Scenariot för den nya stora övningen Zapad 2017 blir spektakulärt.

Starka varningssignaler hördes redan efter Rysslands krig i Georgien men noterades inte.

Ledarna i de flesta länderna i Europa – de baltiska och polska undantagna – lät sig inte rubbas. Till slut har dock insikten om det starkt försämrade säkerhetspolitiska läget i vårt närområde sjunkit in hos beslutsfattarna. Men resursinsatser för att åtgärda bristerna är alltjämt impopulära.

”Krig och sådant som har med krig att göra väcker anstöt i vårt serviceinriktade överflödssamhälle”, skrev Svenska Akademiens tidigare ständiga sekreterare Horace Engdahl i sin senaste bok.  ”I Sverige har vi bestämt oss för att väpnade konflikter utgör ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling. Tyvärr har inte alla folk nått fram till denna berömvärda slutsats”, fortsatte han.

Särskilt Ryssland har inte tagit till sig dessa behjärtansvärda uppfattningar. I stället trimmas och mobiliseras det ryska civila samhällets olika sektorer för krig. Redan 2005 ansåg dåvarande försvarsministern Sergej Ivanov att Ryssland var i krig. Den ryska synen på krig skiljer sig från vår. Skyddsövningar som berört tiotalsmiljoner medborgare har genomförts och planer för brödransonering gjorts upp.

Ryska folket ska fås att tro att Natos angrepp är nära förestående trots att det bara är några få bataljoner, främst amerikanska, som utplacerats i Baltikum som en solidaritetsgest och som militär snubbeltråd. De ryska militärövningarna som ofta hållits överraskande, har under de senaste åren haft helt andra dimensioner. Rysslands huvudövning i år Zapad 2017 (väst 2017), verkar bli något spektakulärt.

Flera dylika övningar har dessutom tagit Nato på säng. Så skedde vid en övning i Kaliningrad i december 2014 men också i mars 2015 då inemot 33 000 man sattes in i en så kallad beredskapskontroll. Scenariot för den övningen var en respons på en revolt av Majdan-typ i Moskva och innehöll snabbt bemäktigande av bland annat norra Norge, Åland, Gotland och Bornholm.

Att öarna i Östersjön dras in i storpolitiken på detta sätt väcker naturligtvis oro och debatt. Rysk kontroll här skulle i ett slag omöjliggöra västliga undsättningsoperationer, hävdas det. Det svenska beslutet att inte bevilja Gazprom möjlighet att etablera sig på Gotland skedde utifrån primärt försvarspolitiska skäl. 

Försvarsminister Hultqvist sade i offentligheten att de lokala beslutsfattarna på ön fick delvis sekretessbelagda föredragningar och att det förändrade deras syn på frågan.