De Nya Moderaterna, ett parti utan idéer!

Med tiden har fokuseringen på ”kommunikationsstrategi” tunnat ut det ideologiskt förankrade nytänkandet, att det allt oftare talas om att i synnerhet Moderaterna – hur mycket ”Nya” man än uppger sig för att vara – drabbats av idélöshet.

Under våren har det allt oftare förekommit rubriker som ”Alliansen Sverige – ett land utan idéer ”, ”Reinfeldt har slut på idéer”, ”Hårt pressad och utan idéer”, När berättelserna dött återstår bara Reinfeldt”.

Det är inte utan att det finns en hel del täckning för påståenden som dessa. Dessutom en allt större täckning, något som även Reinfeldt själv tvingats att inse. Kanske var det detta som fick honom att i sitt stämmotal i Örebro den 16 mars försöka ”göra dygd” av detta sitt och partiets trångomål genom att helt frankt varna för visioner! Så här uttryckte Reinfeldt det:

”Det finns de som säger att det behövs visioner. Jag vill varna för det.”

Det torde vara första gången som en partiledare hissat varningsflagg för visioner. Annars brukar just detta att vara visionär och ha förmåga att formulera mer långsiktiga mål för det politiska arbetet – dvs visioner – vara själva signumet för politiskt ledarskap. I stället rusade Reinfeldt omkring på den spotlightbelysta scenen utslungande ordpastejer av enklaste slag – inte alltid formulerade på det mest distinkta sättet:

”Ett politiskt parti måste lyssna.” ”Ett parti måste ha människan som utgångspunkt.” ”Våra värderingar kommer från människan.” ”Vi måste se våra medmänniskor.” ”Vi ska vara trogna idén att sätta människan först och det ska förankras hos människor.” ”Vi ska vara det moderna partiet, förnya oss och leda utvecklingen.” ”Vi tror på jämlikhet och rättvisa.” ”Friheten är vårt viktigaste mål.”

Det är svårt att utifrån detta på korthuggna klyschor uppbyggda stämmotal bilda sig en uppfattning om vad som skiljer ut Nya Moderaterna från övriga partier. Även de vill lyssna och ha människorna/väljarna i blickfånget.

Idéprogrammet:
Svaret på frågan om vilka idéer och vilken idésyn, som bär upp Nya moderaternas politik får därför sökas i det idéprogram kallat ”Ansvar för hela Sverige”, som antogs vid Örebrostämman och som finns utlagt på partiets hemsida.

Det medmänskliga i den moderata politiken framhålls redan på själva omslagssidan genom att anslå ordet: Tillsammans. Detta helt kort och gott och utan något sammanhang i övrigt,väcker knappast några djupare ideologiska rötter till liv. Associationsvis kommer man osökt att tänka på den välkända refrängen ”Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans. Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi blir.” Kanske var det just detta som var meningen?

Vill man vara ironisk var det inte utan att Örebrostämman – som den blev omrapporterad i medierna med ledarparet Reinfeldt – Borg vilt showande – kom att leda tankarna till Allsång på Skansen.

Över själva programtexten finns dock ingen anledning att ironisera. Även om det floskulösa styckevis blir i jobbigaste laget, ger det en bild av vad Nya Moderaterna står för men också vad partiet numera inte står för.

Helt i överensstämmelse med partiets gällande kommunikationsstrategi presenterades den nya moderatpolitiken som en den gränslösa medmänsklighetens politik. Så här lyder det stycke som inleder programtexten:

”Människan är utgångspunkten för Nya Moderaternas politik. Våra värderingar kommer ur vår människosyn. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas och bara genom frihet kan denna förmåga komma till sin rätt. Därför är frihet vårt viktigaste värde.”

Alltså viktigare än demokrati, medmänsklighet, rättvisa, ärlighet, ansvar, jämlikhet, solidaritet. Eller…?

