Ukraina blev en
självständig stat i samband med Sovjetunionens kollaps för 25 år sedan. Då var
det många bedömare som tvivlade på att landet skulle bestå särskilt länge som
en sammanhållen stat.
Skillnaderna
mellan de sydöstra regionerna med en majoritet av ryskspråkiga ukrainare och
etniska ryssar och de västliga och centrala regionerna med större andel etnisk
ukrainsk och ukrainskspråklig befolkning ansågs vara för stora.
Den naturliga
gränsen mellan dessa motpoler ansågs vara floden Dnipro (på ryska Dnepr) som
slingrades sig genom Ukraina från norr till söder och delade landet i två
ungefär lika stora halvor. Halvön Krim i Svarta havet hade alltid varit ett
specialfall med rysk befolkningsmajoritet och starka historiska och kulturella
band till Ryssland. Staden Sevastopol på Krim var även efter Sovjetunionens
fall bas för den ryska Svartahavsflottan.
I de olika
landsdelarna fanns olika åsikter om vilken väg Ukraina skulle ta i framtiden. I
öst dominerade uppfattningen att Ukraina borde söka närmare ekonomiska och
politiska band med Ryssland, medan det i väst fanns en vilja att närma sig
Europa och på sikt bli medlem av EU och kanske försvarsalliansen Nato.
Skillnaderna
mellan öst och väst ska dock inte överdrivas. Eftersom majoriteten av befolkningen
talade både ukrainska och ryska och obehindrat växlade mellan dessa, uppstod
t ex ingen
konflikt kring språkfrågan. I takt med att nya generationer växte upp som
saknade personlig erfarenhet av tiden som Sovjetrepublik fick också en ny
ukrainsk identitet ett starkare fäste i landet, även i dess östra del.
Eftersom flest
människor bodde i de östra delarna, där också merparten av landets industrier
fanns, kom politiska och ekonomiska grupper därifrån att dominera ukrainsk
politik under den första tiden av självständighet. De flesta av maktgrupperna
leddes av s.k. oligarker, d v s rika affärsmän som ursprungligen varit
sovjetiska företagsledare och politruker men som sadlat om till ukrainska
nationalister för att behålla sitt politiska inflytande. Deras affärsimperier
fortsatte dock även efter självständigheten att till stor del bygga på affärer
med Ryssland.
Trots att ett
fredsavtal slöts 2015 fortsätter kriget och det är uppenbart att Ryssland inte
har något intresse av att konflikten ska få ett slut. Ukraina har fått mycket
stöd från väst men där tryter nu tålamodet med den ukrainska regeringens ovilja
att genomföra nödvändiga politiska och ekonomiska reformer och ta itu med den
utbredda korruptionen.
Så min bedömning att ett Ukraina utan fast förankring i de västerländska organisationerna får på sikt svårt att ensamt stå emot trycket från Ryssland.
Hans Zettby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar