En
återgång till en nationell migrations och gränspolitik skulle med föra
omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt.
Dessutom har alla EUstater förbundit sig till en gemensam asylpolitik, och
kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför
inte förenligt med medlemskapet i EU.
Frågor
om fördelning och gränskontroll kan tyckas små̊ och tekniska. Kommissionen
har bl.a. förespråkat ett utökat mandat för Frontex
för
att få kontroll på gränspasseringar samt bindande kvoter för en mer jämn
fördelning av de asylsökande. Men det är ingen tillfällighet att EU-staterna
haft svårt att komma överens. Att låta Frontex ha egna patruller vid yttre
gränsen utmanar den nationella suveräniteten. Kritikerna befarar att alltför
mycket nationell makt lämnas över till EU. I tider av omfattande EU-skepsis,
med Storbritanniens kommande folkomröstning som paradexempel, så är det knappast
förvånande att ett samförstånd låter vänta på sig. I flera EUstater har
invandrarkritiska och högerextrema partier haft stora framgångar de senaste
åren, och opinionen talar ofta för etnisk homogenitet och mindre invandring.
Att då ta emot fler skyddsökande är i många medlemsstater en politisk
omöjlighet. I synnerhet har detta gällt de östliga delarna av EU, där
motståndet mot invandring också̊ tycks sammanlänkat med att stora delar av
befolkningen är fattig och att dessa stater fortfarande befinner sig i en fas
av nationsbyggande som invandring anses utmana.
Trots
dessa utmaningar tyder mycket på att medlemsstaterna på sikt måste komma
överens. Framför allt ligger Schengensamarbetet och den fria rörligheten
inom EU d.v.s. grundläggande hörnstenar inom EU-projektet i vågskålen. En
återgång till en nationell migrations och gränspolitik skulle medföra
omfattande och svåröverblickbara konsekvenser både politiskt och ekonomiskt.
Dessutom har alla EUstater förbundit sig till en gemen sam asylpolitik, och
kärnan i denna är Genevekonventionen – att vägra bevilja skydd är därför
inte förenligt med medlemskapet i EU.
I
ett akut krisläge med stora politiska motsättningar är det svårt för EU att
utveckla långsiktiga lösningar. Förslag och idéer råder det dock ingen brist
på. Det har exempelvis talats om utökade vidarebosättningsprogram för kvotflyktingar,
en mer sammanhållen kontroll av EU:s yttre gränser i samspel med er lagliga
vägar till EU, humanitära visum samt ett mer balanserat system för ansvarsfördelning
mellan medlemsstaterna. Ett förstärkt samarbete samt ekonomiskt stöd till angränsande
länder och regioner såsom Turkiet och Maghreb har redan inletts. Inget tyder
på att migrationen kommer att upphöra, men mycket talar för att den kan
hanteras bättre.
Hans
Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar