Kampen om Syrien har pågått i mer än sex år och
hundratusentals människor har dödats eller skadats, miljontals har drivits på
flykt. Länge såg Syrien ut att vara på väg mot totalt sönderfall, men Rysslands
militärintervention 2015 har stärkt president Bashar al-Assads auktoritära
regim genom flygattacker mot de rebeller som försökt störta honom.
De länder som stödjer oppositionen är vid det här laget
införstådda med att Assad inte kommer att avgå, även om de inte vill säga det
offentligt och han återtar sakta men säkert terräng. Men framgångarna innebär
inte att Assads regim inte är hotad. Den kan fortfarande skära ihop ekonomiskt
eller lida militära nederlag och en lönnmördare kan fortfarande lyckas i sitt
uppsåt.
President Trumps missilattack i april var en påminnelse om
hur snabbt läget kan ändras, och förhandlingarna i Astana kan också komma att
bjuda på överraskningar. Det finns gott om konflikter-i-konflikten, exempelvis
kriget mot IS och den olösta frågan om kurdernas ställning, vilket gör att
kriget lär rasa många år till.
Det är i själva verket inte säkert att Assad någonsin kommer
att kunna återta rollen som härskare över hela Syrien. Landet kan också delas
eller helt enkelt fastna i ett permanent krig. Frågan är om Assad verkligen kan
återerövra och styra resten av Syrien med den underbemannade armé han har till
sitt förfogande? Kan han vända den ekonomiska nedgången? Hur tänker han att han
ska hantera den kurdiska regionen i nordöst, som skyddas av USA?
En demokratisering vore förstås ett utmärkt sätt att låta
alla parter samsas inom samma politiska system, men Assad har ju utkämpat ett
sexårigt krig just för att slippa den saken, och många av hans fiender är lika
ovilliga att kompromissa.
Det är inte särskilt troligt att Syrien delas i formell
mening. Det vill ingen av de stridande parterna och grannländerna skulle
motsätta sig sådana planer. Men om Assad inte kan nå en överenskommelse med de
USA-stödda kurdiska grupperna eller besegra dem militärt och inte heller har
kraft nog att återinta alla rebellområden, då kan frontlinjerna bli bestående,
utan att uppdelningen nödvändigtvis sätts på pränt i någon ny grundlag.
President Bashar al-Assad har idag ett överläge i kriget i
Syrien. Sedan Ryssland 2015 ingrep militärt mot syriska rebellgrupper har
Assadstyrkor återtagit flera städer, däribland östra Aleppo. Mer än halva den
syriska befolkningen bor i regerings områden i väster där någon form av ordning
upprätthålls, medan situationen är svår för invånarna i de rebellkontrollerade
delarna av landet.
IS verkar vara på väg att tappa sitt grepp i östra och
mellersta Syrien, där extremiströrelsen bland annat bekämpas av den USA-stödda
SDF-alliansen, som inkluderar styrkor från det kurdiska självstyret i norr.
Syrien är ett splittrat land och trots pågående
fredsprocesser och vapenvilor tycks utsikterna små för bestående lösning på det
över sex år långa kriget.
Hans Zettby (L)