I veckan drog militärövningen Aurora 17 igång med cirka 20
000 svenska och 2000 utländska deltagare. Den har föregåtts av en hetsig debatt
om lämpligheten av att militär personal från Nato-länder som USA och Frankrike
samövar med svenskar på svenskt territorium.
Debatten missar poängen. Övningen syftar varken till att
lägga grunden för ett Nato-medlemskap eller att avskräcka eller provocera
Ryssland. Inte heller hotar den vår så kallade alliansfrihet. Den syftar till
att öva upp den svenska försvarsförmågan utifrån dagens förutsättningar –
baserat på vår försvarsdoktrin och det säkerhetspolitiska läget.
Det är på alla sätt rationellt.
Övningsscenariot har konstruerats för att vara så
verklighetstroget som möjligt utifrån hotbilden. Det går ut på att en militärt
överlägsen motståndare (Ryssland) anfaller Sverige som en sidomanöver, för att
ta kontroll över Östersjön och därmed skära av möjligheterna för Nato att komma
till Baltikums undsättning, som är den fiktiva attackens huvudmål.
Blir scenariot verklighet gör det knappast någon skillnad
att Sverige sedan 2015 börjat återuppbygga det nationella försvaret. Inte heller
spelar värdlandsavtalet ("host nation support") med Nato eller
bilaterala försvarssamarbeten någon roll. I alla fall inte så länge de
inblandade inte kan samarbeta eller vet hur de ska agera när det verkligen
gäller.
Övning är enda sättet att upptäcka brister. I frånvaron av
större utlandsinsatser är övningar dessutom ett bra sätt att locka rekryter
till Försvarsmakten, vilket behövs.
I veckan inleder även Ryssland en stor övning, Zapad, i
Belarus och i västra Ryssland. Enligt Moskva ska endast 12 700 personer delta,
vilket tros vara en ordentlig underdrift och ett sätt att slippa OSSE:s krav på
utländska observatörer. Det egentliga deltagarantalet tros vara över 100 000.
Omständigheterna kring Zapad är en påminnelse om varför
övningar likt Aurora är nödvändiga – varför vi inte får bli naiva kring det
ryska hotet. Såväl annekteringen av Krim som attacken på Georgien 2008
föregicks av närliggande övningar.
Men det är samtidigt viktigt att verka för avspänning på den
politiska nivån. Att vi sedan i vintras återigen har en diplomatisk dialog med
Moskva är positivt. Likaså att vi har en handelsminister, Ann Linde, som tror
på bilateral handel som en långsiktig väg mot avspänning.
Hans Zettby (L)
Hans Zettby (L)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar