Nato – billigare eller dyrare?

De brister i försvaret som föregående moderatstyret påstås ha lämnat efter sig härrör också från socialdemokraternas under flera decennier bedrivna nedskärningar och förmenta sparande.

Idag satsar Sverige årligen 41 miljarder kronor på försvaret. Det motsvarar 1,15 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Inom Nato är målet att ett medlemsland ska lägga två procent av sin BNP på försvaret.

Detta är ett riktmärke inom Nato men inte en laglig skyldighet där endast några få allierade lever upp till det. Det är ett nationellt beslut hur mycket man vill lägga på försvaret.

Av Natos 28 medlemsländer är det endast tre länder som satsar två procent eller mer: USA, Grekland !!! och Storbritannien. Att nå upp till Nato-grannarna Norges och Danmarks nivå på 1,4 procent skulle för Sverige innebära 50 miljarder per år.

Kalla krigets alliansfrihet stöddes av ett starkt svenskt militärt försvar och ett totalförsvar som nu är borta. Försvarsmaktens studier visar att försvaret av Sverige kräver samarbete med andra. Natomedlemskap skulle lösa Sveriges försvarsproblem och ger oss starkast möjliga skydd.

Den logiska slutpunkten för Sveriges solidaritetsförklaring, om att ge och ta emot militär hjälp, är att gå med i Nato. Det är den enda fungerande säkerhetsorganisationen i Europa. Ukraina är ett alliansfritt partnerland till NATO, precis som Sverige, och det ryska agerandet visar att detta inte räcker som skydd vid en konflikt.

Vårt nuvarande utanförskap skapar en strategisk osäkerhet i vårt område. Att gå med i Nato ökar Sveriges inflytande i EU och Norden där de flesta redan är med i Nato. Nato-inträde innebär ekonomiskt att vi endast behöver öka försvars anslagen marginellt jämfört att hålla ett försvar på egen hand. Nato är som ett försäkringsbolag - och vi saknar hemförsäkring, så låt oss teckna en.

Hans Zettby

Natofrågan måste fram i dagsljuset!

Kunskapen om tillståndet i försvaret – inte bara bland våra beslutsfattare utan även bland de breda folklagren har nog sällan varit så god som idag. Ryska påsken våren 2013, ubåtsintrånget, en veckas-försvaret har varit ögonöppnare och där Överbefälhavaren är tydlig med att ett uteblivet reellt tillskott skulle innebära en oacceptabel risktagning på kort och lång sikt.

Utformningen av försvaret kräver långsiktighet och där omvärlden behöver analyseras efter möjliga utvecklingsscenarier, inte endast de önskvärda. Här har Folkpartiet och Allan Widman argumenterat för ett nytt och kraftfullare försvar med all rätta och även föra diskussioner om anslutning till NATO.

En regerings viktigaste uppgift är att försvara landets gränser, Sverige är redan ett av Natos mest prioriterade samarbetsländer.

Tyvärr är vårt försvar nämligen så anorektiskt att det är oklart om vi kan försvara de baser dit Natostyrkor skulle kunna komma. Nu får vi sluta slåss med dunkuddar och konstatera att det vill till krafttag om vi skall få till något vi ens kan kalla försvar.

Löfven gör en logisk kullerbytta och, på något märkligt sätt, hamnar med benen bakom nacken:
”Vi ska inte utreda Natomedlemskap av den enkla anledningen att vi inte ska bli medlemmar i Nato.”

Jo, det låter som en bisarr frågelek, ett slags Militär-Jeopardy, där svaret kommer före frågan.

Natofrågan har i decennier varit inlindad i offentligt blågult hyckleri. Långt från öppenhet, långt från intellektuell hederlighet, långt från logik. Regeringen verkar tro att Natofrågan inte tål dagens ljus.

Bistra fakta, inte att förakta.

Hans Zettby (FP)

En dubbel hotbild.

Hur skall Nato hantera ett allt mer aggressivt Ryssland och bemöta den oroliga situationen i Syrien, Irak och Libyen.

 Säkerhetspolitiska utmaningar går två riktningar.

Natos stora utmaningar går förenklat i två riktningar på den politiska världskartan, nämligen östlig och sydlig.

Den östliga säkerhetspolitiska utmaningen handlar om ett allt mer aggressivt Ryssland. Nato och väst har under lång tid försökt förmå Ryssland till djupare samarbete och till en del av en gemensam säkerhetsordning.

Exempel på detta är Rysslands medverkan i G8-gruppen, västmakternas uppmuntran när det gäller Rysslands inträde i Världshandelsorganisationen (WTO) och den Europeiska unionens försök till partnerskap med Ryssland.

Istället har Ryssland gett sig självt rätten att ingripa i andra suveräna staters inre angelägenheter. Ryssland förkastar numera samarbete och dessutom investerar stora summor i sin militära förmåga.

Nato nu står inför en säkerhetspolitisk utmaning och att alliansen bemöter denna på två olika sätt: dels genom att stärka sin egen försvarsförmåga, dels genom att sträcka ut en hand till europeiska stater som i dag inte är medlemmar av Nato.

Den andra stora säkerhetspolitiska utmaningen för Nato finns söderut. Då handlar det framförallt om Irak, Syrien och Libyen som i dag har bräckliga regeringar. Natos viktigaste uppgift här blir att hjälpa lokala regeringar och institutioner att återfå kontroll över stora territorier. Annars riskerar territorierna som regeringarna saknar kontroll över att ockuperas av militanta islamister så som vi har kunnat se i stora delar av Syrien, Irak och Libyen.

Partnerskap i en ny tid.

En annan viktig prioritering för Nato är dess partnerskap med ett antal länder som inte är medlemmar. Det förs ett brett samarbete mellan Nato och dess partners inom signalspaning och militärövningar, men samarbetet är också intensiva inom internationella insatser. Exempelvis har Sverige varit en del av de militära insatserna i Afghanistan och i Libyen.

Sverige är ett av fem länder som har undertecknat ett samförståndsavtal om värdlandsstöd, som innebär att Nato på inbjudan från den svenska regeringen, kan stationera militärpersonal på svenskt territorium vid exempelvis en övning eller skarp insats. Nato vill även fördjupa sina relationer med EU och FN.

En ökad hotbild

Vi kan se den ökade hotbilden från öst, vilket innebär att Sverige nu måste stärka sin försvarsförmåga där ett ökat samarbete med Finland. Det skall påpekas att svenskt samarbete med Nato fyller en viktig roll när det gäller att hålla det svenska försvaret i trim.

Efter Sveriges undertecknande av partnerskapet för fred med Nato år 1994 har samarbetet fördjupats och det är nu viktigt att det upprätthålls och anpassas.

Om Sverige står inför säkerhetspolitiska utmaningar så står andra länder inför det också. Utvecklingen i Sveriges närområde har lett till att Sverige måste öka sin militära försvarsförmåga och Sverige fördjupar nu sitt samarbete med Finland, övriga nordiska grannländer, de baltiska länderna samt med Nato.

Hans Zettby (FP)