Med tiden har fokuseringen på
”kommunikationsstrategi” tunnat ut det ideologiskt förankrade nytänkandet, att
det allt oftare talas om att i synnerhet Moderaterna – hur mycket ”Nya” man än
uppger sig för att vara – drabbats av idélöshet.
Under våren har det allt oftare förekommit
rubriker som ”Alliansen Sverige – ett land utan idéer ”, ”Reinfeldt har slut på
idéer”, ”Hårt pressad och utan idéer”, När berättelserna dött återstår bara
Reinfeldt”.
Det är inte utan att det finns en hel del täckning
för påståenden som dessa. Dessutom en allt större täckning, något som även
Reinfeldt själv tvingats att inse. Kanske var det detta som fick honom att i
sitt stämmotal i Örebro den 16 mars försöka ”göra dygd” av detta sitt och partiets
trångomål genom att helt frankt varna för visioner! Så här uttryckte Reinfeldt
det:
”Det
finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det.”
Det torde vara första gången som en partiledare
hissat varningsflagg för visioner. Annars brukar just detta att vara visionär
och ha förmåga att formulera mer långsiktiga mål för det politiska arbetet –
dvs visioner – vara själva signumet för politiskt ledarskap. I stället rusade
Reinfeldt omkring på den spotlightbelysta scenen utslungande ordpastejer av
enklaste slag – inte alltid formulerade på det mest distinkta sättet:
”Ett
politiskt parti måste lyssna.” ”Ett parti måste ha människan som utgångspunkt.”
”Våra värderingar kommer från människan.” ”Vi måste se våra medmänniskor.” ”Vi
ska vara trogna idén att sätta människan först och det ska förankras hos
människor.” ”Vi ska vara det moderna partiet, förnya oss och leda
utvecklingen.” ”Vi tror på jämlikhet och rättvisa.” ”Friheten är vårt
viktigaste mål.”
Det är svårt att utifrån detta på korthuggna
klyschor uppbyggda stämmotal bilda sig en uppfattning om vad som skiljer ut Nya
Moderaterna från övriga partier. Även de vill lyssna och ha
människorna/väljarna i blickfånget.
Idéprogrammet:
Svaret på frågan om vilka idéer och vilken idésyn, som bär
upp Nya moderaternas politik får därför sökas i det idéprogram kallat ”Ansvar för hela Sverige”, som antogs
vid Örebrostämman och som finns utlagt på partiets hemsida.
Det medmänskliga i den moderata politiken
framhålls redan på själva omslagssidan genom att anslå ordet: Tillsammans. Detta helt kort och gott
och utan något sammanhang i övrigt,väcker knappast några djupare ideologiska
rötter till liv. Associationsvis kommer man osökt att tänka på den välkända
refrängen ”Ju mer vi är tillsammans,
tillsammans, tillsammans. Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir.”
Kanske var det just detta som var meningen?
Vill man vara ironisk var det inte utan att
Örebrostämman – som den blev omrapporterad i medierna med ledarparet Reinfeldt
– Borg vilt showande – kom att leda tankarna till Allsång på Skansen.
Över själva programtexten finns dock ingen
anledning att ironisera. Även om det floskulösa styckevis blir i jobbigaste
laget, ger det en bild av vad Nya Moderaterna står för men också vad partiet
numera inte står för.
Helt i överensstämmelse med partiets gällande
kommunikationsstrategi presenterades den nya moderatpolitiken som en den
gränslösa medmänsklighetens politik. Så här lyder det stycke som inleder
programtexten:
”Människan
är utgångspunkten för Nya Moderaternas politik. Våra värderingar kommer ur vår
människosyn. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas och bara genom
frihet kan denna förmåga komma till sin rätt. Därför är frihet vårt viktigaste
värde.”
Alltså viktigare än demokrati, medmänsklighet,
rättvisa, ärlighet, ansvar, jämlikhet, solidaritet. Eller…?
