Herr General!
Jag arbetar i kompaniledningen på ett av dina insatsförband.
Eftersom jag själv (kanske något uppblåst) anser att jag har en relativt viktig
befattning på de lägre nivåerna ser jag det som min plikt att informera dig om
stämningen på förbandet och min syn på det som just nu pågår. Erfarenheten i
fallet med logementsängarna på Livgardet och överste Martells agerande i denna
fråga påvisar att det är känsligt när man inte följer linjevägen när man kommer
med kritik. I detta fall anser jag dock att frågan är känd i alla led. Helt
naturligt så försvinner information längs vägen och kritiken sållas något i
varje led den passerar. Jag väljer därför att rikta detta brev direkt till min
högste chef.
Som du vet har nyligen resultatet av FM
omstruktureringsarbete presenterats. Med hänsyn taget till det stora antal
månader som lagts ner häpnar man över hur dåligt resultatet blev och i många
fall är det att betrakta som ett regelrätt skämt. Min enkla slutsats är att
omstruktureringsledaren Gunnar Karlsson antingen är inkompetent, en stor
humorist med dålig humor eller någon som helt enkelt arbetar för främmande makt
med ambition att ödelägga den svenska Armén. Eftersom det sistnämnda är en
synnerligen allvarlig anklagelse vill jag vänta lite med att fastställa vilket
alternativ som bäst passar in. För att lindra denna kritik kan kanske påpekas
att generalen helt enkelt inte hade något val och att uppgiften blev övermäktig
med hänsyn till hans personliga tidsuttag. Då är det dock en officers
skyldighet att belysa detta uppåt och antingen begära mer tid eller mer
resurser. Detta är grundläggande gruppchefskunskaper.
Det har varit turbulent förut! FM-anställda har varit med om
ett antal nerläggningar och omstruktureringar och vi har blivit ganska
luttrade. Ni på HKV har tvingats driva igenom beslut om internationell
arbetsplikt och vår personal har ställts inför ultimatum och direkta hot från
sin arbetsgivare. Det som händer just nu är dock betydligt värre än nerläggningar.
De beslut som tagits urholkar nämligen allt det jag fortfarande trodde
existerade (åtminstone något). Militära principer och ledord som god anda, gott
ledarskap, uppdragstaktik, handlingsfrihet, samordning och enkelhet är ord som
idag endast förekommer i våra reglementen. I alla fall tillämpas de inte på
Högkvarteret. En förbandsnerläggning är ett resultat av en politisk process och
vad man än tycker om detta är det beslut som är tagna i demokratisk anda. I
detta fall är det dock ni, och bara ni, som är ansvariga.
Låt oss börja analysera den organisation som är grunden för
denna process nämligen IO14. Utan att avslöja för många detaljer och själv göra
mig skyldig till högförräderi kan man konstatera att organisationen består av
ett antal personalrader. Organisationen är slimmad av ekonomiska skäl men ändå,
enligt mig, tillräcklig för att förbandet skall kunna fungera i en insats så
länge den är fullt bemannad. Den är däremot INTE dimensionerad för att utföra
alla andra uppgifter också.
Jag skulle önska att du tar fram förstorningsglaset och
riktar det mot ett valfritt kompani i landet. Hur många officerare finns det på
en ”vanlig” pluton? Du kommer då i många fall att finna att det i många fall
handlar om en (1) taktisk officer och 2-3 specialistofficerare. Betänk då att
denne plutonchef och i förlängningen kompanichef är ansvarig för
arbetstidsplanering, arbetsmiljö, arbetsledning, utbildning,
verksamhetsplanering, övningsplanering mm. Dessutom ofta med den lilla detaljen
att skapa ett förband som skall kunna sättas in i en krigssituation. En viktig
uppgift för mig men uppenbarligen inte för merparten av de som varit inblandade
i omstruktureringsarbetet. På varje pluton skall dessutom finnas en IT-man, ett
skyddsombud, en säk-man, en motorman, en idrottsledare mm. Begreppet
”tillika-befattning” får en helt ny innebörd. Den handfull officerare per
pluton har således inga problem att få dagarna att gå. Lägg på en
föräldraledighet eller sjukdom så inser man snabbt att läget blir kritiskt.
Lägg dessutom till återkommande stöd till Hemvärnet eller kommenderingar så
blir situationen mer än kritisk. Vi håller på med skarp verksamhet! Vår
verksamhet tenderar att vara oförlåtande mot slarv och brister i säkerheten kan
få ödesdigra konsekvenser. Måste någon verkligen dö innan detta tas på allvar?
