En stor del av tjänstesektorn består av
offentlig finansierad vård och omsorg. Vården har förbättrats genom en kraftig
teknisk utveckling och rationalisering som har gjort att de flesta sjukdomar
både kan behandlas bättre och med färre vårdplatser. När de tekniska
möjligheterna ökar är det moraliskt oförsvarligt att inte använda dem för att
bota människor vilket gör det svårt att få skattepengarna att räcka till allt
som kan göras.
Om skatteinkomsterna sjunker kan vi få
hemska prioriteringsproblem. Om det blir oreda i världen finns det även en risk
att en del behandlingar inte kan genomföras på grund av brist på importerade
mediciner eller specialutrustning. Av alla branscher i samhället som kan
tvingas att krympa om tiderna blir dåliga tror jag att en försämrad sjukvård
blir det som upplevs som värst.
Jag har hittat två vägar att minska
problemen. Den ena är att titta tillbaka i historien för att se hur vi hade det
på 1960-talet när vi inte var lika rika. Då var både medicinerna och metoderna
sämre, men det fanns många vårdplatser och mycket personal. Det är ingen
behaglig återblick för dem som arbetar inom vården då lönerna och
välståndsnivån var mycket lägre på 1960-talet.
Även om mycket annat skulle fallera
borde det vara möjligt att göra ett riktigt bra arbete med omsorgsdelen av
vården. Det behövs inga stora fysiska resurser eller avancerad teknisk
utrustning för att ta emot patienter på ett bra sätt, behandla dem värdigt,
sköta hygienen exemplariskt för att bekämpa resistenta bakterier, laga bra
sjukhusmat och förbättra rutiner för att minska antalet misstag som skadar
patienter. Många små enkla saker som håller nere dödligheten gör att genomsnittet
inte försämras lika mycket av att landstingen till exempel inte har råd att
försöka med lika många cancerbehandlingar.
Det är inte den absoluta ekonomiska
nivån som ger känsla av välstånd utan den kommer från att saker blir bättre. Vi
behöver leta fram sådant som kan ta sig och gå bra under dåliga tider för att
hitta den positiva känslan även när det går dåligt inom många områden.
Den andra vägen för att förbättra
vården är att ändra flödet av pengar till att gå via patienterna i stället för landstingsbyråkratin.
Finessen är att få sjukvårdspersonalen att organisera verksamheten runt
patienternas behov i stället för gamla traditioner och revirgränser. Med färre
ansvarsbyten och köer mellan första besöket och en behandling går mindre
arbetstid åt till att hantera patienten och mer tid kan användas till att
behandla patienten.
Utöver att det är en möjlighet att höja
kvaliteten kan ett system där pengar tillförs när patienter behandlas förnya
gamla och stela byråkratier. Även om det inte går att skatta fram mer pengar
för att ge högre lön eller köpa bättre utrustning kan de som gör jobbet ändå få
friheten att göra arbetet efter eget huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar