Arabvärlden,
den väldiga region som sträcker sig från Mauretanien i väster till Oman i
öster, framställs ofta som ett svart hål för kvinnors rättigheter. Där finns
Saudiarabien, världens mest kvinnofientliga stat, barnäktenskapens Jemen och
könsstympningarnas Egypten. Där finns inbördeskrigets Irak, där
extremistgruppen IS säljer tillfångatagna kvinnor som sexslavar.
Men de
arabiska länderna är sinsemellan mycket olika liksom deras mer än 350 miljoner
invånare. Här finns kvinnoförtryck, men också en feministisk rörelse med
politiker och aktivister som slåss för sina övertygelser. Här finns även
miljoner kvinnor som går till jobbet varje dag och sliter med vardagsbestyren.
Allt detta är delar av samma arabiska verklighet.
Lika
splittrad är bilden av den arabiska våren, den våg av folkuppror som utbröt år
2011. Förändringarna har å ena sidan inneburit en öppning för ny aktivism och
kvinnligt deltagande i politiken. Gamla tabun har brutits och nya kvinnliga
förebilder har trätt fram. Å andra sidan har upproren också lett till att
islamiska krafter fått ökat genomslag för sin reaktionära syn på könsroller och
kvinnlighet. Dessutom har revolterna lämnat våldsamma konflikter och ekonomisk
kris i sina spår.
Bilden i
väst av arabiska och muslimska kvinnor har sedan hundratals år varit laddad med
stereotyper, rasism och islamofobi. Arabiska kvinnor har ofta beskrivits som
offer, som måste räddas av västvärlden. Samtidigt är kvinnor i arabvärlden utan
tvekan just offer, nämligen offer för samhällen med skeva maktstrukturer och
ojämställda, begränsande könsroller.
Alla
arabiska länder utom Sudan har undertecknat FN:s konvention mot
kvinnodiskriminering, men flera av dem har begärt stora undantag som gör
beslutet meningslöst och de följer varken konventionens anda eller bokstav.
Många av de
problem som möter kvinnorna i arabvärlden känns igen från andra delar av
världen, som löneklyftor och diskriminering på arbetsmarknaden, sexuella
trakasserier, ekonomisk maktlöshet och begränsat politiskt inflytande.
Men den
manliga överordningen tar sig även specifikt lokala uttryck, i Mellanösterns
länder såväl som överallt annars. I Sverige hölls kvinnorörelsen historiskt
sett tillbaka med hänvisning till kristna värderingar, och i arabiska samhällen
tenderar det på samma vis att vara islamiska traditioner som används för att
bromsa kvinnors krav på lika rättigheter. Koranen utnyttjas av konservativa
krafter för att legitimera allt från samhällelig könssegregering till
arrangerade äktenskap, hustrumisshandel och könsstympning, allt beroende på
vilket land man talar om.
Precis som
många kvinnorättskämpar i Europa arbetade för att återerövra religionen från
manssamhället, har muslimska feminister tagit islam till vapen mot
könsförtrycket. Bilden är aldrig enkel och religionen kan betyda helt olika
saker beroende på vem man frågar. Ändå är det tydligt att religion och social
konservatism ofta går hand i hand, och att de gör det på kvinnors bekostnad,
inte minst i dagens Mellanöstern.
Hans Zettby
(FP)
Linköpings
FN-förening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar