror i Norge har fått upp sina ögon igen och satsar resurser på sin försvarförmåga igen,men som vanligt har vi i Sverige fastnat någonstans i förordet när de andra läser de sista raderna i historieboken...

Hans Zettby

2009/08/14

Bakom upproret i norra Afghanistan

Arbetslöshet,fattigdom och etniska motsättningar göder talibanernas framgångar i norra Afghanistan. Dialog och bistånd,inte militära insatser, behövs, enligt lokala politiker.

Talibanernas makt växer i norra Afghanistan. I en del byar i provinsen Kunduz har talibanerna satt upp egna, rivaliserande styren - kompletta med domstolar och skatteindrivning.

Också i provinserna Balkh, Jowzjan, Faryab, Sar-i-Pol och Baghlan ökar gerillans makt. Hur kan det komma sig? - Folket i Charbolak, talibanernas bas i Balkh, har inte sett några förbättringar. Inga skolor, hälsokliniker eller vägar har byggts där, säger Aziz Rahman Mayar, före detta stridspilot som nu arbetar för president Hamid Karzais valkampanj i norr.

De styrande i Balkh, anförda av tadzjikiske guvernören Mohammed Atta, har sett till att biståndsinsatserna hamnar i tadzjikiska områden. Guvernören i Balkh, Mohammed Atta, lägger skulden för det ökande våldet på de Natoledda Isaf-styrkorna.

- De respekterar inte Afghanistans lagar eller folks traditioner och sedvänjor.Det skapar en klyfta mellan lokalstyret och folket som kan få folk att gå med i gerillan, sade Atta i en intervju nyligen. Själv vill han att alla utländska trupper lämnar norra Afghanistan.

HRW anklagar Israel för krigsbrott

Människorättsorganisationen Human Rights Watch(HRW)anklagar Israel för krigsförbrytelser under den offensiv som genomfördes i Gaza i början av året.

Enligt en ny rapport som offentliggjordes i dag sköt israeliska soldater medvetet ihjäl elva civila palestinier trots att dessa bar vita flaggor och tygstycken.

Palestinierna gjorde allt de kunde för att informera de israeliska styrkorna om att de inte utgjorde ett hot mot dem,säger Bill van Esveld som utrett händelsen. Nio av de dödade var kvinnor och barn. Ytterligare personer dödades då de israeliska styrkorna beordrat palestinierna att gå ut ur sina hus.

Human Rights Watch har grundligt utrett de olika fallen och bland annat intervjuat ett stort antal vittnen.

I ett av fallen stod två kvinnor och tre barn utanför sitt hus. Minst tre av dem höll i vita tygstycken när en soldat öppnade eld. Två flickor,två och sju år gamla, dödades och en tredje flicka och hennes mormor skadades.

Israeliska soldater sköt också mot civila som med vita flaggor gick längs en gata i ett försök att lämna stridsområdena. I det här fallet fanns det inga militära mål att skjuta mot, och det fanns inga fientliga Hamas-krigare i området, konstaterar HRW.

Human Rights Watch uppmanar Israel att undersöka fallen ordentligt så att de inte sopas under mattan. HRW kräver att den israeliska armén tar itu med den kultur av straffrihet som råder.

Den israeliska armén meddelade i juli att den utreder två fall där israeliska soldater uppgavs ha skjutit ihjäl civila som bar vita flaggor. Enligt HRW har Israel dock skött sina utredningar otillfredsställande.

I stället för att låta utomstående objektivt utreda fallen är det armén som gör det. Och armén har inte ens kontaktat de palestinska vittnena, påpekar Bill van Esveld,en av utredarna i HRW:s rapport.

Tyskt ubåtshot mot Reinfeldt

Ubåtstillverkaren Kockums tvingas banta verksamheten om inte Sverige bestämmer sig för nya order snart. Hotet kommer från den tyska ägaren Thyssenkrupp i ett skarpt formulerat brev till statsministern och försvarsministern.Regeringen måste ta ett nytt ubåtsbeslut nu.

"Om ett sådant beslut inte tas så att företagets lönsamhet kan säkras måste kapacitetsnedskärningar göras vilket i sin tur får påtagliga konsekvenser för Sveriges egna kompetens inom ubåtsteknologi", skriver Olaf Berlien, ledamot i den tyska Kockumsägaren Thyssenkrupps koncernstyrelse.

I december 2007 meddelade regeringen att Kockums fått i uppdrag att inleda formgivningen av en ny ubåtsgeneration under namnet A26.

Sedan dess har Kockums förhandlat med Försvarets materielverk utan att några fler beslut har tagits. Enligt avtalet har regeringen till september på sig att ge grönt ljus för att inleda själva konstruktionen av A26.

Ett positivt beslut om framtiden för A26-projektet inom loppet av 2009 är "avgörande" för Kockums AB:s framtid.

2009/08/12

Lag för ryska utlandsstyrkor

Ryska trupper bör kunna försvara Rysslands intressen utomlands,anser den ryske presidenten Dmitrij Medvedev enligt Kreml. Han föreslår därför en lagändring så att sådana aktioner får juridisk grund.

I det korta kriget mot Georgien om Sydossetien för ett år sedan skickade Medvedev ryska styrkor långt in på georgiskt territorium, men ryska massmedier ifrågasatte då om den juridiska processen bakom truppinsatsen hade följts korrekt.

Enligt det förslag som presidenten nu lagt fram och som finns utlagt på Kremls webbsida ska ryska soldater kunna sättas in i andra länder för att försvara ett tredje land mot angrepp, för att skydda ryska medborgare och militär personal och för att bekämpa pirater till havs.
Ryske försvarsministern Anatolij Serdjukov sade i måndags i ett uttalande att Medvedevs utkast "syftar till att utforma en helgjuten juridisk mekanism så att överbefälhavaren kan använda truppformationer utomlands för att värna Rysslands och dess medborgares intressen".


Enligt lagförslaget krävs ett beslut av federationsrådet, det ryska parlamentets första kammare, för att presidenten ska kunna sända styrkor utomlands.

Should we stay or should we go?

Läget för den svenska-finländska ISAF-styrkan i Mazar-i-Sharif har varit relativ lugnt, men det har aldrig varit ofarligt. Det är rena turen att förlusterna varit så låga. Nu är det ännu farligare. Ordföranden i officersförbundet Lars Fresker talar om de "skarpaste stridssituationer man kan tänka sig".

Den operativa uppgiften har förändrats i och med att svenskarna genomför offensiva operationer i samarbete med den afghanska armén. Områdets geostrategiska betydelse har dessutom ökat sedan det blivit transitled för utrustning via Ryssland. Samtidigt spiller den ökade konfliktnivån i södra och östra Afghanistan över till svenskarna. Det kommande valet sätter ytterligare fart på demokratins motståndare.

Det finländska officersförbundet går så långt som att situationen "påminner om krig".I sin första intervju duckade dock Finlands nye ÖB Ari Pueheloinen för frågan

- Krig eller inte, det är en juridisk eller en fråga av internationell politisk karaktär. Om den ökade aktiviteten är temporär eller inte,det får vi svar på under de närmaste veckorna.

Kommendören ville inte spekulera om förluster men tillstod att risken finns.

Ja,dessvärre är det så och tyvärr tror jag att beredskapen för detta är mycket mindre i Sverige än i Finland. Det har att göra med olika historiska erfarenheter, men också att insatsen blivit något av ett "glömt krig".Det kan snabbt ändra sig.

Att den svenska försvarsmakten tidigare tonat ned allvaret och till och med aktivt motarbetat öppenhet om säkerhetsläget, brister i utrustning osv,kan nu slå tillbaka på opinionen om unga män och kvinnor kommer att flygas hem i försvarets liksäckar.

Ska vi behöva döda alla afghanska män för att befria den afghanska kvinnan?

När i veckan i Studio 1 diskuterades den svenska militära insatsen i Afghanistan. Jan Guillou raljerade han över att avskaffande av kvinnoförtryck förs fram som ett motiv. Jag tänkte på en svensk militär som tjänstgjort i Afghanistan både under talibanstyret och sedan det störtats.

"Vad jag fick uppleva i Kabul under talibanstyret kan du förmodligen inte föreställa dig ens i dina värsta mardrömmar. Byggnadskranar användes utanför ministerierna som plattformar för att hänga människor. Mest kvinnor.

Allt var förbjudet.I våra "Mine Awareness" program fick inte flickor delta. De var förbjudna att gå i skola. Sjukvården var under all kritik då inga kvinnor fick arbeta. Huvuddelen av läkarna innan talibanerna tog över var kvinnor. Några år senare var läget ett annat.

Inga kvinnor avrättades så vitt jag kunde se för att de råkat visa för mycket av ett ben. Flickor fick återigen gå i skola. Undervisning hur man kan undgå att skadas av minor och oexploderad ammunition var inte längre förbehållen pojkar och män, osv.
Allt detta var resultatet av Natos militära närvaro där bland annat svensk personal bidrog."

Det är värt att komma ihåg vad talibanerna representerar när Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna vill att vi ska slinka i väg med svansen mellan benen och låta de kvarvarande 41 ISAF-nationerna göra jobbet.

Kort sagt, Helt om, marsch mot hängmattan.

Men visst ska vi känna både stolthet och glädje över att vi bidrar till att två miljoner flickor faktiskt kan gå i skolan. Samma sak gäller det kommande presidentvalet den 20 augusti och etableringen - hur svag den än fortfarande är - av ett demokratiskt styre. Det är också det styre som en bred majoritet av afghanerna själva önskar.

Till skillnad från den svenska opinion som vill att vi ska dra fortast möjligt finns det ett mycket stort stöd i Afghanistan för den FN-sanktionerade och Nato-ledda insatsen. Medan Guillou talar om att vi är där för att döda afghaner,vet man där att det är motståndsmän som dödar de flesta civila.

Primärt handlar dock inte insatsen i Afghanistan om att främja kvinnlig frigörelse, utveckla demokrati eller för den delen, minska strömmen av heroin till Europa.

Inget av dessa motiv är tillräckligt starkt för att summera till ett nationellt intresse av den dignitet,som står i paritet med insatsens kostnader för skattebetalarna och dess risker för de män och kvinnor som vågar sina liv för oss.

Långt-bort-i-stan-doktrinens kärna är svensk säkerhet.Behöver vi hjälp från andra kan vi inte ligga i hängmattan när andra behöver oss.

Vi skulle även förlora vår trovärdighet som säkerhetspolitisk aktör. Att NATO inte försvagas ligger dessutom i vårt omedelbart nationella intresse.

Lägg därtill förhindrandet av att Afghanistan åter blir fristad för internationell terrorism. Om det sker är risken stor att kärnvapenstaten Pakistan också faller i talibanernas händer. Anhängarna av hängmattan verkar inte bry sig.


Hans Zettby

Högvakt utan full utbildning

Värnpliktiga vid Helikopterflottiljen var tvungna att gå högvakten vid kungliga slottet i Stockholm innan de hade fullföljt sin grundläggande soldatutbildning,GSU. Det skriver organisationen Värnpliktsrådet i en rapport efter ett besök på förbandet i Kvarn och i Linköping.

Värnpliktsrådet anser att det är förkastligt att Försvarsmakten tvingar värnpliktiga i en skarp tjänstgöring innan de har fullgjort sin grundutbildning.

Helikopterflottiljen uppger enligt rapporten att flottiljen inte kan styra över detta själva,utan får order från centralt håll.

Värnpliktsrådet kräver nu att Försvarsmakten ger Helikopterflottiljen tid och förutsättningar att utbilda sina soldater i tillräcklig omfattning innan de ska uträtta en skarp tjänst.

2009/08/11

"Storbritannien i Afghanistan i 40 år"

Storbritannien kommer att stanna i Afghanistan ännu i 40 år, det uppskattar en högt uppsatt brittisk officer i en intervju för tidningen Times.

General Sir David Richards, som är landets blivande generalstabschef,tror att Storbritanniens uppgifter i Afghanistan kommer att förändras under tiden från strider till exempelvis utveckling av administrationen.

Stödet bland britterna till Afghanistanoperationen har dalat eftersom de egna truppernas förluster har ökat. Under åtta år har 195 brittiska soldater stupat i Afghanistan.

Storbritannien har 9 000 soldater i Afghanistan.

Värnplikten är Finländska försvarets starka grund

Enligt kommendören för Försvarsmakten,amiral Juhani Kaskeala är värnplikten det Finska försvarets starka grund. Kostnadseffektiviteten som värnplikten medför är även en förutsättning för försvarsmaktens förmåga att investera i nytt försvarsmaterial.Amiral Kaskeala talade i högkvarterets sommarsymposium den 30 juni i St.Michel.

Kaskeala anser att reservisternas höga utbildningsnivå garanterar ett fullt utnyttjande av dagens tekniskt krävande vapen- och ledningssystem. Reservisternas höga motivation och goda kunnande, som hjälper Finland att klara av de internationella bestämmelserna, nämndes speciellt.

Amiral Kaskeala betonar att Finlands försvarssystem helt enkelt kräver allmän värnplikt. Det är inte meningsfullt att avstå från ett effektivt och förmånligt försvarssystem endast av den anledningen att flera andra Europeiska länder har gjort det.

- Att ta hand om Finlands försvar får och kan aldrig vara myndighetsverksamhet. Finska grundlagen säger att varje finländsk medborgare är skyldig att delta i fosterlandets försvar eller hjälpa det i den mån som lagen bestämmer

2009/08/10

Ryska soldater vid finska gränsen

I dag inleds en stor rysk militärövning nära den finska gränsen.

Övningen vid sjön Ladoga inkluderar alla enheter i Leninggrads militärdistrikt, flera enheter av Sibiriens militärdistrikt, samt Norra flottan och Baltiska flottan.

Övningen är en av tre stora ryska militär övningar i sommar. Från 29 juni till 10 juli genomfördes det ryska försvaret en stor övning som involverade alla brigader i norra Kaukasus militärdistrikt, samt flottorna i Svarta Havet och Kaspiska Havet. Två hela fältarméer kommer dessutom att samlas i Vitryssland under en gemensam militärövning mellan 8-29 september.

När Nato-övningen Loyal Arrow genomfördes i Luleå i mitten av juni demonstrerade Vänstern, Svenska Freds och Miljöpartiet mot flygövningen.

Övningen kommer att reta Ryssland, varnade Peter Rådberg (MP) under en demonstration i Luleå.

Övningen vid den finska gränsen kommer enligt officiella ryska källor att omfatta 60 000 man. Det ska jämföras med den omdebatterade Nato-övningen i Luleå som endast inkluderade 2 000 soldater. och medan Loyal Arrow höll på i åtta dagar, pågår Ladoga-övningen i närheten av Finland i sju veckor.

Hur tycker Peter Rådberg (MP), Hans Linde (V) och Anna Ek (Svenska Freds) - vilka alla var i Luleå och demonstrerade mot Loyal Arrow - att Sverige och Finland skall uppfatta den ryska övningen med 60 000 man, om de tycker att Ryssland ska uppfatta en övning med 2 000 soldater som provocerande?

Det är naturligtvis lite annorlunda att ledamöter i det svenska parlamentet är så oroliga för hur Ryssland uppfattar en förhållandevis liten militärövning på svenskt territorium. Borde inte Sveriges säkerhet och försvarsförmåga vara viktigare för en svensk riksdagsledamot?

Det ska bli spännande att se om Vänstern, Svenska Freds och Miljöpartiet anordnar en bussresa till finska gränsen nästa vecka för att protestera mot den långt större och betydligt mer långvariga ryska övningen som hålls i området.

Nej, självklart anordnas ingen bussresa, när det gäller säkerhetspolitik resonerar delar av Vänstern, Miljöpartiet och Fredsrörelsen som om Ryssland inte existerar.

Det är i första hand de tre vänsterpartierna i Sveriges riksdag som har nedrustat vårt lands försvar. När nu de borgliga partierna fortsätter utvecklingen med att spara på landets militära utgifter, framstår NATO som det enda rimliga alternativet.

Oavsett vilken väg Sverige väljer är det enda rimliga att se till att det svenska försvaret har en egen avskräckande förmåga. Georgien-kriget under förra året visade att bland medborgare fanns uttalade ambitioner att närma sig NATO i ett skarpt läge.

Hans Zettby

Försvarets inriktning

Riksdagen har för någon månad sedan antagit regeringens inriktningsproposition för försvaret. I denna sägs att hela landet skall kunna försvaras mot militärt angrepp från annan stat.
Jag undrar hur och med vilken målsättning detta principiellt skall ske med så få stridande enheter som vi planerats ha 2019 ?
10-12 bataljonsstridgrupper, 100 stridsflygplan och några få korvetter och ubåtar.

I stället för att ge konkreta svar svarar både försvarsminister Tolgfors och ledamoten i riksdagens försvarsutskott Karin Enström att enheternas flexibilitet och tillgänglighet skall ökas så att de bättre än i dag skall kunna användas " Här och Nu". Det är bra men detta ökar endast marginellt förmågan att försvara det egna landet.

Enström skriver att det efter Sovjetunionens fall inte finns något militärt hot mot Sverige. Så är det i dag men hur länge förblir det så? På den frågan ges svar som "Att försöka förutse framtiden är verkligen ingen exakt vetenskap och vi måste vara ödmjuka och öppna att ompröva beslut".

Jag vet av mångårig erfarenhet av prognosarbete och framtidsinriktade studier inom försvaret att bedömningar av framtiden innehåller betydande osäkerheter men vet också att det är möjligt att göra rimligt säkra prognoser.

Ödmjukhet borde i detta sammanhang vara att säkerställa en minimal storlek på försvaret som möjliggör att detta i tid hinner anpassas - kvantitativt och kvalitativt - till förvärrade militärstrategiska situationer.Nu planerad storlek på försvaret är sannolikt för liten för att säkerställa detta. Att anpassa ett försvar av planerad storlek tar 15-20 år.

Tills jag får konkreta svar på mina frågor kan jag inte se försvarsministern upprepade försäkringar att hela landet skall försvaras mot militärt angrepp från annan stat som annat än retorik och tomma ord. Försvaret är och syns fortsatt bli dimensionerat för internationella
insatser i stället för försvar av det egna landet.
Är de ett sådant försvar vi årligen fortsatt skall satsa runt 35 miljarder på?

Hans Zettby