Ett problem med svag ekonomisk
utveckling är att biståndet till fattiga länder kommer att ifrågasättas och
troligtvis minska.
Människor bryr sig av naturen om de
individer som de känner närhet till och ömmar för. Vi har en fantastisk förmåga
att känna för andra människor och även djur och natur. Saknade vi den förmågan
skulle till exempel miljöproblemen vara mycket värre.
Men om resurserna som kan användas för
att hjälpa andra människor krymper sker det en oundviklig prioritering. Om
ekonomin blir katastrofalt dålig, till exempel så att pensionärer blir
uteliggare eller invandrare saknar uppehälle medan de söker arbete, samtidigt
som vi stödjer människor på långt avstånd med bidrag betyder det att vårt
lokala samhälle är i sönderfall.
Om vi saknar positiva känslor för våra
grannar kommer vi att få allvarliga problem. Det borde leda till att
katastrofalt dåliga tider på det ena eller andra sättet vilket gör att bistånd
prioriteras bort. Antingen för att hjälpa de nära grannarna eller senare för
att hantera konsekvenserna av att människor har uteslutits ur den lokala
samhällsgemenskapen.
Som många andra konsekvenser av
resursbrist är detta djupt obehagligt och den bästa lösningen är återigen
handel. Om vi bygger upp relationer som alla tjänar på att upprätthålla kommer
de att bestå genom riktigt dåliga tider.
Det är mycket bra att biståndet
vartefter inriktas på att stödja demokratisering, uppbyggandet av institutioner
som rättsväsende och demokratiskt valda parlament och produktion som jordbruk
eftersom sådana framsteg kan bestå under dåliga tider.
Demokratisering och ekonomisk
utveckling gör även samhällen produktivare vilket är viktigt under resurskriser.
Principer som hjälp till självhjälp och spridande av humana värderingar som ”en
människa, en röst”, respekt för alla individers äganderätt oavsett folkgrupp
och jämställdhet kan kombineras med vårt eget långsiktiga egenintresse.
När vi har en period av överflöd och
ger bort resurser har vi en möjlighet att påverka andra människors värderingar.
Vi har en möjlighet att förändra världen
inför den dag när vi inte längre har
ett överflöd eller på något annat sätt blir svagare än andra länder.
Om vi kan bidra till att fler länder
blir demokratier blir det lättare för oss att förbli en demokrati. Om vi kan
bidra till att minoriteter får äganderätt kan den lilla globala minoriteten av
svenskar klara sig bättre. Om män och kvinnor får lika rättigheter i andra
länder blir det lättare att behålla lika rättigheter i Sverige. När vi lyckas
påverka sådana värderingar blir det även lättare för oss att bedriva handel och
det är bra för allas välstånd.
Även här kan vi tala om en konkurrens
mellan kulturer. Det finns länder som bedriver ny kolonisering där de skriver
avtal med fattiga länders ledare, skeppar in industrier och säkerhetspersonal,
exploaterar resurser och sedan överger de exploaterade.
Det sätt att agera som jag förespråkar
är att göra affärer som båda är bra för oss och landet som vi handlar med så
att båda befolkningarna tjänar på handeln. Om vi arbetar med andra
befolkningars egenintresse kommer det inte heller att behövas säkerhetsstyrkor
som bevakar investeringarna mot befolkningen.
Jag är övertygad om att det är
ekonomiskt effektivare att vara en god människa än en skurk. Detta är givetvis
helt symmetriskt med hur jag vill att ägare från andra länder ska agera när de
investerar i Sverige, de bör behandla oss som vi behandlar fattiga stater.
Hans Zettby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar