Rovdjursfrågan

Alliansen, med ”huvudjägaren” (M) tycks förbise att det finns väljare både bland pensionärer och jägare. Varför reta upp dessa ”folkgrupper”? Eller har Alliansens politiker tröttnat på sina uppdrag och vill göra något annat när Håkan Ljugholt och hans pack tar över Sveriges ledning?

När det skulle folkomröstas om medlemskap i EU uppstod en ohelig allians mellan Göran Persson och Carl Bildt, som till varje pris ville ljuga ihop fördelarna för Sverige att gå med i EU. Jägarna var oroliga, med hänsyn till andra regler och annan politik nere i Europa, för att de urgamla rättigheterna skulle inskränkas. Politikerna insåg faran och ljög ihop löften om att jägarna skulle få sitta ”i orubbat bo”. Det ljugs ju aldrig så mycket som före ett val, under ett krig och efter en jakt…

Bland det första som hände var att kommunissan Margareta Winberg, till och med utan att EU hade bett om det, förbjöd den urgamla vårjakten på sträckande morkullhanar. Winberg och Göran Persson drog inte jämnt, Winberg fick sparken och ersattes av en annan f.d. kommunistprinsessa, Annika Åhnberg.

Klok, skärpt, och med betydligt mer under pannbenet än Göran Persson. Annika Åhnberg insåg vad frågan betydde för jägarna, och därmed i röster för politikerna. Hon upphävde Winbergs beslut och Sveriges jägare kunde återgå till den mycket spännande vårjakten.

Så insåg till och med Göran Persson vem som var intelligentast och sparkade Åhnberg, och för att ytterligare visa vem som bestämde tillsatte han på nytt kommunissan Winberg. Bland det första hon gjorde var att undanröja Åhnbergs beslut och det blev slut med vårjakten för andra gången.

Då hade EU hunnit vakna och införlivade morkullhanarna i sitt fågelskyddsdirektiv, och därmed är det omyndigförklarade svenska folket överkört för gott på denna punkt och så får det bli ända tills att vi går ur EU (och in i Nato i stället).

Läxan svenska jägare lärde sig är att politiker i allmänhet, och deras löften i synnerhet, inte går att lita på.

Nu står striden om våra svenska rovdjur, där EU och de EU-trogna politikerna har stöd av champagnevänstern, boende på Södermalm och på fritiden hemmahörande runt Stureplan, uppbackade av Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen, vilkas åsikter gärna får utrymme i pressen. Vår miljöminister Andreas Carlgren ville visa EU att här i Sverige bestämmer svenskarna och därmed låta oss fortsätta med årlig jakt på varg, för att det antal vargar Sveriges riksdag tagit beslut om (210 individer) inte skall överskridas.

EU satte ned foten så att Reinfeldt vek sig för européernas sätt att besluta över svenska folket. EU krävde till och med att det av Sveriges riksdag beslutade maximala antalet vargar skall undanröjas!

I Sverige finns det medborgare som aldrig tidigare har behövt leva med varg in på knutarna och som faktiskt är rädda för dessa rovdjur. Men detta bekymrar inte EU-politikerna i garanterat vargfria Bryssel eller Straßbourg. Bönder blir gång efter annan av med sina får och jägare och hundägare mister sina husdjur. Skillnaden mellan vad staten i nåder eventuellt kan betala ut i ersättning bestrids inte av Rovdjursföreningen. DÅ är det inte deras djur längre…

Nästa exempel är den för människan betydligt farligare björnen. Här har man på Helgeandsholmen tagit beslut om att björnstammens numerär ska vara

1 000 individer. Vi har runt 3 000, enligt inventeringar, spillningsprover och DNA-undersökningar. Från jägarsidan och andra intressenter har man begärt ökad jakt på björn, men myndigheterna har tvärtom i vissa fall skurit ned kvoten. Till Rovdjursföreningens glädje. De renskötande samerna, som vi påstås måna om, mister varannan renkalv som blir björnföda. Men det bryr man sig inte om på Helgeandsholmen.

Om politikerna inte vill lämna Stockholm för att bilda sig en uppfattning på plats ute i naturen (med risk att gå vilse) kunde de gärna läsa Svensk Jakt, Jakt & Jägare, Jaktmarker och Fiskevatten, där rovdjursproblematiken rapporterats sedan många år tillbaka.

Men man vill kanske inte veta? Då måste man agera för att inte väljarna ska uppfatta det som brist på handlingskraft. Dessutom uteblir väl en och annan bjudlunch när man besöker husse, d.v.s. EU, för att fjäska in sig hos makthavarna.

Det blir inte bättre när Håkan Ljugholt och hans pack tar över, tyvärr. Annat än att vi slipper se och höra velighetsminister Reinfeldt i massmedia.

HasseZ