Bekymret är att det

• Är svårt för att inte säga omöjligt att kort och meningsfullt definiera begrepp som exempelvis frihet eller demokrati
• Ännu svårare att ”väga” värdet av begrepp som de ovan angivna och då i synnerhet om ambitionen är att utifrån ett sådant ”vägande” jämföra de olika begreppens inbördes ”vikt”. Alla sådana försök blir mer eller mindre floskulösa ägnat att undergräva förtroendet för det som kommit att kallas ”den politiska retoriken” – den retorik utifrån vilken medborgarna har att göra sina olika ställningstaganden.

Familjepolitikens och Försvarspolitikens exkludering:

Det är inte bara så att orden/begreppen ”familjen” respektive ”försvaret” saknas i det nya idéprogrammet. Dessa politikområden har helt sonika plockats bort eller kanske bättre uttryckt rensats ut. Nya Moderaterna har inte längre någon vare sig familjepolitik eller försvarspolitik. Familjen och försvaret tillmäts inte den betydelse, som motiverar en plats i partiets idéprogram.

Inte mindre anmärkningsvärt är, att denna exkludering har kunnat ske utan någon märkbar uppmärksamhet. Tala om tyst i klassen. Men tystnaden har också gällt medierna. Hur många känner till att ord som ”familjen”, ”försvaret”, ”kyrkan” inte förekommer så mycket som en enda gång i det av Nya Moderaterna i Örebro antagna idéprogrammet?

Om de stora frågorna just ingenting:

Hur stora och för framtiden viktiga strukturfrågor med tillkommande problem skall angripas är något man förväntar sig att ett idéprogram skall ge orientering om. Vad som torde gälla som de största framtida strukturfrågorna med sina tillkommande problem blir i Örebroprogrammet inte ens omnämnda! Således inte ett ord om:

•  Migrationen och då inte bara invandringen och dess direkta och indirekta kostnader utan också den sällan påtalade utvandringen av högutbildade svenskar. Sammantaget ägnat att ge upphov till en gigantisk och växande negativ migrationsbalans.
• Pensionskapitalets urholkning – ett brandskattande av en tidigare generations inarbetande försörjning på äldre dar.
• Den på allt fler områden eftersatta infrastrukturen – ett slags kapitalförslitning av vad som byggts upp av en äldre generation.
• Ungdomsarbetslösheten – ett växande problem med både svårblickbara och långsiktiga följder.

Ingenting om dessa stora och viktiga frågor men desto mer om hur Nya Moderaterna ”ser människan” och har ”människan till utgångspunkt” och detta – betonas återkommande – oavsett etnisitet, kön och sexuell läggning.

Om man sedan vill kalla detta uttryck för idélöshet eller andefattigdom må vara vars och ens ensak.

Idélösheten sprider sig:

Ett växande bekymmer är, att det ledande regeringspartiet med sina möjligheter att ”sätta agendan” kommit att passivisera hela den politiska debatten och då i synnerhet den problemorienterade debatten.

Den idélöshet – ibland uttryckt som avsaknaden av visioner – som mer och mer kommit att utmärka Nya Moderaterna har på det sättet kommit att få spridning över hela det politiska fältet.

Detta hindrar dock inte Fredrik Reinfeldt från att någon enstaka gång vara ”visionär” men då i de stora europeiska sammanhangen. När han i fjol talade om Sveriges Europapolitik i Europahuset i Stockholm deklarerade han tydligt, att ”européernas enda väg till frihet” är genom ökad överstatlighet genom införandet av en ”ekonomisk regering” med möjlighet att styra och övervaka EU-ländernas ekonomiska politik, ökad kontroll över människors aktiviteter genom klimatbeskattning och en fortsatt marginalisering av Europas ursprungsbefolkningar!

Även denna Reinfeldts inte tillräckligt uppmärksammade deklaration – inte bara den påtalade idélösheten – inger oro.

Hans Zettby