Garnisonsmuseet

Den planerade flytten av Garnisonsmuseet härrör från ett medborgarförslag år 2008. Den skulle ha varit klar för länge sedan om inte oinitierade medaktörer, främst Länsstyrelsen Östergötland, satt käppar i hjulen. Linköpings kommun har dock gjort sitt bästa för att få det hela gjort utan dröjsmål.

Juridiskt ligger ärendet hos Förvaltningsdomstolen sedan ett år, och där tycks man inte ha velat förstå att det är bråttom. Det verkar som om storebror Staten vill ge lillebror Kommunen en knäpp på näsan…

Linköpings kommun har sökt och beviljats anslag från Westman-Wernerska Stiftelsen för flyttning av museet till Gamla Linköping, där det redan finns museer av skilda slag. Gamla Linköping torde vara stadens främsta turistattraktion bl.a. vad gäller besöksfrekvens. Museer bör ligga där besökarna finns. Att notera… donationen gäller för flytt av Garnisonsmuseet till Gamla Linköping och inget annat!

Historiskt sett har det militära inslaget i Linköping varit framträdande. Många yrkesmilitärer har levt och verkat i vår stad. Med Garnisonsmuseet skulle Friluftsmuseet bättre levandegöra Linköpings militärhistoria.

När Försvarsmakten tog sin hand från Garnisonsmuseet fick Linköpings kommun en miljon kronor för fortsatt verksamhet och museidriften togs om hand av ideella ”Föreningen Garnisonsmuseet och Östergötlands Försvar”. Föreningen består främst av pensionsavgångna militärer samt veteraner från Östgöta Hemvärn, som gratis drivit museet vidare med öppethållande för besökare och uppvisningar runt om i länet med soldater och knektar i uniform och utrustning från 1500-talet och framåt.

Till följd av nedläggningen av Linköpings garnison enligt 1996 års försvarsbeslut samt avvecklingen av värnpliktsutbildningen 2009 har nyrekrytering inte kunnat ske. Nu har de äldre soldaterna och knektarna sagt att de av åldersskäl inte orkar fortsätta. Museets ledning har skrivit till Linköpings kommun i ärendet, men avsända skrivelser har inte ens besvarats av kommunen. Hade museet legat i Gamla Linköping, där det finns kunniga museifunktionärer, skulle personalbehovet för Garnisonsmuseet ha kunnat lösas på ett smidigt sätt och också öka Friluftsmuseets attraktionskraft och bredda besöksunderlaget.

Majoren Lars-Erik Borgs m.fl. förslag om museibyggnadens flytt till Flygvapenmuseum på Malmen är inte genomförbart. För det första finns inga pengar avsatta för ändamålet (se ovan) och för det andra skulle placeringen där kunna störa inflygningen till Malmens flygplats, (bana 19) och för det tredje kommunen råder inte över statens mark (Fortverket) vilket borde ha fått arméflygmajoren Borg att tänka om.

Sveriges en gång näst största (och därtill mest kostnadseffektiva) garnison ser ut att tvingas bli en obetydlig parentes i Sveriges historia på grund av prestigeladdat byråkratiskt schabbel.

Hans Zettby