Sveriges statsskick i praktiken

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”.

Till riksdagsledamöter kan väljas de som uppfyller följande krav:
Svenskt medborgarskap

Någon gång ha varit bosatt i Sverige

Ha uppnått 18 års ålder senast på valdagen samt

Ej genom brott enligt domstolsbeslut ha visat sig uppenbarligen olämplig

Att sköta rikets angelägenheter går bra från och med 18 års ålder; däremot inte att handla på Systembolaget.

Tidigare skulle riksdagskandidaterna därutöver vara ”kunniga, erfarna och allmänt aktade” personer.

De personer som får väljas framgår av valsedlarna, vars sammansättning bygger på vilka personer respektive partier har nominerat. Väljaren får från och med 1988 inte stryka namn på personer som väljaren inte vill ha att styra Sverige. Det är alltså partiets hopkok väljaren måste välja.

Ett politiskt parti är inget annat än en sammanslutning, en klubb, en förening, där vänner och anhängare sett ut sina egna sympatisörer. Kalla därför inte riksdagsledamöterna ”folkvalda”, eftersom folket inte fått vara med vid nomineringen!

Eftersom inga övriga krav än ovan angivna ställs på våra politiker räcker ofta inte kompetens, erfarenhet och omdöme till när det ska fattas viktiga beslut. Exempelvis köp av NUON, upphandling av NKS, nedmontering av Sveriges försvar, värnpliktens upphörande i praktiken mm.

Tyvärr avskaffades reglerna om ämbetsmannaansvar och beivrande av tjänstefel den 1 januari 1976. Nu är det fullt tillåtet att glömma vad man varit med om att besluta. Vid nyval tvår de nytillsatta sina händer då det gäller företrädarnas beslut.

Vill svenska folket verkligen ha det så här?

Per Sjöswärd, Rimforsa