De nya insatsreglerna är bara en av ett antal saker som den svenska Afghanistaninsatsen behöver. Det är sedan tidigare väl känt, även politiskt, att insatsen är en huvudfoting med stor andel ledning och stödfunktioner i förhållande till operativ del. Det svenska ansvarsområdet är enormt och även om den afghanska polisen (ANP) och militären (ANA) är de som ska göra grovjobbet behöver de stöd från ISAF och ett hundratal svenska soldater på en yta motsvarande Götaland, förslår inte långt. Det är svenska politiker väl medvetna om efter sina besöksresor i Afghanistan, men det är inget man våga ta upp i Sverige. Regeringen har satt sin gräns vid 550 man samtidigt i Afghanistan, även om Försvarsmakten uttryckt önskemål om betydligt fler soldater för att kunna lösa uppgiften bättre. Andra förmågor som är hett eftertraktade är ökad spaningsförmåga genom taktiska UAV: er (den nya taktiska UAV: n är ett känt sorgebarn och den gamla är man ovillig att skicka till Afghanistan), samt ökade signalspaningsmöjligheter, t ex genom S 102.
HansZettby
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
På några sätt kan det vara en fördel att området som svenskarna bevakar är stort, om det bara finns tillräckligt många vägar. Annars så är just vägprojekt nummer ett på den civila hjälplistan då det hjälper både svenskarna och Afghanistan extremt mycket, enligt mig. Då kan svenskarna alternera sina rutter. En annan fördel med stora ytor är att med det nya ROE så kan svenskarna jaga efter Talibanerna tills de får fatt i dem och nedgör dem, när de blivit attackerade. Eller har jag fel?
Mvh Roger Klang, Lund Scaniae Sverige
Skicka en kommentar