Bekymret är att det
- Är svårt för att inte säga omöjligt att
kort och meningsfullt definiera begrepp som exempelvis frihet eller demokrati
- Ännu svårare att ”väga” värdet av begrepp som de ovan angivna och då i synnerhet om
ambitionen är att utifrån ett sådant ”vägande”
jämföra de olika begreppens inbördes ”vikt”. Alla sådana försök blir mer eller
mindre floskulösa ägnat att undergräva förtroendet för det som kommit att
kallas ”den politiska retoriken” –
den retorik utifrån vilken medborgarna har att göra sina olika
ställningstaganden.
Familjepolitikens
och Försvarspolitikens exkludering:
Det är inte bara så att orden/begreppen ”familjen” respektive ”försvaret”
saknas i det nya
idéprogrammet. Dessa politikområden har helt sonika plockats bort eller kanske
bättre uttryckt rensats ut. Nya Moderaterna har inte längre någon vare sig
familjepolitik eller försvarspolitik. Familjen och försvaret tillmäts inte den
betydelse, som motiverar en plats i partiets idéprogram.
Inte mindre anmärkningsvärt är, att denna
exkludering har kunnat ske utan någon märkbar uppmärksamhet. Tala om tyst i
klassen. Men tystnaden har också gällt medierna. Hur många känner till att ord
som ”familjen”, ”försvaret”, ”kyrkan”
inte förekommer så mycket som en enda gång i det av Nya Moderaterna i Örebro
antagna idéprogrammet?
Om
de stora frågorna just ingenting:
Hur stora och för framtiden viktiga strukturfrågor med
tillkommande problem skall angripas är något man förväntar sig att ett
idéprogram skall ge orientering om. Vad som torde gälla som de största framtida
strukturfrågorna med sina tillkommande problem blir i Örebroprogrammet inte ens
omnämnda! Således inte ett ord om:
- Migrationen och då inte bara invandringen
och dess direkta och indirekta kostnader utan också den sällan påtalade
utvandringen av högutbildade svenskar. Sammantaget ägnat att ge upphov till en
gigantisk och växande negativ migrationsbalans.
- Pensionskapitalets urholkning – ett
brandskattande av en tidigare generations inarbetande försörjning på äldre dar.
- Den på allt fler områden eftersatta
infrastrukturen – ett slags kapitalförslitning av vad som byggts upp av en
äldre generation.
- Ungdomsarbetslösheten – ett växande
problem med både svårblickbara och långsiktiga följder.
Ingenting om dessa stora och viktiga frågor men
desto mer om hur Nya Moderaterna ”ser
människan” och har ”människan till
utgångspunkt” och detta – betonas återkommande – oavsett etnisitet, kön och
sexuell läggning.
Om man sedan vill kalla detta uttryck för
idélöshet eller andefattigdom må vara vars och ens ensak.
Idélösheten
sprider sig:
Ett växande bekymmer är, att det ledande regeringspartiet
med sina möjligheter att ”sätta agendan” kommit att passivisera
hela den politiska debatten och då i synnerhet den problemorienterade debatten.
Den idélöshet – ibland uttryckt som avsaknaden
av visioner – som mer och mer kommit att utmärka Nya Moderaterna har på det
sättet kommit att få spridning över hela det politiska fältet.
Detta hindrar dock inte Fredrik Reinfeldt från
att någon enstaka gång vara ”visionär”
men då i de stora europeiska sammanhangen. När han i fjol talade om Sveriges
Europapolitik i Europahuset i Stockholm deklarerade han tydligt, att ”européernas enda väg till frihet” är
genom ökad överstatlighet genom införandet av en ”ekonomisk regering” med möjlighet att styra och övervaka
EU-ländernas ekonomiska politik, ökad kontroll över människors aktiviteter
genom klimatbeskattning och en fortsatt marginalisering av Europas
ursprungsbefolkningar!
Även denna Reinfeldts inte tillräckligt
uppmärksammade deklaration – inte bara den påtalade idélösheten – inger oro.
Hans Zettby