Dessa fakta var kända innan omstruktureringen. Ändå väljer
man att minska stödfunktionerna på förbanden. Skjutfältspersonal tas bort,
förrådspersonal försvinner, centrala lager införs och istället för
personalhandläggare på förbandet förväntas man tala med en okänd människa (som
gör så gott den kan) via telefon efter lång telefonkö. Inte ens
växeltelefonisterna fick vara kvar och man får idag tala med en robot som
dessutom endast förstår dialekt från Mälarregionen.
Låt oss vidare titta på ledarskapet i denna process.
Förbanden har arbetat länge med att försöka skapa en personalbemanning som är
hållbar både för insats och för utbildningsverksamhet. Då och då sticker dock
handläggare på HKV ner fingret och kommenderar rättning. Detaljstyrning av
enskilda befattningar har inte varit ovanligt. Det mest anmärkningsvärda är
dock beslutet (som kom 1 vecka innan arbetet skulle vara avslutat) att fänrikar
anställda mellan 2010-2012 SKA inplaceras på en officersbefattning. Resultatet
av detta blev att bland annat kaptener med mångårig erfarenhet och rutin blev
nerpetade till andra befattningar med en nyanställd fänrik som chef. Detta
låter nog för många icke-insatta som ett skämt men jag försäkrar att detta är
sant. Låt oss leka med tanken att antalet officersbefattningar
(fänrik/löjtnantsnivå) på en bataljon ligger runt 15 totalt vilket är ganska
rimligt. Snittet för antalet fänrikar per bataljon i nämnda årskullar är
ungefär samma siffra varpå man kan räkna ut att de mer rutinerade officerarna i
ett nafs försvann från chefsbefattningar. Tycker du att detta låter rimligt?
För mig låter det fullständigt makabert!
När jag som kadett genomförde den obligatoriska
fallskärmshoppningen på FJS fick jag lära mig att det inte var graden som var
viktig för att mäta kompetens. På FJS gällde principen att det var antalet hopp
som räknades och inget annat. I vår omstrukturering är det dock varken grad
eller antal hopp som har spelat in utan enbart ett administrativt och
synnerligen dåligt beslut. På mitt kompani tvingades jag delge en kapten med 10
tjänsteår och nyligen tjänstgöring i Afghanistan att han får träda undan till
förmån för en nyanställd fänrik med 1 månads erfarenhet. Detta är inte
fänrikens fel! Det är ditt!
Jag känner att jag egentligen har mycket mer att säga dig
men inser också att detta brev börjar bli för långt för att orkas läsa. Låt mig
då avsluta med följande. Jag tycker att du som person verkar rak, ärlig och
kompetent. Dock anser jag att du inte har något annat val än att avgå. Du kan
inte som överbefälhavare vara kvar när förband efter förband fullständigt
ödeläggs på grund av dåligt ledarskap och uppenbar inkompetens. Innan du avgår
bör du dock avskeda ett antal personer som direkt eller indirekt är ansvariga
både för en undermålig grundorganisation samt ett bemanningsarbete som endast
kan beskrivas som ett skämt.
Eftersom jag också har fått lära mig att inte gnälla utan
att komma med konstruktiva förslag vill jag avsluta med ett antal konkreta
punkter omedelbart rekommenderar jag att du sätter din stab på att se över
följande saker:
Ge förbanden större handlingsfrihet att laborera med sina
GSS/K-rader och officersbefattningar så att vi kan skapa förband som är dugliga
både i fält och för utbildningsverksamhet. Börja tillämpa uppdragstaktik även
på er nivå.
Ge tillbaka rekryteringsrätten av Specialistofficerare och
Taktiska officerare till förbanden. På vilket sätt är HRC bättre lämpade än
cheferna på förbandet för att rekrytera blivande medarbetare? Vi kommer aldrig
att skapa en långsiktig försörjning av våra förband om rekryteringsprocessen
sker centralt.
Skapa instegsbefattningar på varje kompani så att våra nya
fänrikar får en ärlig chans att kunna utvecklas till duktiga chefer. Plutonchef
är INTE en lämplig instegsbefattning om nu någon anser detta.
Sluta godkänna ekonomiska anslag för sidospår som grafiska
profiler, hälsofrämjande projekt och annan dynga som är direkt kontraproduktivt.
som delvis skulle kunna lindra pågående verksamhet. Om du nu
väljer att inte avgå
Ett synnerligen välarbetat inlägg från en försvarsanställd medarbetare!
Hans Zettby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar