En av de få sakerna som blivit konkret är GOTLAND. Alla
vurmar helt plötsligt för ön. Gotland ska försvaras tycker alla, men på många
olika sätt och med skiftande ambition.
Utan att gå in för mycket på innehållet eller styrkan är det
min bestämda uppfattning att en signifikant militär närvaro på Gotland kommer
att krävas för att ge önskad signaleffekt. Nedrustningen har gått för långt.
Idag försvaras Gotland med 450 lätt beväpnade hemvärnsoldater och viss närvaro
av flygvapnet på basen F17G utanför Visby.
I stället för att permanent förstärka flygbasen i Visby med
Gripenplan och personal - som skulle visa på Sveriges vilja att försvara det så
strategiskt viktiga Gotland - valde riksdagen att skicka 14 stridsvagn 122 till
ön. Detta kan ses som en eftergift till Jan Björklund efter det att han påtalat
att försvaret av Gotland måste stärkas.
Efter fyra år från riksdagsbeslutet står nu dessa tyska
Leopard stridsvagnar garagerade på Tofta skjutfälts ”långtidsparkering”. Ingen
får köra dem, ingen kan köra dem. Och uppstår skarpt läge måste personal
utbildas, såvida försvaret inte kan få loss personal från Skövde eller Boden.
Dagens 450 hemvärnsmän på Gotlands må vara både utbildade
och engagerade, men de är ju praktiken bombmat när ön saknar kvalificerade
luftvärns- och kustrobotsystem samtidigt som Iskanderrobotarna i Kaliningrad
når ön på några minuter. Inte mycket hjälp från långtidsparkeringen och
Björklundvagnarna.
Det är lätt att ironisera över potemkinkulisserna i garaget
där på skjutfältet i Tofta, men att Sveriges riksdag övergivit försvaret av
Gotland är förstås allvarligt. Man behöver inte ha disputerat på
Försvarshögskolan för att inse att den stridande part som behärskar Gotland
också härskar över luftrummet och vattnet på ömse sidor med luft- och
sjörobotar.
Signalen till omvärlden att Sverige vill och kan försvara
sig och att vi vill ta en aktiv del i den säkerhetspolitiska helheten kring
Östersjön, signaleffekten till svenska folket att politikerna tar omvärldsläget
på allvar och, inte minst viktigt, signaleffekten till gotlänningarna att ön är
en viktig del av Sverige som inte kommer att säljas ut.
Är vi tvåa till Gotland kommer vi aldrig dit! Likaväl som en
kanske liten, men rätt sammansatt, välövad och välutrustad svensk närvaro på ön
kan avhålla andra från militära äventyrligheter eller hot, likaväl utgör någon
annans styrka, om än så liten, på ön ett oöverstigligt hinder för oss att ta
oss dit.
Säkerhetspolitik bygger i mångt och mycket på trovärdighet.
Har vi förmågan och viljan att göra det vi säger oss kunna och vilja göra? Är
doktrinen och politiken trovärdig?
Folkpartiet har skissat på vad som behövs för att stärka
försvaret av Sverige och det som är försvarets primära uppgift. Viljeinriktningen
är tydlig. Folkpartiet kvarstår som det enda partiet med vettig
försvarspolitik.
Det är dags att återge Gotland ett försvar värt namnet.
Hans Zettby (Fp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar